Zäta

Mina kollegor börjar tycka att jag är lite knäpp. (Eller också har de alltid tyckt det, men nu på ett nytt sätt…)

I går hade jag med mig bara spenatstuvning till lunch. I dag var det bara köttfärssås.

Men i dag var det inte meningen att visa upp en så torftig tallrik vid lunchbordet. Det stod nämligen “spagetti och köttfärssås” på matlådan jag hämtade från frysen i morses. Men den som skrev den där påklistrade lappen överdrev en aning. Någon spagetti såg jag inte skymten av.

Handstilen på matlådan var misstänkt lik… min egen.

Jag köpte örhängen på lunchen. 79 kr på Gina Tricot. 1 kr avrundning uppåt som skänks till Röda Korset. Bra initiativ!

Och örghängena då? De föreställer en påfågelfjäder.
Jag vill känna mig bohemisk.

Det är synd att jag är en bohem med kort hals. Fjädrarna ligger liksom på axlarna och det var inte alls så det såg ut inne i min hjärna innan jag köpte dem.

I dag får jag min nya mobil.
Jag har önskat mig en telefon som man kan:
1. Ringa med
2. Spela in långa prator på

Förundersökningsledaren har skickat efter en telefon som man också kan fota med och jag tror lyssna på musik med.

Och som är grön – tror jag.

Måste berätta; jag har äntligen bokat ett besök.

Fredag.

Smaka på ordet.

När jag var tonåring innebar fredag möjligheter. Helgens begivenheter lyste med sin lockande magnetism och var längtansmålet att hänga upp hela veckan på. Det var på fredagen alla ungdomscaféer var öppna, det var då man träffade befintliga vänner och förhoppningsvis nya. Det var då man kunde spana på killar och kanske, kanske, kanske få se Honom. Det var för övrigt just en fredagskväll, efter ett café, som Förundersökningsledaren och jag blev ett par.

Som nygifta utan barn betydde fredag städdag. Vi hjälptes åt att damma, dammsuga och skrubba lägenheten innan vi lagade mat och ägnade oss åt en film eller något gemensamt intresse.

Nu är fredagkväll familjekväll. Förundersökningsledaren brukar inte vilja sälla sig till Let´s Dance eller vad det nu kan vara för familjeunderhållning som står på programmet, men jag och barnen myser ner oss i soffan och äter popcorn. Jag brukar passa på att klippa barnens naglar eller pilla dem i öronen eller göra något annat socialt aplikt som förstärker familjebanden.

I dag är det fredag. Jag ser fram mot kvällen.

Men först ska jag bryta min nedåtgående spiral på jobbet. Jag måste lyckas boka besök. Annars blir jag snart knäckt.