I vår stad har vi, föga förvånande, ett stort antal frisörer, caféer och pizzerior.
Jag gissar att det är likadant i de flesta städer. Svenskarna tyckts fika, klippa sig och käka pizza till fördärvelse.
Men vad som kanske inte är så vanligt för en stad av Lidköpings storlek (stad är förmodligen till och med ett lite för storvulet uttryck, men nu är jag ju trots allt Lidköpingsbo, och Lidköpingsborna är kända för att vara extremt stolta och hemkära) är det stora antalet second hand-butiker.
Vi har FA-fyndet, PK Second Hand, Rias Second Hand, Agape och Lilla Torget . Kanske finns det (i alla fall enligt Eniro) ytterligare en eller flera som jag inte har koll på.
På lunchen i dag passade jag på att göra två flugor på smällen och bidra med lite kosing till Balkan-hjälpen. Det är nämligen vad man gör om man handlar hos Agape. Second Hand Agape drivs av Balkanhjälpens Vänner – en allkristen, oberoende hjälporganisation som startade 1969 under namnet “Operation Segerpil”. Verksamhetsansvarig är Rolf Wernersson. (Ja, jag skrev av broschyren jag fick i min hand.)
Rolf är med i samma församling som jag och är en härlig, livsbejakande person som vigt hela sitt liv åt att hjälpa andra. Jag beundrar sådana människor, även om de får mig att känna mig som världens största egoist.
Och vad passar bättre för en egoist än att spendera några dyrbara lunchminuter en regnig dag med att leta böcker.
Nu hade jag inte så många minuter på mig att jag verkligen hann leta så i min inköpskasse hamnade framförallt några färgglada Kalle Anka-pocket till barnen (4 st) och en “Cirkusdeckarna och spökmysteriet” till lilla Svalan men jag snubblade också över den första Harry Potter-boken: Harry Potter och De Vises Sten.
Som den bokslukare jag är (även om jag ligger i lä av min far som läser ett par böcker i veckan och helst flera på samma gång) så tycker jag naturligtvis att mina barn också måste få chansen att upptäcka läsandets njutning. Ingen av barnen är några storläsare. Guldgossen läser ganska snabbt ut de böcker jag sätter i händerna på honom, men han är väldigt sparsmakad med vad han gillar. Han är inte så förtjust i Lasse-Majas detektivbyrå eller någon av de andra serierna som jag idogt försökt introducera men han har fastnat för Megakillen. Lilla Svalan läser nästan inget alls på eget bevåg…
…så Harry Potter är nog mest för mig. Kanske kan jag idka högläsning för barnen, men alla högläsarboksprojekt jag börjat på (Narnia, Nalle Phu, Pelle Svanslös, Kulla-Gulla…) har alltid slutat med att barnen inte orkar lyssna och jag tycker det går för långsamt så jag slukar boken själv.
Förutom Harry P hittade jag också en Alistair MacLean – “Bäva, Californien”.
Jag lägger den i min redan välstaplade bokhög i väntan på att jag ska ha plöjt igenom Tom Clancys “The Sum of All Fears” (jag läser på svenska) som jag påbörjade efter den underbara må bra-boken “Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”.
Kontrasterna i Hundraåringen… och Summan av skräck är milsvida och jag har ärligt talat haft lite svårt att komma in i Tom Clancy. Det är egentligen inget fel på språket men ibland känns det som Clancy slänger in så mycket facktermer och namn på både personer och vapen att jag misstänker att han vill brilliera. Å andra sidan hade det inte känns fullt så realistiskt om han skrivit “…och han tog fram sin specialgrej för att kunna fixa till den där speciallådan som atomvapnet han höll på att tillverka skulle ligga i…
Det som hindrar mig mest från att få ett bra flöde i läsandet är ändå att författaren inte anger när han flyttar sig från ett sammanhang till ett annat. En tids- eller platsangivelse i början av förflyttningen skulle underlätta avsevärt. Nu dröjer det ett antal meningar innan man förstår var man befinner sig och eftersom scenerna växlar snabbt och det är så många olika människor inblandade så blir det irriterande.
När jag är klar med Summan av skräck har jag ytterligare en Tom Clancy väntande och jag tror nog att jag ska klämma den direkt, när jag ändå hunnit vänja mig vid Clancys speciella och lite omständliga sätt att skriva.
Tre böcker och fyra Kalle-Anka Pocket kostade 80 kr hos Agape.
Så fort jag lyckats övertala Förundersökningsledaren om att göra slag i saken och bygga en bokhyllevägg på kontoret, så ska jag gå dit igen.
