Zätas blogg handlar om allt och inget. Den är som en dagbok, fast kanske lite mer anonym. Zäta har bloggat sedan den 9de februari 2008.
Det finns inget vettigt syfte med Zätas blogg, mer än att ge utlopp för verbal inkontinens. Zäta bloggar när hon hinner och har lust. Det kan blir mycket eller lite och mest utan någon som helst ordning.
Du som läser är välkommen att lämna en kommentar. Zäta blir glad när hon läser vad du skrivit, men känn ingen press. Vill du kontakta Zäta lite mindre offentligt kan du maila: blogg@zettervall.se
I kväll har vi varit på hedersutmärkning (eller vad det nu heter) ute i Örslösaskogen tillsammans med en hel drös Royalbarn.
När en av ledarna inledde kvällen tackade hon för att de vår låna våra fantastiska barn en gång i vecka:
-Det är så roligt att vara med era barn. Och de har så mycket att berätta. Man vet aldrig vad de kommer att säga.
Då hörs lilla Svalans röst från åskådarbänkarna:
-Ja, ibland vet jag inte ens själv vad jag kommer att säga!
Sedan vi sålde min lilla Mitsubischi tidigare i år har jag blivit saabförare. Jag gillade Mitsubischin men jag tycker nog bättre om saaben. Den är stor och stabil och har lite mer av allt. Även av bensinförbrukning.
När jag tankade igår ställde jag mig på fel sida. Tanklocket på Mitsubischin satt på vänstersidan men på saaben är det höger.
Eftersom det inte var första gången jag parkerade, gick ur bilen, konstaterade att jag gjort bort mig, och fick byta håll på bilen – så skämdes jag inte så mycket inför de andra tankande människorna.
Det är märkligt vad suddiga bilderna blir i bloggen, även när jag skärpt upp dem så mycket att det överträder gränsen till vad som är uthärdligt i bildredigeringsprogrammet.
Vart tar skärpan vägen på vägen?
