Zäta

Åt en smörgås hemma efter jobbet.

Pratade med Ludvikasystern ikväll. Vi diskuterade hur vi läser bloggar.
Hon läser alltid uppifrån och ner.
Jag brukar skrolla ner mig till det inlägg jag läste senast och läsa därifrån och upp. I alla fall när det gäller de bloggar jag följer stadigvarande. Jag tycker det är lättare att få till sammanhangen när man läser i kronologisk ordning.

Vi var båda överens om att det är roligt at läsa personliga bloggar. Och att det kan vara svårt att dra gränser för hur personlig man ska vara när man bloggar.

Och så sa systern att det är väldigt tråkigt att läsa bloggar där bloggaren bara skriver om vad hon äter…

Hmmm, var det där en pik eller?

Det blev ingen sång i kväll.

En fjärdedel av kvartetten hade begränsat med tid eftersom han skjutsade och hämtade barn från Royal Rangers (bland annat mitt ena barn…) så vi ägnade tiden åt att bestämma sånger.

Och väl var väl det, för under kvällen har min förkylning tagit ytterligare ett språng frammåt. Ny nyser och snyter jag också.

Jag har sagt det förrut om jag kommer förmodligen och troligen säga det igen:
Det är roligt med stämsång!

Ikväll övar vi med kvartetten. Jag är hes och snuvig och trött men who cares!
Jag ser fram mot att klockan ska bli kvart över sex.

I tisdags ringde jag goda vänner för att se om vi kunde få lite trevligt besök på lördag kväll.
Det var ganska länge sedan vi bjöd hem någon. Helgerna har gått åt till annat. Men nu är huset något sånär städat och almanackan så pass tom att vi var sugna på besök.

Hur gick det då? Kunde de komma?

Nej.

Men vi blev hembjudna till dem i stället.

Jag börjar bli lite förkyld.

Det är liksom som en tyngd som trycker ner ögonlocken och fyller bihålorna med snor.