Zäta

I kväll har vi spelat Memory. Lilla Svalan är fenomenal, och vet dessutom om det. Jag är inte riktigt lika minnesstark och min mor är rent bedrövligt usel.
Efter första omgångens spel bestämde därför lilla Svalan att hon skulle spela i lag med sin mormor. Mormor fick välja första kortet så vände lilla Svalan upp det andra och drog på så sätt par efter par till det vinnande laget.

Senare på kvällen satt jag och lilla Svalan för oss själva i soffan och spelade bilspel mot varandra på våra Nintendon (jodå, jag har ett också. Det har jag köpt av Goldgossen när han köpte sig ett nytt) och jag hotade lilla Svalan med att jag skulle vinna.
-För jag är mycket bättre på att köra bil än på det där… eh… på spelet… det där vi spelade förrut du vet…
-Kommer du inte ihåg att det heter Memory mamma?

Det blev ingen frukost på sängen men jag hade i alla fall förberett med chokladdoppade jordgubbar till morgonmackan. Det är en mångårig tradition på Förundersökningsledarens födelsedag.

Förundersökningsledaren hann också få ett paket på morgonen. Eftersom Guldgossen sov, eller i alla fall försökte sova, så blev det mitt paket han öppnade först.
I paketet låg ett pussel med ganska många små och några stora bitar. I kväll har han lagt pusslet och det blev en gungsolstol. Förundersökningsledaren hör till den del av människosläktet som sällan tar det lugnt så med min present ville jag uppmuntra honom till i alla fall några pauser i sommar.

I kväll har vi firat tillsammans med Förundersökningsledarens mamma och mina föräldrar. De har ätit av världens fulaste tårta, som tack och lov var ganska god.
Guldgossen och lilla Svalan följde sedan med sin far ut i trädgården och övade chippar med golfbollarna han fick av sin svärmor. Av min svärmor fick han en pyjamas. Vi hade en längre utredning per telefon i går kväll och jag förstår varifrån Föundersökningsledaren fått sina förundersökningsledartalanger.

Nu har vi hystat iväg Guldgossen som dräng till mina föräldrar och Förundersökningsledaren springer runt och packar inför morgondagens golfrunda tillsammans med jobbarkompisar. Han är absolut ingen golfare men nu har han i alla fall egna bollar han kan slå bort om det skulle gå riktigt åt skogen, eller i sjön.
Lilla Svalan ligger i min säng och hoppas att jag snart ska gå och lägga mig och själv sitter jag och njuter i Förundersökningsledarens sköna födelsedagspresent.
Visst är det väl så att man ska ge bort saker som man själv skulle vilja ha? Eller gäller inte det talesättet mellan makar?

Lilla Svalan piggade på sig rätt bra redan i torsdags eftermiddag. Trots en aning feber var hon med på skolavslutningen i fredags men det blev inget fritids, vilket hon annars sett fram emot.
De “stackars barn” vars föräldrar inte har tid eller råd att ta semester på skolavslutningsdagen brukar nämligen ha det fantastiskt mysigt och roligt på fritids. De är inte så många så personalen har möjlighet att ge extra uppmärksamhet.

Nu fick jag försöka göra det lite mysigt på egen hand och for förbi McDonald´s för att plocka upp lunch på vägen hem från Villabacken. Sedan satt jag och barnen i uterummet och åt både längen och väl medan regnet dundrade ner utanför fönsterrutorna.
Mot alla odds höll det faktiskt upp just under skolavslutningen. Jag undrar om inte rektorn har en tumme med vädermakterna för i sitt avslutningstal skrev hon oss på näsan med orden:
-Och jag hoppas att alla föräldrar som tyckte att vi skulle vara inomhus nu är tacksamma för att jag stod på mig om att vi skulle fira skolavslutningen här ute i den fina naturen.

När Förundersökningsledaren kom hem från jobbet fortsatte firandet med att hela familjen for till Jula i Skara och köpte oss ett luftgevär. Sedan fortsatte vi hem till mina föräldrar för att klappa kattungar och provskjuta. Vi sköt inte på katterna utan satte upp ett kulfång i en tall.