Zäta

Planen var blommor. Det var sommarblommor jag ämnat köpa på torget i dag. Rosa, vitt, kanske lite blått.

När jag kom fram till torgen på lunchen insåg jag att jag ju inte åker den transportvänliga bilen i dag utan tagit cykeln. “Kvinnan som kunde cykla med kassar” är inte någon jag känner.

Det bidde alltså inga blommor.
Men det är svårt att ta sig tomhänt från torget, cykel till trots.

I stället för de där söta rosa petuniorna som jag raskt spanade in, fyllde jag cykelkorgen med mjukisbyxor och toppar till mig och sockar till både mig och barnen. 200 kronor gick kalaset på.

Vi har två elektriker springandes här på jobbet i dag.
Eller springandes och springandes. Jag vill väl inte påstå att de direkt gör några högre varvtal.

Och elektriker och elektriker… Hittills har de lyckats släcka datorerna för oss tre gånger.

Hjälp!

Vad grönt det har blivit här nu då. Jag vet inte vad som hänt. Det är inte jag som fått spatt i alla fall, så mycket vet jag.

Skulle gissa att det är bloggleverantören som ställt till det. Hoppas att det inte blir fler fadäser, som att hela bloggen försvinner till exempel…

Update:
Nu är den vanliga sköna brunbeiga färgen tillbaka. Hoppas att ingen av mina eventuella besökare hann blir bortskrämd under den gröna färgraiden.

Jag satt och tittade igenom de senaste händelserna på Facebook i går kväll. Guldgossen kom in på kontoret och kastade en blick över min axel just som jag scrollade igenom en sida.

-Stopp! ropade han plötsligt och bad mig rulla upp lite igen.
Och med ett förvånat och lite imponerat tonläge frågade han:
-Är du vän med Häxan Surtant?

Jag har inte tänkt på det förrut, men kanske är det lite likt.
Bara till utseendet dock. Jag kan inte på något sätt påstå att Jensen är gniden, sur eller lat.

Det finns många udda människor i Lidköping. Man kan se dem på gator och torg när de hukande eller spatserande tar sig fram bland alla andra.

I morses mötte jag en av dem.
Hon cyklade med en illgul och svart ryggsäck i cykelkorgen. De vida byxbenen hade hon omsorgsfullt stoppat ner i sockarna, men bara på ena benet.
Hon hade röd regnjacka trots att solen lyste och meterologerna inte så mycket som knystat om något regn.
På huvudet hade hon en röd cykelhjälm och under den hade hon dragit på sig ett tygstycke som täckte håret, öronen, kinderna och halsen. Det var bara munnen, näsan och pannan som stack fram och det såg faktiskt inte klokt ut.
Trots tygstycket runt halsen hade hon ändå knutit på sig en extra halsduk. Också den var röd, men varken hjälm, halsduk eller jacka hade samma röda färg.
På händerna hade hon ulliga rosa fingervantar. Det såg mycket påpälsat och varmt ut i solskenet.

Jag mötte henne när jag såg mig i spegeln.