Zäta

Guldgossen sitter i köket och suckar över svenskaläxan.

-Jag är dåligast i världen! gnäller han.
-Sämst heter det! korrigerar jag.

Jag fick en spikmatta på posten.
Tre nummer av “I Form” och en spikmatta för 49 kr om man ska vara petnoga.

Nu har jag provat. Jag började med kläderna på för jag trodde att det skulle göra jätteont. Det är vad jag hört. Ont ska med ont fördrivas. Bla, bla, bla…

Det kändes inte alls så jag tog av mig till bara T-shirt. Det kändes fortfarande inte.
Alltså blev det till att näcka. Och nu känns det. Det gör inte ont att lägga sig på mattan. Snarare kliar det lite gôtt sådär, men när jag legat en stund börjar ryggen att pulsera, och det upplever jag som obehagligt.

Nu är jag ju inte dummare än att jag förstår att just den där pulserande känslan är bevis på att spikmattan funkar. Det är meningen att man ska få igång blodcirkulationen och låta endorfinerna flöda.

Nästa steg blir att lägga mattan på golvet och inte i den mjuka sängen. Då kanske jag ska börja om med T-shirten igen.

Jag testade också att spika mig efter badet i går kväll. Det kan jag inte rekommendera. När huden är porös och uppblött kan det gå hål. Och det är inte riktigt tanken.

Jag har erbjudit Förundersökningsledaren att testa min spikmatta, men han hävdar bestämt att som nybörjarfakir bör man börja med bara en spik.

Jag är glad att jag valde bort cykeln i morses. Dels hade vi aldrig hunnit och dels regnade det duktigt när jag åkte hem.

Tre skränande måsar satt på taket till Rörstrandslängan och ropade med hesa röster ut att våren är här.
Tre unga flickor gick med korta kjolar (så korta att jag inte ens såg dem), ljusa strumpbyxor och pumps och deklamerade med sin klädsel att värmen är här.
I gamla Rikets Sal bjöds sommarmöbler ut till försäljning. 850 kr för en “mormorsstol” i plast. Altanmöbler hör också vår och värme till.

Insåg i helgen att det faktiskt inte är särskilt långt kvar tills Falunsystern och hennes fästman står i kyrkan och svarar ja. Eftersom Förundersökningsledaren och jag är värdpar har vi en del att pyssla med innan dess.

Dags att sätta fart?!

Jag tror minsann både knoppen och kroppen hunnit vänja sig vid semesterlunken.
Att gå upp kvart i sex i morses kändes… annorlunda. Som om jag skulle göra något speciellt som krävde lång förberedelse.

Längre tid än vanligt tog det också. Jag var inte på skolan och lämnade barnen förrän 07.29. 07.25 är ultimat. Då hinner de hänga av sig väskorna och gå till frukosten tillsammans med de andra barnen. I dag fick de gå direkt till matsalen.

Nu är jag i alla fall på jobbet i god tid. Ska försöka ladda för en bra arbetsdag.