Zäta

Jag är inte särskilt insatt i politik. Inte ens tillräckligt intresserad för att bemöda mig att hålla reda på vad politikerna heter. Men jag vet vad jag ska rösta på, och någorlunda väl varför.

I dag damp valsedlarna från Sverigedemokraterna ner i lådan. Jag har alltid bara tänkt, lite förutfattningsvis sådär, att det är ett främlingsfientligt parti med en enda fråga på sin agenda. Men vad står de egentligen för?

Jag bestämde mig för att läsa igenom deras korta broschyr, om inte annat så för allmänbildningens skull.

Det borde jag inte gjort. Jag blev upprörd och arg. Den text de skrivit är rena rasismen. Jag förstår inte hur de kan tillåtas trycka och sprida sitt budskap. Är inte rasism och diskriminering förbjuden i Sverige?

Jag ska ge er några exempel, men först måste jag lugna ner mig med ett mål mat.

Det får bli köttfärssås utan lök i dag. Löken låg rutten i kylskåpet och platsar bättre i avskrädet än i maten.

Och varför valde jag att göra köttfärssås i dag? Vi har ju ätit taccos både tisdag och onsdag, och hamburgare söndag och måndag. Vore det inte trevligt med någon typ av omväxling från köttfärstemat? Eller bör jag satsa på köttfärslimpa i morgon, kålpudding på lördag och köttbullar på söndag?

Efter att ha tröttnat på förkrympta tröjor och missfärgade sockar, åtog jag mig under en stund av tillfällig sinnesförvirring, att i fortsättningen stå för all sortering av smutstvätten.

Nu när jag står i tvättstugan och gräver bland illaluktande sunkhanddukar och fartrandiga kalsonger föds en misstanke. Kan det vara så att Förundersökningsledaren duperat mig, nogsamt smitt en plan och så sakta och smygaktigt genomfört den att jag aldrig förstod vartåt det lutade?

Är Förundersökningsledaren i själva verket inte ett dugg ledsen över att jag nedvärderat hans sorteringsförmågor och tagit jobbet i från honom?
Plötsligt känner jag inte bara lukten av fotsvett och gammalt anus, utan anar även ett stråk av begravd hund.

Det blev en kort arbetsdag i dag. Jag hann bara vara på jobbet en timma innan Guldgossens lärare ringde och bad mig komma och hämta honom. Han var hängig och sjuk-ig.

Nu är vi hemma och tar det lite lugnt. Jag har programmerat om bakmaskinen så att brödet ska vara klart till två. Då blir det ett riktigt trevligt eftermiddagsfika!

När jag tagit det lugnt klart ska jag ägna mig åt tvätt och trädgård.

På vägen till skolan från jobbet blev jag anfallen av en kamikaze-sparv. Helt utan fruktan flög den rakt in i grillen med huvudet före. Jag vet inte om den var less på livet eller på allvar trodde att den skulle kunna åsamka någon skada. Resultatet var omedelbart:
Kamikazesparven – Bilen: 0-1

Jag är glad att det inte var en skata, eller mås, och att jag inte kom på cykeln.

05.25
Klockradion väcker mig försiktigt.

05.30
Jag njuter av en lång, varm ducsh.

06.03
Förundersökningsledaren kommer in i badrummet samtidigt som jag drar det sista klädesplagget över huvudet.

06.10
Intar en god frukost bestående av en dubbel rostemacka med smör, ost och Emilskinka. Och så den obligatoriska koppen te.

06.20
Läser i lilla Svalans hemlånade bok om hajar och förfäras över att nästan alla hajarter finns representerade i Medelhavet. Vill jag någonsin åka dit och bada igen?

06.30
Gör i ordning barnens fruktstundsfrukt. De gjorde sina beställningar i går kväll. Lilla Svalan vill ha äpple och Guldgossen morot. Ingen större variation med andra ord.

06.35
Sitter en stund på toa.

06.40
Förundersökningsledaren: -Jaha, då är det bråttom i kväll igen. Vad ska vi äta som går fort?
Jag: -Jag tänkte baka bröd i bakmaskinen.

06.45
Egentligen dags att väcka barnen men jag laddar bakmaskinen först.

06.50
Väldigt mycket dags att väcka barnen men bakmaskinen krånglar. Jag måste ställa in timern. Hur var det man gjorde det nu igen?

06.53
Letar fram manualen till bakmaskinen och lyckas äntligen ställa in både klockan och timern. Med lite tur väntar nybakat bröd på oss när vi kommer hem efter jobb och skola.

06.59
Jag: -Vakna nu barna! Det är dags att vakna!
Jag skriker nedifrån undervåningen medan jag stressar runt och letar reda på frukt som jag vill ta med mig till fikarasterna på jobbet.

07.05
Guldgossen: -Jag är vaken.
Och minsann! Guldgossen sitter ombytt och klar och spelar dataspel.
Lilla Svalan sover dock fortfarande. Om tio minuter måste vi åka.
Jag väcker lilla Svalan som påminner mig om att hon vill ha en drickyoghurt innan hon kliver ur sängen. Detta påfund är inte så dumt, även om det tar extra tid. Lilla Svalan förvandlas från en surmulen gnällspik till en samarbetsvillig gullunge.

07.10
Jag borstar tänderna på Guldgossen och förmanar lilla Svalan att byta om.
Om fem minuter måste vi åka.

07.15
Jag borstar tänderna på lilla Svalan och sedan på mig själv.
NU MÅSTE vi åka.

07.20
Guldgossen kommer på att han har gympa i dag.
En gympapåse fylls med diverse klädesplagg och så ÄNTLIGEN går vi ner till farstun för att ta på skor och ytterkläder.

07.23
Jag upptäcker att Guldgossen bara har en T-shirt på sig.
Jag: -Du måste ju ha en tröja! Upp och hämta!
Guldgossen: -Nej, jag har snörat på mig skorna. Jag vill inte ta av mig dem igen.
Jag: -Spring med skorna på då!

07.26
Barnen och jag hjälps åt att lasta bilen med ryggsäckar och gympapåsar. Då hörs lilla Svalans röst:
Lilla Svalan: -Mamma, vi skulle ju vara på stranden i dag. Har du packat ner mitt fika?

07.28
Jag försöker förtvivlat hitta något i skåp och lådor som inte bara är kex och kakor. Den sista mackan tog jag själv till frukost. Jag spiller ut lite saft när jag fyller en flaska och måste ägna dyrbara sekunder åt att torka upp i köket.

07.31
Lilla Svalan: -Mamma, jag hittar ingen hink och spade!
Lilla Svalan letar energiskt efter någonting att kunna bygga sandslott med.
Jag: -Har du kollat i förrådet?

07.33
Lilla Svalan drar på sig sin storebrors stövlar.
Jag: -Men, varför tar du Guldgossens stövlar? De är ju för stora!
Lilla Svalan: -Men mina läcker ju in mamma. Det vet du ju! Du skulle ju köpa nya.
Jag: -Skulle jag? Det har jag missat.

07.34
Jag: -Men Guldgossen, du har glömt lägga ner skorna i gympapåsen!
Guldgossen: -De är ju för små. Du behöver köpa nya.
Jag: -Kan ni inte bara sluta växa några veckor, tills jag är i fas igen!

07.35
Äntligen kommer vi iväg.

07.36
Jag släpper av barnen vid skolan, vinkar hejdå och kan inte undvika en stressad suck. De blev i alla fall inte SÅÅÅ sena. Om de går direkt till matsalen kan de nog blanda sig med de andra barnen och försvinna i mängden.

07.46
Jag kliver in genom dörrarna till jobbet.
Bestämmer mig för att lämna stressen bakom mig och att det här ska bli “en riktigt bra dag” där jag presterar på topp och bokar omåttligt mycket besök.