Zäta

Sedärja!

Nu har jag bakat klart (ska bara skära bitar och frysa in) och har också hunnit nota en sång jag fick i huvudet i söndags. Den blev rätt okej tror jag. Kanske till och med så okej att jag vågar sjunga den i kyrkan någon gång.

Lilla Svalan ropar på mig från övervåningen och tycker att jag ska gå och lägga mig. Det tycker jag också.
I natt får jag sällskap av lilla Svalan i stället för Förundersökningsledaren. Förhoppningsvis ligger hon lika snällt och stilla som Förundersökningsledaren brukar göra.

Här är receptet på långpannekladdkakan jag bakar till helgen. Hur den smakar kan jag kanske rapportera nästa vecka.

Den var fasligt lätt att göra.

Smält 300 g smör eller margarin i en stor gryta. (Du behöver ju inte ta tiolitaren men tre liter är bra.)
Blanda i 5 dl socker, 2 dl havregryn och 4 ägg.
Sikta sedan ned 3 dl vetemjöl, 1 msk vaniljsocker och 1½ dl kakao.
Häll upp i bakplåtspapprad långpanna.
Grädda i mitten av ugnen på 175 grader i ca 20 minuter.
Skär upp i lagoma bitar när kakan ljumnat.
Den ska bli härligt kladdseg.

Kan vara bra att veta att smeten inte rinner ut i pannan medan kakan står i ugnen. Man måste alltså breda ut den till den form man vill ha.
Det gjorde inte jag…

Okej, då ska vi se var vi har alla.

Förundersökningsledaren är i Finland.
Guldgossen är klar med läxorna.
Kakan står i ugnen och jag i köket.

Men lilla Svalan är fortfarande ute och springer, efter 72 minuter.
Är det okej att bli orolig nu?
Kan jag ringa Flätans föräldrar utan att framstå som en hönsmamma? Vilken förevändning ska jag använda? Läxor eller dåligt väder?
Och vad händer om hon inte är hemma hos Flätan utan fortfarande ute och springer? Hur orolig blir jag då?

Update:
Jag ringde. Flätan hade kommit hem men inte haft lilla Svalan med sig. Jag fick fladderfjärilar i magen innan Flätan hann rapportera att lilla Svalan var på väg hem och borde komma vilken minut som helst.
Och nu är hon hemma.

Min älskade dotter! Min fina, söta, rara dotter. Nu ska hon aldrig mer få ut och springa.

Förundersökningsledaren är på väg till Finland.
Guldgossen gör läxorna.
Lilla Svalan är ute och joggar med Flätan.
Jag ska strax dra igång ugnen men har hittat ett svart hårstrå på hakan som måste åtgärdas först.

Förundersökningsledarens väckarklocka väckte oss båda vid fyra. Jag hade inte lyckats somna förrän halv tolv så jag var mer medvetslös än vaken och orkade inte ens formulera ett uppmuntrande “lycka till på färden” utan somnade om innan jag knappt vaknat. Och jag som oroat mig för att tanten i mig skulle vakna för mycket och sedan inte tillåta min kropp att somna om.

I dag är Förundersökningsledaren i Stockhom på kurs. I morgon är han i Finland och träffar kollegor och på tprsdag är han i Stockholm på mässa.

I dag är jag i Lidköping och jobbar. I morgon är jag i Lidköping och jobbar och på torsdag är jag i Lidköping och jobbar.

Även Guldgossen jobbar. Han är på sitt livs första prao/pryo/praktik. (Jag vet inte vad man kallar det nu för tiden.) Han har skaffat sig plats på en spelutvecklare här i stan. I går fick han leta buggar och var mäkta stolt när han kom hem och berättade att han hittat två stycken. (Guldgossen uttryckte sig vackert och konstaterade att “jag har gjort skillnad”.) I dag ska visst Sverige-chefen komma på besök för att titta på en ny produkt så det blir säkert också intressant.

Lilla Svalan ska leka med en kompis i eftermiddag. Jag har redan startat en tvättmaskin och satt den på timer så att den ska vara klar att hängas när jag kommer hem. Sen måste jag baka en långpannekaka till jobbet för på onsdag och torsdag blir det lite barnskjutsning så då hinner jag kanske inte.
På torsdag kanske jag dessutom måste hämta Förundersökningsledaren vid tågstationen så då blir det extra knapert med tiden.

Nåväl, nu har jag koll på de närmaste dagarna och det känns alltid tryggt!