Zäta

Stackars, stackars, stackars, stackars Guldgossen.

Förra veckan kom han hem med värsta krokodilsmilet och berättade hjärtknipande glatt att på onsdag, då ska det vara Wild Kids hela skoldagen.
Alla ska ut i skog och mark och tävla och fika och vandra och träffa på överraskningar.

Som han har längtat efter den där onsdagen.

I morgon är det onsdag.
Gissa vem som fortfarande har feber och måste stanna hemma i morgon!?

Det var länge sedan jag fotobloggade.
Nu kanske det inte är så att du sitter och längtar efter att se knäppa kort på mig, eller överexponerade kort på goda efterrätter, eller foton på barn i min släkt, men själv tycker jag det är ganska kul att titta på kort på andras bloggar.
Så nu får ni gilla läget, eller scrolla förbi.
Här kommer i alla fall ett långt frossarinlägg med kort från de senaste månaderna.

Mannen på taket
En vacker dag i augusti var familjen Zäta tillsammans med familjen Rana och hälsade på alla djur och bönder i mina barndomstrakter.
Medan vi andra gullade med katter och tjurar klättrade Guldgossen upp på taket på huset. Det är rätt högt, och han ställde sig längst uppe på nocken. Jag blev jätterädd men låtsades som vanligt inte om min sinnesstämning utan ropade glatt ner min son. SEN fick han skäll.

Simskoleavslutning
En inte lika vacker dag, men likväl i augusti, var det simskoleavslutning för barnen.
Det spöregnade verkligen!
Guldgossen tyckte det var okej för han är inte så ömfotade, men lilla Svalan frös så hon skakade. Jag har filmat lite också, och på filmen hörs min brutna stämma ropa uppmuntrande ord till henne:
-Du klarar det lilla Svalan! Det är snart över!
Och lilla Svalan grät ikapp med regnet men simmade sina längd och jag grät nästan jag också, av medömkan med min magra dotter och över hennes stålvilja.

Fiskafänge
Lilla Svalan kommer bli en världsberömd fotograf om några år. Här har hon lyckats fånga mig från min allra bästa sida, med fläskfiléhakan i centrum.
Det blev några bilder på fiskarna vi fick också, men de var så små så det är inget att visa upp på bloggen.
Nej, här ska jag stoltsera med stora saker, som hakor och tänder…

Föräldramöte
Minns ni föräldramötet jag skrev om? När jag först inte kunde komma på om det var Guldgossen eller lilla Svalans klass som skulle träffas.
När vi kom till Guldgossens klassrum låg det bilder och beskrivningar av alla föräldrarna på barnens bänkar och vi vuxna fick gå runt och gissa vart vi hörde hemma.

Jag erkänner att jag inte tog det på bilderna.Det är jag till höger, med blå tröja. Förundersökningsledaren har missvisande nog fått något längre hår än sin fru, i alla fall på ena sidan huvudet.
Jag liknar mest Edward Muncks “Skriket”. Kanske inte fullt så ångestfylld dock.

När jag läste den korta beskrivningen av oss kände jag snabbt igen mig.Allt stämmer till punkt och pricka. Särskilt sista meningen!

Så här skrev Guldgossen om sin far:Som ni förstår har vi det viktigaste gemensamt.
Jag noterade att Guldgossen utelämnade min ålder, precis som en sann gentleman ska göra.

Italienarna
Jag har inte bett om lov att lägga upp de här bilderna, men det är fritt fram att klaga så ska jag ta bort dem.
Det är bilder på min Italiensyster och hennes yngste son.

Min syster är så vacker.Hon är stilig och välvårdad och har fått alla de bästa dragen från mina föräldrar, som mammas smala näsa och pappas höga kindben.Det finaste hon har är ändå sina två söner.
Jag har ingen bra aktuell bild på den äldste, men här är den yngste lille solstrålen.Det är inte bara jag som är förtjust i honom. Lilla Svalan har också ett synnerligen gott öga till sin minste kusin.
Glace au four
Jag är som ni kanske begripit vid det här laget, ganska svag för efterrätter.
Glace au four är en storfavorit. Och det är inte så svårt att göra trots att det ser riktigt lyxigt och avancerat ut.

Här är receptet:
Täck botten av en form med sockerkaksskivor.
Stryk på hallon- eller jordgubbssylt, eller ännu hellre; strö över frusna eller tinade bär av önskat slag.
Lägg på en lagom mängd glass. Det behöver vara ganska tjocka skivor för att inte glassen ska smälta i ugnen. Vaniljglass är godast.
Vispa en marängsmet av äggvitor och socker. Jag vet inte riktigt hur många ägg man ska räkna, det beror ju på hur stor form du har, men till den här satsen hade jag fyra (tror jag). Räkna en knapp halvdeceliter socker per äggvita. Först vispar man vitorna till hårt skum och sedan vänder man försiktigt ner sockret och vispar så lite som möjligt.
Bred marängsmeten över glassen. Det är viktigt att det täcker helt och hållet.
Sedan ska anrättningen in i ugnen på högsta möjliga temperatur och stå inne tills den blivit gyllengul.
Och så gäller det att äta direkt, innan hela härligheten smälter.

Det går bra att göra i portionsglas också.

Skor
Vi har för mycket skor.
Eller så behöver vi bara några skohyllor till.

Döm själva:Längst bort skymtar mina snygga röda gummistövlar, Förundersökningsledarens rejäla stövlar och längst inne i hörnet, dolda från kameran, står mina vandrarstövlar. Jag ser också lilla Svalans foppisar där borta, och så ett bar lägre gummistövlar som tillhör Förundersökningsledaren.
Högst upp på skohyllan står Förundersökningsledarens kängor, ett par nya finkängar som tillhör lilla Svalan och så Förundersökningsledarens snyggskor. På nästa plan står Guldgossens snyggskor, och två par tennisskor som tillhör lilla Svalan.
Längst ner står ytterligare ett par tennisskor, i blå mocka, som lilla Svalan använder som snyggskor, och så är det nog ett par tunnare skor som är Förundersökningsledarens, och så mina vardagstennisskor.
Bredvid skohyllan står Förundersökningsledarens träskor.
På golvet finns två par vinterkängor som lilla Svalan använder och ett par som är Guldgossens. Jag ser också lilla Svalans nästan urväxta stövlar, ett par av Förundersökningsledarens höstskor, mina Graningekängor och lilla Svalans skoltennisskor. Ock så ett par rejälare tennisskor som Förundersökningsledaren använder till vardags, mina vanliga tennisskor med inlägg, Guldgossens skoltennisskor och slutligen mina slit-och-släng-tennisskor som jag använder när jag jobbar i trädgården.

En glad kusin
Måste visa en riktigt glad liten kille som var och hälsade på oss i fredags. Han är inte gammal men kan redan rulla på R:en.

Kalastårta
Sista bilden för idag blir på mitt senaste bakverk.
Det är tårtan jag tog med till 50-årskalaset vi bjöd in oss till i lördags.
Gissa vilken bokstav födelsedagsbarnets namn börjar på…

Lilla Svalan har fått med sig två klasskamrater hem. Jag har fått förmana Guldgossen att inte beblanda sig med dem…

Lilla Svalan visar runt i huset.
“Här är mamma och pappas sovrum. Dom brukar inte bädda.
Här är mitt sovrum. Jag bäddar inte heller.
Här kan ni kissa om ni behöver, och det finns en toalett till där nere.
Här är köket, med kylskåpena.
Och det här spännande rummet är kontoret. Där sitter pappa framför datorn och mamma pysslar.”

Efter en liten stund ledsnar kompisarna och säger:
“Lilla Svalan, du behöver inte berätta så mycket. Kom så leker vi i stället.”

Sedan är det dags för mellanmål. Smörgås och O´boy.
Lilla Svalan är det perfekta värdinnan. Hon serverar O´boy och smörgåsar och skickar runt smör och ost och konverserar sina gäster obehindrat.
“Nu ser ni lite blyga ut. Ja, jag kan se det på er förstår ni. Men ni behöver inte vara blyga. Min mamma är jättesnäll.”

Frukost
En smörgås.
Två digestivekex.

Mellanmål
En knäckemacka.

Lunch
Ketchup och makaroner.

Mellanmål
Ca 1 dl äpplecider.

Middag
Ett taccobröd.
Några taccochips.

När jag försiktigt väckte lilla Svalan i morses ställde hon en helt naturlig morgonfråga. Det var något helt förväntat och fullkomligt självklart, en fråga man naturligtvis måste ställa när man nyvaken ser sin ömma moder lutad över sängen:

-Vad är en förfader för något?