Zäta

Lilla Svalan ska iväg till Royal. Som vanligt är det bråttom. Som vanligt tar det en liten stund för lilla Svalan att få på sig ytterkläderna och som vanligt är denna lilla stunden för lång.

Bilskjutsen hinner komma. Två barn och en mamma står och väntar på att lilla Svalan ska få på sig kängor, regnbyxor, halsduk, mössa, vantar och jacka.
Lilla Svalan vill ine ha kängorna för hon tycker att de är för grova och klumpiga. Vi ger efter och hon får springa upp och hämta extrasockar och ta gummistövlarna istället.
Lilla Svalan vill inte ha tjocka vinterjackan heller för den är brun och hon är rädd att de andra ska tro att hon är en kille. Hon vill ha sin röda regnjacka.

Vi bråkar med henne, båda Förundersökningsledaren och jag. “Du måste ha en ordentlig jacka. Det är kallt i skogen.”
Lilla Svalan gråter, skriker och klagar.
Det slutar med att jag gör en arg min och lilla Svalan tar på sig en annan tjock jacka än den bruna.

Och det slutar med de här avskedsorden:
-Hej då SKITMAMMA!

Nu har jag plötsligt blivit scrap-sugen. Några timmars intensivt scrappande hemma hos duktiga vänninan i Vinninga var uppenbarligen inte bra för scrappargenen.

Jag vill ha mer, mer, mer….

Här skulle jag kunna göra av med mycket pengar.

Jag hade en något annorlunda dröm i natt. Vi hade en happening med jobbet och en tävling. Vi gjorde två lag och stod uppställda i var sin ände av en tunnel som gick under vattnet. Varje tävlande skulle spruta en ståle bröstmjölk från sitt ena bröst och sedan simma genom vattnet. Det lag som först fick slut på mjölk förlorade.

Jag fasade lite för att behöva visa upp mina bröst, men var ännu räddare för att jag skulle behöva simma genom den vattenfyllda tunneln.
I laget var vi blandat tjejjer och killar. Jag hann aldrig komma så långt i drömmen att någon av killarna behövde spruta mjölk. Det hade varit intressant att se annars.

I förrgår började jag få ont i en visdomstand. Höger underkäke.
I går blev det värre.
Vid tvåtiden hade jag så ont att jag sluddrade och ögonen tårades.
Det enda smärtstillande jag hade att ta till var mina migräntabletter. Jag tog en Diklofenac, och den hjälpte snabbt och effektivt. En enda liten tablett lyckades utplåna värken helt och hållet under åtta timmar.
Det får mig att fundera över vad det är för fel med mitt huvud egentligen. När jag får huvudvärk tar jag två tabletter av samma slag och fyller sedan på med ytterligare två efter någon timme. Ibland hjälper det, ibland inte.

Tillbaka till tanden.
I går kväll började det göra ont igen. Jag lånade lilla Svalans ficklampa och gjorde en occulärbesiktning. Jag kunde inte se några tecken på inflammation så jag drar slutsatsen att tanden växer och därmed försöker spränga sig fram under tandköttet.
Kvällstandborstningen tog en kvart. Jag blev helt skinnflådd bak i munnen, men det var meningen också. Nu borde tanduschlingen få mer utrymme att expandera på.

I dag har jag fortfarande ont, men ännu inte så illa som i går eftermiddag. Och nu vet jag ju vilket litet krumelurpiller som kan dämpa smärtan om det skulle behövas.