Zäta

Samtal i bilen i kväll.

Guldgossen: -När ska vi få se någon bild på den nya prinsessan?
Jag: -Jag vet inte. Men det har ju varit en bild där hon sitter i bilbarnstolen på väg hem.
GG: -Ja, men där såg man ju nästan ingenting.
Jag: -Jag ser mer fram emot att få se Falunkorven nästa vecka.
GG: -Men han har du ju sett förut. Fast det var ju länge sen i och för sig. Hur gammal är han nu egentligen.
Jag: -Ungefär ett halvår.
GG: -Det är ganska gammalt.
Jag: -Inte så värst.
GG: -Nej, det klart. Du är ju snart 41. Du har levt lääänge du. Har du inte tröttnat?

Estelle Silivia Ewa Mary

Så heter den lilla sessan som såg dagens ljus i går.

Borde inte Viktoria och Daniel fått tre månader på sig att bestämma namn, precis som alla andra föräldrar?
Och så det här med att statsministern skulle ockulärbesiktiga Estelle i går, för att försäkra sig om att hon inte är en bortbyting. Hur skulle han kunna avgöra det?

Jag har ingenting emot namnen. Jag har inget emot Reinfelt heller, men fy för att vara kunglig. En massa låtsasregler att ha koll på och rätta sig efter. Det låter ungefär som när jag själv lekte prinsessa som liten, men med den skillnaden att jag när som helst kunde sluta leka och återgå till verkligheten.

Jag var egentligen alldeles för trött för att våga mig på några raka sömmar, men jag sydde ändå en stund på lapptäcket i går.

Nu har jag bara sex långa sömmar kvar innan jag kan kantskära hela täcket, skära till och sy ihop kantremsan, vika den, stryka den, nåla fast den, sy fast den utmed hela täcket, ta bort nålarna, vika över den och sy fast den på baksidan för hand.

Jag har mindre än en vecka på mig och den veckan består inte till största delen av sy-tid. Så nej – jag kommer inte hinna klart.