Zätas blogg handlar om allt och inget. Den är som en dagbok, fast kanske lite mer anonym. Zäta har bloggat sedan den 9de februari 2008.
Det finns inget vettigt syfte med Zätas blogg, mer än att ge utlopp för verbal inkontinens. Zäta bloggar när hon hinner och har lust. Det kan blir mycket eller lite och mest utan någon som helst ordning.
Du som läser är välkommen att lämna en kommentar. Zäta blir glad när hon läser vad du skrivit, men känn ingen press. Vill du kontakta Zäta lite mindre offentligt kan du maila: blogg@zettervall.se
Jag har hört sägas att kräftor tarvar vissa drycker. Likaledes sill. Färskpotatis kräver gräddfil och gräslök, eller dill. Grillkorv önskar ketchup. Vitt vin till vit fisk.
Låt mig lägga till en sak på listan.
Vattenmelon tarvar tillgång till vattenklosett.
Jag har börjat odla slanggurkor!
Jag ser hur de växer lite grann för varje dag, bara längden än så länge.
Egentligen är de fasinerande att de kan växa så trots att jag inte ger dem någon vidare omsorg. Jag bara vattnar emellanåt. De får ingen gödning och inget solljus – och ändå drar de ut sig till riktig rekordlängd.
Jag har börjat odla slanggurkor.
Men inte i växthus.
I dag kommer Guldgossen hem från sitt liv som dräng på mina föräldrars bondgård.
Han hade verkligen sett fram emot att få leva som jag gjorde när jag var lite, att få gå i sina förfäders fotspår. (Jag kände mig stenåldersmässig när han förklarade att det skulle bli intressant.)
Nu blev det nog inte riktigt lika intressant som han föreställt sig, och det största delen beror det på att det har regnat. När det regnar kan man nämligen inte köra hö, och det är just hökörningen som jag så måleriskt beskrivit som mitt sommarjobb från barndomen.
Men Guldgossen har gjort nytta ändå. Han har varit hantlangare vid byggnadsarbete och gott sällskap åt min mor. Och även om han inte jobbat så hårt precis så har han i alla fall kört traktor och skjutit luftgevär. Bara en så´n sak!
Visst har vi hunnit sakna honom lite grann, Förundersökningsledaren och jag, men den som längtat mest är i alla fall lilla Svalan. Hon har saknat sin bror så till den milda grad att hon grät längen och väl i tisdags kväll.
Och i går eftermiddag ringde Guldgossen och ville komma hem en dag tidigare än avtalat. När jag pratat med honom en stund kröp det fram att han saknade lilla Svalan.
Förundersökningsledaren och jag fällde varsin lycksalig tår över våra barns syskonkärlek och jag hoppas i mitt stilla sinne (jag har nog ett sådant trots allt) att de nu ska hålla sams, i alla fall över midsommar.
…när man står i duschen halv sex på morgonen, har tvättat kroppen, schamponerat och sköljt ur håret och plötsligt inte har en aning om vad man brukar göra härnäst.
…när man efter en utdragen dusch är en centimeter ifrån att smörja in ansiktet med tandkräm.
