Zäta

Nu blir det bilderblogg igen.

Jag ska visa er vad Förundersökningsledarens hjärta och hjärna upptas av under större delen av vintern.
Just nu är det inte roligt att heta Förundersökningsledaren, eftersom det har snöat och ska frysa på, så isarna blir helt förstörda.

Så här såg det ut en dag i januari när Förundersökningsledaren gav sig ut tillsammans med sina vänner.

Det är inte Förundersökningsledaren som sitter uppflugen som den lilla Sjöjungfrun, men han kommer på bild längre ner.
Jag tycker bara det är roligt att även tuffa karlar ägnar sig åt dylikt poserande. Det är inte bara vi “flickor” som tycker det är kul att göra oss till inför kameran.

En konserv med Bullens pilsnerkorv på det enlågiga gasolköket blir en uppskattad paus. Det ligger i Förundersökningsledarens natur att kunna fixa avundsvärda matsäckar till sig själv (och sin familj, om vi skulle behaga följa med på hans utflykter).

I bakgrunden skymtar Kinnekulle.
Men SE UPP! Nu är du på väg att segla på grund!En av de saker Förundersökningsledaren uppskattar med sin vinterhobby, är att han kan färdas på platser som vi sommartid och båtledes inte har möjlighet att ta oss intill. Men också att få vistas på sjön, trots att det är vinter.

Här ligger Förundersökningsledaren. Lägg märke till all säkerhetsutrustning.
1. Sällskap (framgår inte av just den här bilden, men någon står ju bakom kameran…). Ge dig aldrig ut på isen ensam.
2. En rejäl ryggsäck som sitter ordentligt fast, med grenband. Ryggsäcken fungerar som en flytväst och håller dig över vattenytan om du går genom isen. I ryggsäcken förvaras ombyten i vattentäta påsar. Blir du våt och kall är det livsviktigt med snabbt ombyte.
3. Isdubbar. De ska hänga högt, inte i ett dingelsnöre på magen så att du måste leta efter dem om du ligger i vattnet, utan sitta ordentligt på plats bredvid huvudet.
4. Knäskydd. Ojämnheter i isen kan få dej på fall och på långfärdsskridskor är det lätt att få upp ganska höga hastigheter.
5. Pik. För att bli en säker åkare ska du skaffa en pik och lära dig hantera den. Beroende på pikens beskaffenhet går den olika lätt genom isen. När du vet hur hårt du måste pika för att gå igenom på ett, eller två slag, så kan du också veta hur tjock isen är. Förundersökningsledaren har en dubbelpik som också fungerar som stavar under åkningen. På bilden syns den nog inte men vid ena handtaget hänger en speciell mätsticka så att han också kan mäta isens tjocklek och inte bara behöver förlita sig på kraften i pikslagen.
6. Livlina. Alla som åker bör vara utrustade med livlina, lätt åtkomlig, för att snabbt och säkert kunna hjälpa någon upp.
7. Fångstremmar på skridskorna. Bra om du vill kunna fortsätta åka även efter en plurrning. Det är lätt att tappa skridskorna om du måste sparka dig upp ur en vak.
8. Kameran. Ingen säkerhetsutrustning, men visst är det kul att kunna visa upp fina bilder från din tur.

Det härligaste som finns för en långfärdsåkare är naturligtvis mil efter mil med blankis.Då är det bara att läsa isen och åka på.

Konversation mellan mig och lilla Svalan:

-Är du hungrig lilla Svalan?
-Lite grann.
-Vad har ni ätit i skolan?
-Fisksoppa med ris.
-Var den god?
-Ja, godare än din.
-Godare än min fisksoppa?!
-Ja, det var inga räkor i.
-Vad var det för fisk då?
-Det var ingen fisk, det var kött.
-Var det fisksoppa med kött?
-Ja precis, och så ris till.

Jag hämtar lilla Svalan från skolan och frågar vad de gjort idag. Hon ger mig en utförlig redovisning från gympan.
Bland annat att hon vunnit kapplöpningen.
-Men, protesterar jag, jag sa ju till dig att du inte fick springa eller anstränga dig för mycket eftersom du precis varit sjuk.
-Äsch, jag ville så gärna vinna.

Det är inte klokt vad tiden går fort, eller är det verkligen så här korta skoldagar lilla Svalan har.

Klockan är redan ett och jag ska åka och hämta hem henne igen. Det känns som det gått max en timma sedan jag var vid skolan senast. Här hemma har jag bara hunnit äta frukost, fixa köket och duscha.

Efter duschen, som uppenbarligen inte hade samma avsvalkande effekt på mig som den hade på barnen i går, visade termometern 38,4 grader när den besökt mitt öra.

Who cares! Jag ämnar jobba i morgon oavsett.

Förundersökningseldaren har nogsamt lärt mig hur man eldar i kaminen.

Att tända en brasa är jag bra på, i alla fall i vår lätteldade kamin.

Att underhålla elden och elda lagom har dock inte varit min starka sida. Jag vill att det ska brinna för fullt hela tiden, och det är ju inte bra skorstenen.

När glöden nästan falnat, och först då, får man lägga in tre, bara tre och inte färre än tre, vedpinnar. Man öppnar spjället så att de fattar eld (det visste jag) och sedan stänger man spjället igen och låter elden sköta sig själv.

Guldgossen håller på med matten. Jag håller på med köket.

Ingen av oss har särskilt roligt.
Så vi överger våra sysslor och tävlar på mult.se

Det gäller att klara utvalda gångertabeller på kortast tid.
6:ans, 7:an och 8:ans knappar vi in.

Till min stora lättnad vinner jag. 69,1 sekunder mot Guldgossens 271,4.
Nu är han ute efter revansch.

Jag börjar tro att jag kanske uppmanar barnen att kolla tempen med örontermometern lite för ofta.

Guldgossen och jag befinner oss på toa. Jag håller på att skölja munnen med fluor medan Guldgossen gör i ordning sin eltandborste. När han är klar för han den till… ÖRAT… Han hindrar sig en millimeter innan han stoppar in tandborsten i örat.

Ju mer jag tänker på det, desto tacksammare blir jag över att vi inte har någon rump-termometer här hemma.

En bloggerska skrev just om små minnen från barndomen, minnen som är mer som en känsla.

Det fick mig att själv börja tänka på känslominnen från min barndom.
Det första som dök upp var doften av nybakat när man kom hem från skolan. Mamma stod i köket och hade bakat brödkakor.

Jag fick en stor bit bröd och smörade med smältande smör, la på några lager ost, som också den smälte, och sedan var det bara att njuta med ett glas mjölk eller en kopp te.

Den där känslan är som den ultimata tryggheten. En bakvarmt litet kök, en kärleksfyll mor, en mätt mage och underbara smaker i munnen.

Nu önskar jag plötsligt att Förundersökningsledarens dröm skulle gå i uppfyllelse, så att jag kan vara hemma och bjuda mina barn på nybakat när de kommer hem från skolan.

Nu när jag fått ordning på listan med länkar så kan jag passa på att tävla lite också.

Dagens första tävling hittar jag hos Hallon och Blåbär.

Gå gärna dit och tävla du också. Du kommer mötas av en mysig blogg med en mysig bloggerska bakom orden.

Köra lilla Svalan till skolan.
Förhöra Guldgossen på svenskan.
Spela dataspel med Guldgossen.
Äta frukost.
Rensa i köket efter gårdagens bullbak.
Hjälpa Guldgossen med matte.
Duscha.
Göra ingenting.
Fixa lunch.
Hämta lilla Svalan från skolan.
Förhöra lilla Svalan på läsläxa.
Göra ingenting.
Spela monopol med barnen.
Laga middag.
Äta middag.
Göra ingenting.

Jag ser särskilt fram mot punkterna “Göra ingenting”.

Lilla Svalan kom iväg till skolan idag. Visserligen trött men vid gott humör.

När jag kom hem efter att ha skjutsat lilla Svalan möttes jag av en eländig Guldgosse. Han är fortfarande rejält förkyld och dessutom var ögonen geggiga. Återstår att se om det är ögoninfektion eller bara lite rester efter nattsömnen.

37,3 hade lilla Svalan vid väckning.
37,9 har Guldgossen i morgontemp.