Blog Image

Zäta

Vad handlar Zätas blogg om?

Zätas blogg handlar om allt och inget. Den är som en dagbok, fast kanske lite mer anonym. Zäta har bloggat sedan den 9de februari 2008.
Det finns inget vettigt syfte med Zätas blogg, mer än att ge utlopp för verbal inkontinens. Zäta bloggar när hon hinner och har lust. Det kan blir mycket eller lite och mest utan någon som helst ordning.
Du som läser är välkommen att lämna en kommentar. Zäta blir glad när hon läser vad du skrivit, men känn ingen press. Vill du kontakta Zäta lite mindre offentligt kan du maila: blogg@zettervall.se

Faller en falleralla

Trött Posted on Mon, March 15, 2010 22:21

Nej, nu är jag trött. Ögonlocken håller på att trilla ner och skymma sikten för mig hela tiden.



Helgen i korthet

På agendan Posted on Mon, March 15, 2010 12:45

Fredag kväll:
Lilla Svalan följer med en kompis hem efter skolan.
Förundersökningsledaren och jag tar en 1½ timmas promenad på isen utanför Fästa.
Guldgossen stannar hemma och spelar dataspel.
Familjen minus lilla Svalan äter middag.
Kvart i sju skjutsar jag Guldgossen till Vips.
Förundersökningsledaren och jag är ensamma hemma. Vi tittar på film: FoolProof.
Kvart i nio hämtar jag Guldgossen och svänger sedan förbi och hämtar upp Lilla Svalan.
Sedan är det god natt.

Lördag förmiddag:
Städning.
Snabb lunch med fiskpinnar och mos.

Lördag eftermiddag:
Förundersökningsledaren skjutsar lilla Svalan på barnkalas och ger sig sedan ut på skidor.
Jag rensar undan gamla tidningar.
Jag åker och hämtar lilla Svalan från kalaset. Går sedan ut i trädgården och börjar skotta en gång genom den meterdjupa snön för att komma fram till vårt äppelträd längst bak i trädgården. Rådjuren har käkat upp grenar och bark och jag vill undersöka om det finns chans att rädda trädet. När jag skottat ca en tredjedel ger jag upp. Det är för jobbigt.
Förundersökningsledaren kommer åkandes på sina skidor och konstaterar att äppelträdet är bortom all räddning. Jag slänger åt honom ett blått bärnät och han virar in plommonträdet i hopp om att skrämma rådjuren och få behålla åtminstone ett träd intakt.
Vi fikar.
Förundersökningsledaren, Guldgossen och lilla Svalan duschar.

Lördag kväll:
Klockan sex ska vi vara hos goda vänner, äta taccos och titta på Melodifestivalen.
Halv sex ringer vännerna och berättar att yngste sonen fått maginfluensa. Goldgossen reagerar genast:
-Men vad typiskt. Då duschade jag i onödan.
Barnen vill ha taccos hemma så vi snabbtinar köttfärs och hinner äta lagom innan Melodifestivalen börjar.
Tio i åtta ringer några goda vänner (vad vi är lyckligt lottade på vän-fronten) och frågar om vi vill komma över och titta på Melodifestivalen. Vi skyndar oss iväg och får en jättetrevlig kväll. Efter sångtävlingen spelar vi sällskapsspel och lördagen hinner nästan bli söndag innan vi går hem.

Söndag förmiddag:
Gudstjänst i kyrkan.
Lilla Svalan följer med en kompis hem.

Söndag eftermiddag:
Övriga familjen åker hem för en snabblunch och sedan ger vi oss ut i det vackra vädret för en långpromenad till Hindens rev.
Just som solen går ner lämnar vi isen och går de sista hundra meterna i skymningsljus till bilen.

Söndag kväll:
Vi hämtar upp lilla Svalan och köper pizza.
De sista timmarna av söndagen tillbringar hela familjen i soffan, framför Narniafilmen.



Självkänsla

Barna Posted on Mon, March 15, 2010 12:37

Söndag kväll.

Familjen Zäta sitter i bilen och drar “alla barnen”-historier för varandra.

Lilla Svalan: -Alla människor i hela världen blev begravda under snön, utom Bert, för han var inte dum!
Guldgossen: -Men det rimmar ju inte!?
Lilla Svalan (med eftertryck): -Joo!



Utan pengar

Bloggen Posted on Mon, March 15, 2010 12:17

Planen för lunchen var att gå ut på stan och shoppa lite.

I går glömde jag min plånbok i Förundersökningsledarens bil.
Den bilen är i Östergötland just nu.

Jag får väl blogga lite i stället. Suck! (Och detta skrivit med ironi, eftersom jag är bloggoholist.)



Hindens rev

Svettigt Posted on Mon, March 15, 2010 12:14

Gårdagen var lätt vinterns allra bästa dag!

Även om jag fortfarande är lite gramse på Kung Bore för att han håller vår del av landet i ett stadigt järngrepp så måste jag ge honom cred också. Ingen kan som han, bädda in i vackerhet.
Gårdagen förgyllde han genom att strö myriaders myriader av små, små diamantskärvor över snön.

I går gick vi ut till yttersta udden av Hindens Rev, och kanske lite till. Vi gick på isen, bredvid själva revet. En tre timmar lång promenad.
Det var Guldgossen, Förundersökningsledaren och jag. Vi gick i strålande sol och det var nästan vindstilla. Resultatet såg jag i morgonspegeln. Äppelröda kinder och en stoppljusröd nästa.

Längst där ute, utanför revet, hade isen packats samman till ett litet berg av tjocka, stora isblock.

En mäktig upplevelse.