Zäta

Hoppsan, nu blev det stressig. Klockan är tre och jag ska hinna handla, laga middag (lilla Svalan och jag avslutade just vår pannkakslunch…), dammsuga på övervåningen och packa mina kläder. De tre första punkterna innan klockan fyra.

Det är omöjligt.
Jag får delegera.

Förundersökningsledaren får handla. Det innebär automatiskt att jag inte kan laga mat innan han kommer hem med råvarorna. Så har vi det problemet löst också. Dammsuga hinner jag, och jag kan i alla fall börja packa.

Nu pärlar jag kompissmycken med lilla Svalan samtidigt som jag steker pannkaka. Det blir sen lunch i dag. Och så pannkaka. Förstås!

Vi åt pannkaka i går också. Variation är överskattat! (En av mina paroller…)

Nu har jag dammsugit golven på nedervåningen. Inte så noga men “good enough”. Annars är jag inte så bra på just good enough-andet. Jag är mer av en “perfect”-typ. Jag kan bli frustrerad och besviken på mig själv om jag inte gör så bra som möjligt, och helst lite till. Jag menar inte att allt jag gör blir bra, men att jag VILL att det ska bli det.

På senare år har jag dock insett att “tillräckligt” ofta är just tillräckligt. Man behöver inte prestera på topp i alla sammanhang, inte glänsa i alla lägen, inte pressa sig själv så hårt att man tappar andan.
Och när det gäller städning är det extra lätt att bli nöjd med det lilla…

Jag kan alltid skylla på huvudvärken också. Den har inte helt gett med sig även om jag tycker det blivit bättre under förmiddagen. Den där extrastunden i sängen i morses gjorde nog sitt till.
Att dammsuga med huvudvärk hör inte till en av mina favoritsysselsättningar. Men jag härdar ut.

Att “härda ut” är något annat som jag tycker kännetecknar mig. Jag är bra på att härda ut, att bita ihop, att förtränga och blunda för.
Så kan det stå på gravstenen.

“Hon härdade ut.”

Jag har uthärdat mensvärk, ryggvärk, huvudvärk, födslosmärtor, gallstensanfall, hälsporre, magkatarr, tandvärk och diverse andra värkar, smärtor och eländen. Kroppslig smärta är inget som lockar men jag vet att jag kan uthärda ganska väl.
Själslig smärta är en annan sak. Och tack och lov inget jag blivit prövad i ännu.

Utmanar jag ödet när jag skriver så? Jag tror inte det, för jag tror inte på ödet. Jag tror inte heller att man enbart är sin egen lyckas smed. Säg det till de miljoner packistanier som förlorat anhöriga, hem, inkomst och hela sin tillvaro. Som en spottloska i ansiktet att lägga till allt annat vatten som förpestat deras liv.
Där kan man snacka om att härda ut. Men de har inget annat val.

Jag är en väldigt välsignad människa. Jag har fötts i ett land som varken drabbas av större naturkatastrofer eller svält och sjukdomar. Jag har ett socialt skyddsnät, arbete, vänner, familj, allt man kan önska sig och mer därtill. Och så klagar jag över några dagars huvudvärk. Så futtigt!

Sådär, då är packningslistan klar och bör förvandlas från punkter på ett papper till verklighet.

Det blev såklart inget sovit. Jag har tappat bort förmågan att kunna somna om när jag varit uppe ur sängen för längen. Men jag låg på spikmattan och läste en stund. Det är också välgörande.

Nu har lilla Svalan och jag ätit en sen frukost och jag ska skapa en packlista inför resan, så att jag inte yr runt som en vimsig höna och får med mig sådant jag inte behöver och glömmer allt viktigt hemma.

Det blir en hemmadag i dag också. Lilla Svalan är fortfarande förkyld så det skvätter om det. Ja, det var väl i och för sig inget annat än väntat. Skulle en vanlig normal förkylning ge sig på en ynka dag så vore det förmodligen ingen vanlig normal förkylning.

Jag är inte heller allt för piggelin. Även jag är förkyld och huvudvärken har inte gett med sig vilket börjar gå mig på nerverna.

Dagens viktigaste uppgifter är:
Packa inför Rhodosresan.
Dammsuga överallt.
Bli av med huvudvärken så att jag förvandlas från en sur mupp till en trevlig hustru och mor.

Nu när jag lämnat Guldgossen på skolan tror jag att jag ska krypa ner i sängen igen och försöka sova någon timma. Lilla Svalan har inte vaknat än fastän klockan är över åtta. Har jag riktig tur borde jag i alla fall hinna somna innan hon vaknar.