Blog Image

Zäta

Vad handlar Zätas blogg om?

Zätas blogg handlar om allt och inget. Den är som en dagbok, fast kanske lite mer anonym. Zäta har bloggat sedan den 9de februari 2008.
Det finns inget vettigt syfte med Zätas blogg, mer än att ge utlopp för verbal inkontinens. Zäta bloggar när hon hinner och har lust. Det kan blir mycket eller lite och mest utan någon som helst ordning.
Du som läser är välkommen att lämna en kommentar. Zäta blir glad när hon läser vad du skrivit, men känn ingen press. Vill du kontakta Zäta lite mindre offentligt kan du maila: blogg@zettervall.se

Myggor

Blommor och blader Posted on Wed, June 08, 2011 22:50

I kväll har jag jobbat i trädgården.
Det var så varmt när jag kom hem att jag föredrog kvällen svalka innan jag vågade sticka näsan utanför dörren.

Tyvärr var det andra som stack därute på kvällskvisten.
Jag kan icke räkna dem alla, de prov på myggornas blodtörst jag fått…

Jag har i alla fall klippt ner den döda rosen, matat de överblommade vårlökarna med benmjöl, bäddat in surjordsrabatten i gräsklipp efter att ha rensat över den ännu en gång och så har jag vattnat krukodlingarna och gått över träden för att döda löss och annat otyg.

Nu väntar en skön dusch och sedan sängen.
Om jag kan sova med alla myggbetten återstår att se.



Veckans torgfynd

Torgdag Posted on Wed, June 08, 2011 13:56

Torgdag.
I dag.

Det var länge sedan jag var på torget en onsdag, och ännu längre sedan jag handlade något där.
För att råda bot på detta frågade jag barnen i morses om det var något de behöver i klädväg.
-Nej, kom det snabbt från dem båda.
-Inga trosor eller kalsonger, eller kanske byxor? försökte jag.
-Nej!
-Men kanske några sockar i alla fall, vädjade jag desperat.
Till slut kom lilla Svalan till min undsättning.
-En klänning mamma. Jag kan ta en klänning!

När jag var på väg ut från jobbet på lunchen var det nära att jag blev stoppad igen.
På min cykelsadel låg en hel bajskorv! Någon illbatting hade bajsat på min cykel!
Turligt nog tillhörde denna ligist fågelsläktet så med lite papper i handen var rackartyget snart ett minne blott.

Framme på torget dök jag först ner i socklådan och hittade ett par läckra sockar som jag absolut ville ha. De var Sverigeblå med gula kronor på. Jag kompletterade med fyra par mörkgrå sockar med ljusgrå och gröna prickar. Det är så bra att köpa många likadana eftersom just sockar har en förmåga att försvinna i tomma intet, och inte gör de det parvis heller.
5 kr/par kostade sockarna.

När jag bläddrade vidare bland de billigaste kläderna hittade jag ett par brunrutiga badshorts till Guldgossen. Det slog mig att han förmodligen även behöver ett par vanliga shorts eftersom han använt samma par i tre veckor nu, så jag la vantarna på ett kamoflagefärgat par. 20 kr/st kostade shortsen.

Sedan fick jag syn på kvinnokläderna! Det var framförallt en röd blus som liksom fladdrade mig i ögonen. Och bakom den hängde en likadan fast lila. Den plockade jag med mig, och en vit luvtröja med hel dragkedja råkade också följa med. 60 kr/st kostade kläderna.

Nu var det bara lilla Svalans klänning kvar. Jag hittade en rosa sak i enkel modell med mönster av lapptäcke! Har jag riktigt tur så blir lilla Svalan lika begeistrad som jag. Dessutom kostade den bara 40 kr och det tilltalade mig lika mycket som tyget.



Hjälmkontroll

Svettigt Posted on Wed, June 08, 2011 07:59

I dag tog det 18:10 minuter att cykla till jobbet. Jag hade ingen att tävla mot och jag kände mig manad att ta det lite lugnt och njuta av nattens regn som förvandlats till slöjsvepande dimma under de första morgontimmarna.

Hemma hos oss blev det dock inget nattaregn. Det kom några droppar i går kväll men det där skyfallet som jag trodde att jag cyklade ifrån uteblev. Jag hann binda upp pionerna och ställa fram alla utekrukor som vanligtvis häckar nära väggarna för att de skulle få en chans till gratis bevattning men det visade sig vara ogjort arbete.
Förhoppningsvis regnar det lite i dag i stället.

Strax efter Skogshyddan, mitt emot fotbollsplanerna, stod en polisbil parkerad vid Villabadet. Den stod där så ensam att jag reagerade. I diket precis utmed cykelbanan upptäckte jag strax två tillhörande poliser, en man och en kvinna.
Naturligtvis undrar jag vad de gjorde där.

Jag har tänkt igenom och förkastat ett antal idéer.
Det lär inte handla om span för de stod väl synliga och en tom fotbollsplan och några harmlösa villor är väl inga spanobjekt direkt.
Jag tror inte heller att de var där för att kontrollera bilar för de hade ingen fartkamera/pistol eller stopp-spade med sig.

Det mest troliga (enligt min begränsade hjärna) är att de var ute för att plocka pengar av barnen. Det är inte lönt att kontrollera lyset under dagtid men man ska ju ha cykelhjälm när man är under 15 år och många barn cyklar den här vägen till skolan.

Min teori understryks också av sammansättningen på poliserna. Det var en solbrun, ganska snygg man med bister uppsyn (bad cop) och en söt, något yngre blond kvinna med hästsvans (good cop). Jag kan riktigt se framför mig hur Herr Bister stoppar en förskrämd flickunge och börjar förmana henne om hjälmtvånget tills hon är nära att ta till lipen. Då bryter Fröken Hästsvans in och är snäll och timid och tröstar det stackars flickebarnet med att det räcker om hon tar med sig en böteslapp hem till mamma och pappa att betala per omgående. Och att alltid bära hjälm i fortsättningen.
Herr Bister tillägger att det inte är lönt att skylla på barnfattigdomen när man bor i ett av stadens finare bostadsområden och flickan cyklar därifrån så fort benen bär för att inte komma senare än nödvändigt till skolan, medan poliserna gör high-five bakom hennes rygg och gläds åt ytterligare lättförtjänta inkomster åt polisväsendet och de ökade möjligheterna att nu har råd att sätta åt de verkliga brottslingarna.

Kvinnan log mot mig när jag cyklade förbi. Jag drog slutsatsen att det var för att jag bar hjälm (tur att de inte stod där i går när jag glömt hjälmen) men när jag tänkt lite kanske det mer berodde på att jag under hjälmen hade en grön buff som smet åt runt hela huvudet och får mig att likna ett mänskligt klot och för att jag runt halsen bar en turkos skarf med hjälmens hakband knäppt runt en bit av skarfen för att inte riskera att få någon blåst på halsen.

Jag såg med andra ord inte riktigt klok ut och det kan förmodligen få även den vänaste poliskvinna att dra på smilbanden.