Zäta

Jag har börjat lyssna på P1.
Mix Megapol ut och P1 in.

På P1 får man veta lite mer om aktuella nyheter. Jag kanske inte kan påstå att de går riktigt på djupet men jag får i alla fall betydligt mer information än via Aftonbladets nätupplaga.

På väg hem från affären hör jag en intervju med en svensk läkare utan gränser som i går anlände till Haiti.
Han beskriver läget utifrån de upplevelser han hunnit göra. Det handlar om “krigskirurgi”.
-Vi tar hand om köttsår och amputerar. Vi måste prioritera. Bukskador behandlar vi inte.

Den aningslösa (som det verkar) radioreporter frågar:
-Vad händer med personer med bukskador då?

Läkaren svarar förvånat och till synes känslokallt (vilket får mig att oväntat vädra sensationsmedial vinkling på P1 och misstänka grov redigering av intervjun):
-De dör.

Han tillåts ändå fortsätta och jag tar tillbaka mina misstankar om P1:
-Vi ger morfin och försöker se till att de kan ha sina anhöriga hos sig den sista tiden. Men vi måste prioritera. Vi har inga sjukhus, inga sängar, vi opererar ute på gatorna, det finns ingen chans till eftervård.

Jag gråter i bilen.
Att det finns människor som offrar sin egen bekvämlighet, som ger allt för en okänd medmänniska, som är beredd att fatta de svåra besluten. Människor som kan stänga av när det behövs, stänga av känslorna för ett tag och låta själen ta stryk.

Lilla Svalan kommer hem från badhuset. Hon är VRÅLHUNGRIG. Jag är inte hemma men hör ändå hennes vrål eftersom jag just då råkar ringa till Förundersökningsledaren från affären.

När jag kommer hem står maten på bordet och familjen är samlad och väntar.
Förundersökningsledaren lyfter på locket till karotten och avslöjar innehållet: pytt i panna.

Besvikelsen står målad i lilla Svalans hungriga anlete. Hon uttrycker sig ändå med väl vald diplomati:
-Det här var inte riktigt vad jag förväntat mig!

Lilla Svalan gör matteläxan. Hon ska färglägga en bild med rätt färg genom att räkna plus- och minustal.

Lilla Svalan plockar fram sina grövsta färgläggningspennor. De behöver vässas men vi har ingen så stor pennvässare. Jag tar fram den stora kökskniven och vässar för hand.

Lilla Svalan ser fashinerat på och säger med beundran i rösten:
-Mamma, vad du är cool!

Under ett hårt arbetspass på jobbet i dag, har jag unnat mig små pauser med drömmeri. Jag har sett fram mot en timma framför strykbrädan, i sällskap med Willy och Matte i Bygglov.

Och nu får jag se i TV-tablån att mina två efterlängtade kvällsförgyllare blivit undanskuffade av handbollssnack. Who cares about handboll, när man kan få se två härliga snickare i stället!

Jag överväger på allvar att strunta i strykbrädan i ren protest.

I går stod det klart.

Vår ordinarie Arbetsledare är tillbaka och jag har återgått till att bara utföra mina vanliga uppgifter på jobbet.
På morgonmötet i går delade Arbetsledaren ut veckans to-do-lista. Den skiljde sig inte från det upplägg jag haft, utom på en punkt. De uppgifter som varje person fått i uppdrag att utföra var inte markerade med överstrykningspenna.

Arbetsledaren uppmanade oss att själva läsa listan och stryka för det vi ska göra.

Jag insåg genast att jag inte bara är en utpräglad curlingförälder, utan även curlat personalen på jobbet. Vilken tur att Arbetsledaren är tillbaka och kan styra upp det hela igen!

Lilla Svalan går på handboll. Varje tisdag mellan 17-18 är det träning i skolans gympasal. Hon tycker det är kul och jag tycker det är jättebra att hon ägnar sig åt någon idrott som tränar upp både bollsinne och laganda.

Vi har betalat en årsavgift och förklarat för lilla Svalan att vi vill att hon ska gå på alla träningarna, både för att hon bestämt sig och för att vi betalat.

I kväll blir det ingen träning.
Lilla Svalan har blivit erbjuden att följa med bästa kompisen och hennes familj till badhuset. Efter en kort överläggning med Förundersökningsledaren fattade jag beslutet att lilla Svalan ska få bada. Jag vet att hon tycker det är jätteroligt.

Hur skulle ni gjort? Undantag för att undvika väsen och för att vara snäll, eller hårda bandage och hålla på reglerna?

I dag är jag trött.
Jag har sovit bra i natt och jag lurade på mig själv en halvtimmas sovmorgon, men jag är ändå trött.

Det där med sovmorgonen är inte riktigt sant. Jag vaknade till 05.12, kastade ett öga på klockan och tänkte att jag skulle få sova tre minuter till. Efter någon minut insåg jag till min stora glädje att jag brukar gå upp kvart i sex. Det har jag gjort varje vardag de senaste åren, men i halvvaket tillstånd lyckas jag tydligen inte komma ihåg sådana grundläggande fakta med en gång.