Zäta

Vi är på väg till Skövde i bilen, barnen och jag.

Guldgossen har tjatat redan från början:
-När är vi framme?
-Är vi inte framme snart?
-Hur långt har vi kommit?
-ÄR vi inte framme snart?

När vi kommer fram till Skara frågar Guldgossen:
-Hur lång tid är det kvar?

-En halvtimma ungefär, svarar jag.

-Åhnej, utbrister Guldgossen!
-Och så ska vi åka tillbaka hela vägen också!

Jag hade programerat klockradion till att gå igång tjugo över fem för att jag skulle hinna duscha innan jag förberedde allt.

Klockan sex, en kvart efter det att jag går upp i vanliga fall, vaknade jag av Förundersökningsledarens väckarklocka. Jag hade missat sätta på min omsorgsfullt ställda klockradio.

Jag hafsade igenom morgonrutinerna, skippade den obligatoriska toasittningen med tillhörande dagboksskrivande och åt en kvick frukost. Och tänka sig – klockan hann inte löpa amok utan höll sig inom sina givna ramar trots att jag själv inte lyckats göra det.

Kvart i sju väckte jag försiktigt lilla Svalan och förde ett snabbt, viskande samtal. Jag hjälpte henne på med morgonrocken och så smög vi ut i allrummet och ställde upp oss utanför Guldgossens dörr med ljussmyckad bricka och paket.

-Vi gratulerar, vi gratulerar, vi gratulerar på din födelsedag…

Det vore ljug att påstå att Guldgossen blev överraskad. Han låg länge sömnlös i går kväll och såg fram mot sin födelsedag. Men han hade lyckats sova hela natten, när han väl somnade. Vi väckte honom, fotade honom och hurrerade honom, precis som sig bör.

Guldgossen blev mycket glad för sina presenter. Boken “Bert och datadaten” från lilla Svalan, en riktigt bra och cool ryggsäck samt kortspelet Phase 10 från föräldrarna. I söndags fick han också ett paket från småkusinerna i Italien – levererat av min mamma. Det var också en bok. Tyvärr var Guldgossen inte på samma strålande humör som i dag och blev inte det minsta glad för boken. Jag tror han ändrar sig när han väl börjar läsa den, för det verkar vara en spännande bok.

Guldgossen har fått bestämma dagens middag. Det blir kebabpizza utan lök från närmaste pizzeria. Nu gäller det bara att jag kommer i håg att hämta pizzan på väg hem från jobbet.

Senare i kväll ska jag på föräldramöte med Guldgossens klass. Det kanske inte är drömscenariot för ett födelsedagsfirande, men vi har kommit överens om att det ändå är bäst att jag går dit. Guldgossen får ha en mysig hemmakväll med övriga familjen.

I går morses, tjugo i åtta, kom jag kvittrande glad in till kollegorna i glasburen och berättade att klockan elva skulle jag minsann träffa sjukgymnasten för en förnyad omgång fottortyr.

Runt klockan tio tittade jag på klockan var och varannan minut för att verkligen ha koll på tiden.

Klockan halv elva visste jag att det inte var långt kvar.

Klockan tjugo i elva funderade jag på om jag skulle gå på toa innan sjukgymnastbesöket eller om jag kunde hålla mig till efteråt.

Klockan kvart i elva glömde jag bort att jag skulle träffa världens sötaste sjukgymnast om en kvart. Jag var så uppslukad av det arbete jag just utförde att allt annat runt omkring försvann.

Klockan halv tolv kom jag tillbaka till verkligheten och insåg att jag missat mitt möte.

Jag har fått en ny tid i dag klockan tio över åtta. Sjukgymnastens kollega tyckte att det kanske var bäst att ta det direkt på morgonen så att jag inte skulle glömma av det igen…