Zäta

I morgon är det nyårsafton.

Jag håller på att förbereda maten lite grann. Det blir filoknyten med fetaost och kräftrumpor till förrätt, ugnsbakad laxsida på saltbädd med presspotatis till huvudrätt, och hemmagjord glass med varm hallonsås och blandad frukt till efterrätt.

Våra gäster beklagar att de bara får bidra med dricka men jag erkänner att det är för att jag ska få bestämma!

Förundersökningsledarens mobil slutade fungera strax före jul. Trots att han ännu inte fullgjort alla avbetalningar gav knappsatsen upp och utan knappar är det svårt att ringa!

Nu har han beställt en ny som väntas anlända endera dagen. De är inte så snabba med att leverera sina produkter på …Telia… var det väl tror jag.

Med abonnemanget fick Förundersökningsledaren erbjudande om Spotify Premium fram till påsk. Spotify behövde han dock inte vänta på, det drog igång direkt.

Just nu har jag 12,5 timmar med bara Enya strömmande ut ur högtalarna framför mig. Hurra för Spotify!

Och hurra för Enya som sjunger så att själens oro stillas. Inte för att jag är orolig, men hade jag varit det så hade det gått över nu. Enya är som Valium.

I dag var jag och besiktigade bilen.

Förundersökningsledaren hade lastat kofferten full med skräp som skulle slängas på värmeverket och jag tog svängen förbi där först. Det kan vara dumt att åka till bilbesiktningen med kofferten full. Jag vet ju att de alltid ska in där och rota och leta efter varningstriangeln.
Som vanligt slog tidsoptimisten i mig till innan jag for hemifrån så med 0 minuters marginal kom jag fram. Jag var i alla fall inte försenad…

Hur gick det med bilen då?
Den blev underkänd. Ett positionsljus saknades och en damask hade spruckit.
MEN – jag slapp ombesiktning.

Jag hade nämligen tagit till knepet att släpa med mina rara barn (som faktiskt kan vara riktigt rara på befallning). Besiktningsmannen mjuknade som avsett och bjöd på varm choklad och fick barnen att spä ut den med kallt vatten för att de inte skulle bränna tungorna. Sedan delade han ut leksaksmobiler och viltolycksbanderoller och tog med lilla Svalan på en tur för att testa bromsarna medan han pedagogiskt förklarade för henne allt vad han gjorde.

För Guldgossen förklarade han att viltolycksbanderollen (den där man ska ha i bilen för att binda om ett träd om man kör på ett djur för att polisen och eventuellt eftersök ska hitta platsen) ska Guldgossen fästa om halsen på en älg, om han råkar se någon när vi är ute och åker. Guldgossen protesterade lite lagom mot det orimliga och besktningsmannen skrattade förnöjt och förklarade att det kan vara svårt att hinna ikapp om älgen älgar iväg in i skogen, men att det är viktigt att älgen har ett sån´t där orange band runt halsen så han syns i trafiken.

En vän till mig träffade på en mindre munter besiktningsman när hon för några år sedan skulle låta besiktiga sin bil.
Mannen som fått uppdraget på sin lott gick och suckade och såg så ledsen ut att hon till slut kände sig tvungen att fråga hur det var fatt. Han berättade då hur deprimerad och uttråkad och sorgsen han var.
Han stod under hennes bil och mecklade och utbrast:
-Det känns precis som om det vilar en stor tyngd på mina axlar.

Vännen kunde nästan inte undgå att fnissa, för mannen hade ju rätt. Över hans axlar stod hennes bil.

Stekt ananas. Kan det vara gott?

I går kväll beslöt jag mig för att prova. Bidragande orsaker till testet var att vi hade gäster som jag ville impa på och att Willy´s just nu säljer färsk ananas för fem kronor styck.

Jag skalade en ananas, drog bort alla små frö-pluppar och delade frukten i fyra klyftor som jag sedan halverade efter att ta tagit bort mittenstocken och sockrat härligheten rätt rejält.

Med en massa äkta smör i pannan stekte jag sedan frukten tills den blivit genomvarm och fått lite färg.

Vad smakade det då?
Jo, tillsammans med halvsmält glass var det riktigt gott. Stekningen fick det där lite skarpa, sträva, att försvinna samtidigt som det ändå smakade riktigt mycket ananas.