Zäta

Jag packar.
I morgon åker vi till Västerås och hälsar på Förundersökningsledarens bror med familj.

Barnen är uppspelta och kan inte somna.
Och då har vi ändå inte berättat att vi ämnar stanna till i Örebro på vägen och bada i Gustafsviks äventyrsbad.

Min första amaryllis har slagit ut med två vintervita klockor på en ranglig stängel. Om jag ger den lite omsorg kan jag nog räkna med att få ytterligare två knoppar i blom.
Jag vet att det är lite tidigt, men i Zätas hus gör blommorna som de vill. Min blommande amaryllis har dessutom haft den goda smaken att överleva sedan förra julen, utan att omplanteras och tidvis även utan vatten, så den har min fulla tillåtelse att blomma efter eget behag.

Just nu blommar också den gamla septemberkaktusen med sina långa, ljusrosa blommor. Jag är så tacksam att den växten överhuvudtaget lever.
Jag fick den efter min mormor när hon gick bort 1995. Redan då var den väldigt gammal. Sedan har den bott tillsammans med mig i den lilla lägenheten i Lundsbrunn, och i vårt första gemensamma hem i Skara, och i bostadsrätten i Stenhammar Park. Där råkade den ut för en olycka och trillade ner från en hög bokhylla. Hälften av grenarna bröts av och jag trodde att den skulle dö. Men som andra seglivade varelser repade den sig sakta och kom igen.

När vi flyttade in i huset fick den återigen en svår tid, undanskuffad i ett mörkt rum i flera månader och torrlagd under en lång period. Trots avrådan från bättre vetande personer i min omgivning, och uppmuntran om att slänga bort den gamla kraken, så planterade jag om den, och sedan dess har min älskade blomma skött sig och blommat två gånger om året.

Guldgossen vaknade klockan sex idag. Jag talar alltså om samma person som jag i vanliga fall har svårt att få ur sängen vid sjusnåret.

Anledningen till den arla morgonstunden är att det är “Guldpandedag” på Panfu idag. Panfu är ett internetspel för barn som Guldgossen ägnat sig åt sedan i våras. En virituell värld där man i form av en liten panda går omkring och blir vänner med andra pandor, spelar spel och samlar på sig saker till sitt hem eller till sin utstyrsel. Allt eftersom spelet fortskrider kommer man till nya nivåer, eller “levlar” som Guldgossen och hans klasskamrater kallar det. De träffas ibland på Panfu och chattar en stund, om de hittar varann bland alla olika miljöer man kan gå till.
Om man betalar in pengar blir man Guldpanda. I våras tjatade Guldgossen om att få göra det men eftersom han mötte hårdnackat motstånd från båda sina föräldrar så har han gett upp den tanken nu.

Men idag är det alltså Guldpandedag. Om det innebär att man får Guldpandans möjligheter och rättigheter för en dag, eller om det innebär att man kan tävla sig till Guldpandestatus för en längre period vet jag inte. Men det är i alla fall tydligt att Guldgossen vill hinna lägga så mycket tid som möjligt framför datorn idag.

Jag säger till Guldgossen att gå och lägga sig igen och försöka somna om. Det är inte tillåtet att vakna tidigare för att spela dataspel.

När Förundersökningsledaren kommer upp stöttar han mig i mitt beslut.
-Man får inte vara så dum att man försakar sömn för att sitta framför datorn! är hans kategoriska uttalande.

Så tittar vi på varann och brister ut i skratt.
Vem var det som så sent som igår kväll satt framför datorn tills klockan var tolv, istället för att lägga sig halv tio? – Förundersökningsledaren minsann! Och vem är det som kliver upp onödigt tidigt på mornarna och tar tillvara på tiden genom att blogga bort några minuter? -Zäta.

Man ska inte kasta sten i glashus, kacka i eget bo eller såga av den gren man sitter på. Tursamt nog är Guldgossen för trött för att göra de kopplingarna och går surmulen och lägger sig igen.