Zätas blogg handlar om allt och inget. Den är som en dagbok, fast kanske lite mer anonym. Zäta har bloggat sedan den 9de februari 2008.
Det finns inget vettigt syfte med Zätas blogg, mer än att ge utlopp för verbal inkontinens. Zäta bloggar när hon hinner och har lust. Det kan blir mycket eller lite och mest utan någon som helst ordning.
Du som läser är välkommen att lämna en kommentar. Zäta blir glad när hon läser vad du skrivit, men känn ingen press. Vill du kontakta Zäta lite mindre offentligt kan du maila: blogg@zettervall.se
Jag har min nya BH på mig i dag, den jag köpte när jag och mamma var och shoppade i söndags.
Den är bra så tillvida att det inte sticker ut eller bullar över några svulliga delar innemot mitten av kroppen. Det gör det annars på många av mina BH:ar, som är lite för små.
Däremot sticker båda brösten ut – åt var sitt håll. Det är inte så klädsamt. Jag är nog inte helt nöjd ändå. Det ser ut som om brösten har öppnat armarna för att erbjuda en stor bamsekram.
I kväll blir det ingen joggingtur. Barnen ska övernatta hos sina farföräldrar och Förundersökningsledaren och jag ska ägna oss åt varandra, och åt någon god mat och åt biofilmen Knight and Day.
I stället för att springa bestämde jag mig för att trotsa de labila vädermakterna och ta cykeln till jobbet. Med min, vid det här laget välanvända pulsklocka, tog jag tiden från dörr till dörr och kunde konstatera att det tar nästan exakt 20 minuter att cykla till jobbet, i alla fall när jag inte lämnar av barnen på vägen.
Det ska bli spännande att se hur lång tid det tar att cykla hem. Det är mycket nerförsbackar på väg till jobbet, och märkligt nog ännu mer uppförsbackar på vägen hem. Jag gissar att det tar minst en halvtimma.
Update:
Det tog ganska exakt 27 minuter hem. Det gick lite långsammare än vanligt eftersom jag pratade i telefon med Falunsystern en stor del av vägen. Och det gick lite fortare än vanligt eftersom jag cyklade uppför hela mördarbacken, i stället för att hoppa av och leda cykeln när det blev för jobbigt.
Jag börjar bli gammal. Det är väl det som gör att jag inte klarar mig så bra på bara sex timmars sömn.
I morses var jag duktigt trött. Så trött att mina händer fumlade när jag tog en assiett från skåpet. Den gled mig ur händerna som ett förlorat tillfälle och slog i golvet med en fruktansvärd smäll.
Jag hörde att någon av barnen, förmodligen Guldgossen som är mest lättväckt, vaknade och gick upp på toaletten.
Jag dammsög och plockade fram en ny assiett för att lägga smörgåsen på.
Då fick jag se att vi bara hade tre mackor kvar. Det räcker inte till en hel tvåbarns-familj. Alltså ställde jag in assietten i skåpet igen och tog fram en djup tallrik för att i stället äta yoghurt. Jag gick iväg till skafferiet för att hämta min müsli. Där fick jag se att jag ju köpt nytt bröd häromdagen. Alltså kunde jag äta mina mackor ändå. Jag ställde in den djupa tallriken och tog ut assietten igen.
