Zäta

Vi hjälper Guldgossen att packa upp.

I väskan hittar jag en oanvänd handduk.
-Har du inte torkat dig Guldgossen?
-Nej, jag har en inbyggd självtork.

Jag hittar oanvända T-shirtar.
-Men Guldgossen! Jag packade ju ner två långärmade och två kortärmade. Har du inte använt någon alls?
-Jo, jag hade ju en på mig när jag åkte!

Efter ytterligare rotande i väskan:
-Har du haft samma byxor hela tiden?
-Ja, varför inte!
-Och samma kalsonger… i fem dar…

Guldgossen är hemma. Oskadd och glad. Det är allt jag begär.

Om tjugo minuter kommer lilla Svalan också.

Det är ytterst sällan, om någonsin, jag kommer tomhänt från torget en onsdag.
I dag var inget undantag.

I min lilla kasse bar jag två par varma knästrumpor till mig. Ett par grå och ett par svarta.
Det fanns också en burk kakor (hallongrottor) och en påse med tre rågbröd.
Och så var det en liten packe vita klisterlappar som jag använder för att märka upp mina pärlburkar.

Allt kostade 10 kr/st.

Guldgossen kommer hem idag. Trallalalallala…

Jag ska möta honom vid bussen halv sex.
Längtar så…

Han har inte hört av sig en enda gång under sin skidresa. Det var väl i och för sig inte väntat heller, men i alla fall. Ett modershjärta klarar inte av vad som helst.

Lilla Svalan kommer också hem i kväll. Jag längtar lika mycket efter henne, men längtan är inte uppblandad med oro och nyfikenhet. Henne har jag ju pratat med under de dagar hon varit borta.

Jag brände mig på tungan under middagen i går. Det gjorde ont en stund men blev bättre efter ett tag och under filmen ägnade jag inte en tanke åt min brända tunga.

Det gjorde jag däremot i morses. Så fort jag vaknade skickade smärtreceptorerna i tungan iväg kraftfulla signaler till hjärnan och basunerade ut att den här tungan har minsann ONT.

Gissa hur ont det gjorde när jag en kvart senare drack mitt varma citronvatten?