Zäta

Lilla Svalan har snyftat sig till söms i kväll. Det blev för mycket sorgligheter på en gång.

Först berättade jag att en kompis till henne är sjuk och ligger på sjukhus.
Sedan berättade jag att min mammas kusin dog i går kväll.

Och till sist kom lilla Svalan alldeles på egen hand ihåg att hon ska dra ut en tand i morgon.

Nu sover hon i alla fall – min lilla skatt.
Det är dag för mig att gå till sängs också. Jag ska be för lilla Svalans kompis, gråta en skvätt över morkusinen och sedan somna i trygg förvissning att allt kommer gå bra med tandläkarbesöket i morgon.

En enda förarglig minut för mycket. Jag tror faktiskt att jag hade klarat det om jag inte försökt öka takten så mycket de sista 250 metrarna. Förmodligen går det snabbare med jämna långa tag än många korta.

Jag spanade in en äldre gentleman med vit skäggstubb och en ung kropp som började sin simrunda med att magplaskdyka i bassängen i den grunda änden och sedan simma under vattnet de första 25 metrarna.
Han simmade nästan dubbelt så fort som jag, trots att han använde sig av bröstsim han också. Men han hade en finfin teknik med kraftfulla bentag och en lite sjöjungfruklatchande rumpvift i slutet av varje bentag. Jag försökte studera honom och lära mig ett och annat men kände mig särdeles fjantig när jag försökte vifta på rumpan.

I början var det väldigt mycket folk i bassängen och fastän jag var den enda snabbsimmaren och kavat la rabarber på mittenspåret så blev jag frustrerad av allt folk.
Jag blev också frustrerad av att någon flyttade om mina kulor på abakusen. Till slut ställde jag mig en stund vid kulramen och illglodde argt på alla som försökte komma i närheten…

…och då hände underverket att de flesta lämnade bassängen. Det blev bara jag och ytterligare två kvinnor kvar.
Och sen kom den där karln som imponerade så duktigt på mig.

Nu vet jag i alla fall att jag “har det i mig”. Några gånger till och med lagom mycket folk i bassängen så ska jag nog fixa mina 2000 meter på en timma.

Jag börjar se trött och glåmig ut, blek och tärd. (Nej, inte tärd. Sen jag slutade viktväkta har jag gått upp lite grann.)

I morses hittade jag en färgad hudkräm från Ldb i badrumsskåpet. Baksidan angav att det rörde sig om en helt vanlig dagkräm med bara en lätt anstrykning av brunt.

I kväll ska jag simma. Jag kommer ligga som ett streck i vattnet. Ett brunt streck.

Påminn mig om att fråga mina arbetskamrater om jag bara se konstig ut, eller väldigt konstig.

Jag är glad att jag hann sy en hel del på lapptäcket i måndags kväll.
För i går orkade jag inte.
Och i kväll hinner jag inte.

Och på onsdag nästa vecka anländer den person som ska få täcket. Jag vägrar inse att jag inte kommer hinna sy klart den här gången heller.

I går var det fettisdag. Eller fettis-dag som vi sa på jobbet efter att chefen bjudit på underbart goda semlor. Ännu mer fettis blev jag senare på kvällen efter att ha ätit dagens andra semla.

I dag är det askonsdag. Men nej, jag tänker inte käka någon aska för den sakens skull. Det blir torsk och kokt potatis med citronsås till lunch.

I går var det nästan lite vårkänning i luften. Jag tog en kort promenad till hälsokosten för att utöka förrådet av rosenrot. Inte för att det håller på att ta slut – utan för att jag fått en rabattkupong på posten.
Solen gassade och jag blev sugen på att ställa mig platt mot en tegelvägg och bara suga i mig. På min lilla promenad noterade jag att snön börjat smälta.
Det som göms i snö kommer upp i tö. Hundbajs till exempel.

I dag får det bli inomhusmotion. 2000 meter i badhuset står på schemat. Jag snor med mig lilla Svalans simglasögon om jag kommer ihåg det, de är bättre än mina, och satsar på att hinna hem innan det gått för lång tid av Sveriges Mästerkock.