Zäta

Lika bra att brascha på med bilder medan det funkar och jag har datorn för mig själv.
Förundersökningsledaren stryker (mig medhårs med att stryka tvätt) och barnen tittar på Simsons.

Visby välkomnar oss med en skog av segelbåtsmaster i solnedgången. Vi nöjer oss med att kasta ett öga på den gamla hansastaden medan färjan lägger till. Sedan kör vi mot Ljugarn.

Innan solen går ner har vi fått upp tältet och fram stolarna för att rasta benen efter den långa färden. Varför gör man så egentligen? Åker en massa mil i bil och så fort man gått ur bilen slår man sig tacksamt ner i första bästa stol. Som om man inte suttit tillräckligt!

Tältet blev vårt mobila hem under den tio dagar långa resan. Det är ett riktigt bra tält. Det finns två sovrum och ett allrum, plus stor uteplats som synes!

Guldgossen läser en stund i hans och lilla Svalans sovrum. Med liggunderlag och bra sovsäckar är det ingen risk att man fryser på natten.
För säkerhets skull har jag kompletterat packningen med mössor och tjocka sockar, men det var det ingen av barnen som använde.

Förundersökningsledaren är en hejare på att packa. Och tur är väl det, annars skulle vi inte fått med hälften av alla saker som trängdes i bagaget på Volvon när vi drog till Gotland tidigare i somras.
Som en följd av det minutiösa packandet kunde vi inte stanna på en enda loppis, trots att det vimlade av dem på hela ön.

Här kommer färjan som tog oss med på årets semestertripp – min drömsemester!

Från färjan såg vi några andra flytetyg i hamnen. Förundersökningsledaren var mest intresserad av katamaranen medan barnen……höll ögonen på den här “räserbåten”.

Lilla Svalan på väg att lämna Sverige.
-Gotland hör också till Sverige, försökte vi förklara.
-Jag vet, men det är inte det riktiga Sverige, envisades hon.

Guldgossen med vind i håret.

I dag har jag skördat mina första potatisar. De ser små men mjälla ut. Kanske kokar jag dem och njuter med gräslök och gräddfil efter jobbet i morgon.

När jag cyklade hem från jobbet i solsken (och en allt för tjock tröja) blev jag akut sugen på lite trädgårdsjobb. Trädgårdshandskar, knäläge och något att rensa.

När vi ätit middag och röjt i köket gick jag ut i trädgården för att sätta igång. Solen hade hunnit dippa bakom tallarna och myggen var inte sen att följa min minsta rörelse. (Särskilt ansättliga var de när jag inte rörde mig alls.)
Plötsligt gick det där trädgårdsjobbarsuget över.

Jag nöjde mig med att plocka ett drygt halvkilo blåbär från min blåbärsbuske, och vattna lite på de växter som såg ledsnast ut.

Nu har jag krupit in i stugvärmen igen och lovar mig själv att till helgen… då!

Det är verkligen varannandagsväder! Från gårdagens spöregn till dagens sol känns steget långt, och ändå tog det bara en natt!

Upp på cykeln och iväg till jobbet, en aning förstärkt av en rosenrotstablett. När vi kommit en bit på vägen upptäckte lilla Svalan att hon glömt sina cykelnycklar, så det var bara att vända om och cykla hem och hämta.
Trots den lilla extraturen tog det mig bara 19:36 att komma till jobbet. Jag erkänner att jag är svettig som en gris. Den arla morgonduschen känns nästan bortkastad.

Jag hatar verkligen att stressa på mornarna. Jag är inte redo för stress förrän klockan kvart över ett.