Zäta

Kollegan som skulle följa med på 3D-Avatar följer inte med.
Dessutom gick hon och hennes medtävlare och vann över mig och min lagkamrat i veckans utslagstävling. Priset var ledigt med lön på skärtorsdag.

Surt kunde räven sagt om rönnbären.

MEN nu är det så att jag har lyssnat på Olof Röhlanders utmärkta föredrag med titeln “Tänk om det blir som man tänkt sig”.
Så jag gör som Ravelli; 1…2…3… Och hux flux är det en sanning att jag aldrig förlorat en tävling på jobbet. Och hus flux så får jag med mig en annan trevlig kvinna för att se Avatar i kväll.

Jag har huvuvärk, magkatarr och är riktigt trött.

Men i kväll ska jag och kollegan se Avatar, i 3D.

Jag råkar ringa fel och kommer hem till en äldre (mycket äldre…) dam.

Följande samtal utspelar sig:
-Hallå!
-God dag. Mitt namn är Zäta. Har jag kommit till Bilia?
-Hallå?
-Har jag kommit till Bilia?
-Jag hör inte.
-Har jag kommit till Bilia? (Börjar inse att den här knarr-tanten inte jobbar på Bilia, och med högsta sannolikhet inte har jobbat någonstans alls de senaste hundra åren.)
-Du får tala högre.
-Jag har nog ringt fel.
-Vad säger du, du hörs inte.
-Jag ber om ursäkt, jag har nog ringt fel.
-Men tala högre människa. Du hörs inte!

Till slut talar jag jättehögt och säger:
-Jag ber om ursäkt, jag har ringt fel.
-Skrik inte åt mig!

Ni kan inte ana vad som hänt! Ni kan inte gissa vem jag fått mail av!

Här är en ledtråd.

Guldgossen fick en godnattkram av mig i går kväll men jämrade sig lite innan jag släppte taget.
-Vad är det Guldgossen, frågade jag med orolig mammamin.
-Jag har ont i min nack… del!

Han är så smart mitt lilla frö. Jag tycker själv att det allt som oftas är mina nackdelar jag lider av mest.

I går var jag till sjöss!

Jobbet anordnade mässa ombord på en färja och jag var med som fotograf/reporter.
Mässan blev riktigt lyckad. Både utställare och besökare verkade nöjda och glada.
Själv var jag gladast över att träffa min kusins sambo. Jag har inte träffat varken honom eller kusinen på flera långa år, men upptäckte genast att de är lika trevliga som jag minns.

Med på mässan var några namnkunniga föreläsare och moderator för dagen var Karin Klingenstjärna. Hon är ledare för Damorkestern och har varit kapellmästare i “På spåret” under många år.
I avslutningen av mässan avtackades hon av vår VD och de samspråkade lite uppe från scénen. Plötsligt pekar hon på mig som står lite vid sidan av folkhavet och dokumenterar och så frågar hon:
-Vem är det där?
Vår VD svarar på fullaste allvar:
-Det där är Bingo.