Zäta

Förundersökningsledaren ringer från julaffären och meddelar att han köper en plastgran.
Lilla Svalan bryter i hop. Hon vill verkligen inte ha en plastgran. Jag vill egentligen inte heller ha en plastgran men förklarar ändå fördelarna för lilla Svalan.
-Man behöver inte vattna den. Och så barrar den inte. Minns du inte hur mycket barr du fick i sockarna förra julen. Jag var ju tvungen att dammsuga nästan varje morgon för att det överhuvudtaget skulle kunna gå att vara här nere.
-Men jag kan ju sopa upp barren på morgonen.
-Men lilla Svalan, varför gjorde du inte det i fjol då!?
-Får då var jag yngre. Nu är jag äldre och mycket mer ansvarsfull.

Förra fredagen var vi hemma hos goda vänner och hade en helhärlig kväll.
Barnen ägnade sig åt singstar och vi vuxna åt kortspel.

Dagen efter ville lilla Svalan förklara vilken låt hon kunde bäst i singstarsspelet.
-Det var den där ni vet… Den som häxan sjunger.
-Häxan? frågade vi förvånat.
-Ja! “Kom och håll om mig” heter den visst!

Tilläggas bör att lilla Svalan inte sett Nanne Grönvall framföra “Avundsjuk”.

Jag är med lilla Svalan på fritids en timma medan vi väntar på att Guldgossen ska sluta sin skoldag.

Jag skulle vilja gå på fritids jag också. Det finns oändliga källor av pyssel att ösa ur.
Det börjar med att lilla Svalan och jag ritar julkort. Ganska snabbt flyttar jag dock över till ett annat bord, där lockande cernitlera står framdukat.

Det dröjer inte mer än kanske fem minuter innan det sitter sju barn runt bordet och ber mig visa hur man gör mysiga små tomtar med luvan nertryckt över öronen. Jag visar gärna, ändå tills lilla Svalan blir lite sur över att inte längre ha min odelade (eller för den delen ens en gnutta) uppmärksamhet.
Cernitleran är ganska hård så man måste bearbeta den en tag innan den är mjuk och formbar. Jag försöker förmedla detta till barnen och säger:
-Ni måste knull.. jag menar knåda leran ett tag!

Och där rök min karriär som fritidsledare (det enda yrke jag faktiskt är utbildad för) innan den ens börjat.

Lilla Svalan ber mig starta en DVD-skiva.

-Och spola fram. Jag vill inte se förspelet!

Men hur helt knäpp i hela huvvet får man bli?!

I dag har jag varit med lilla Svalan i skolan hela dagen, förutom den timman vi ägnade åt ett besök på vårdcentralen.

När skolan var slut för båda barnen tog jag med dem till Willys för att köpa saffran. Jag hade glatt både barnen och mig själv med tanken på ett utlovat lussekattsbak i eftermiddag.

När vi kommit hem, tagit en snabb eftermiddagsfika, och börjat röja i köket för att ge plats för en sjusärdeles deg, slog det mig. Jag glömde köpa saffran.

När jag ändå var och handlade passade jag naturligtvis på att komplettera upp med lite mjölk och bröd och annat så det var inte bara saffran jag skulle köpa. Det är väl den enda ursäkt jag kan komma på, och den är rätt lam.
När jag stod i kassan tog jag mig en sista titt på inköpslistan och såg att det bara var saffran kvar på listan. Saffran förvarar man i kassan eftersom det är dyrt och stöldbegärligt. Jag gav inköpslistan till Guldgossen för att han skulle gå och slänga den i skräpet.
Sedan lastade jag upp alla mina varor på bandet, betalade, packade ner varorna i kassar och åkte hem – utan saffran.

Det värsta är – och som jag nästan inte vågar erkänna – att jag gjorde nästan samma sak i måndags. Då var jag och handlade allt som var billigt på Hemköp. Jag hade redan i förväg bestämt mig för att köpa saffran också, trots att det säkerligen inte var ekonomiskt försvarbart att köpa en dyr krydda i en dyr affär.
När jag kom fram till kassan frågade jag kassörskan om de förvarade saffranet i kassan. Det gjorde de, svarade hon vänligt.

Och sedan glömde jag att köpa det.

Nu surar barnen och jag i kapp över det uteblivna eller förhoppningsvis bara försenade lussebullebaket. Jag vägrar att baka utan saffran!

Guldgossen vänd till lilla Svalan: -Vad skulle du säga om Sean Banan kom insvävande genom fönstret med ett jetpack och tog mamma med sig?
Lilla Svalan: -Jag skulle nog bli lite ledsen.
Guldgossen vänd mot mig: -Men vad skulle du säga då mamma?
Jag: -Jag skulle slå ner honom.
Guldgossen: -Men mamma! Han som är så snygg! Han är ju till och med snyggare än Ronaldo Picasso!