Zäta

Det har verkligen varit fantastiska sommarkvällsdagar den senaste tiden.

I kväll tog vi paus från utomhusarbetena när Förundersökningsledaren köpt en smaklåda från glassbilen. Med varsin god glass njöt vi sedan av de sista solstrålarna ute på gräsmattan. Äppelträdet blommar mer än någonsin och tätt intill stammen lyser pärlhyacinterna blå. De vita blommorna i bigarrån har redan snöat av sig och plommonträdet fortsätter envist att vägra blomma. Men det är på framsidan av huset det är vackrast att befinna sig de här dagarna. Där blommar både tulpaner och löjtnantshjärta och snart är det dags för tuvsippornas klarvita ansikten att lysa upp hela entrérabatten.

Men jag har inte bara glassat i dag. Jag har också hunnit plantera fem penséer i en låg vit kruka och placerat den vid entrén.
Jag har dessutom grävt lite i jorden i smultrontornet och fyllt på med planteringsjord och kogödsel. Och så har jag sått morötter och persilja. Båda fröpåsarna var utgångna så blir det inte något av det så blir jag inte allt för besviken.

Jag avslutade utekvällen med att vattna det nysådda samt potatisar och övriga planteringar, täcka in smultrontornet i fiberduk och sedan gå en runda med myggen i hasorna för att plocka mördarsniglar. Jag hittade tre utanför vår tomt och hur många som helst hos grannen.

Nu är jag tvärtrött. Egentligen hyste jag vissa planer på en rabarberpaj men det får anstå tills… det regnar.

I går satte jag potatis.

Vår goda granne har lånat ut valfri sättpotatis och jag snek till mig både tidig Puritan och gourmetkockarnas favorit Mandelpotatis.

Jag var också och lånade grannen en liten stund för att få hjälp att avgöra hur långt isär potatisen ska sättas.
Grannen tittade på mitt land och avgjorde att jag nog kunde klämma in tre rader i stället för bara två. Och vips så fick jag plats med 41 små knölar i min matjordslimpa.

Gode Grannen tipsade återigen om att bara lägga potatisen ovanpå jorden och sedan täcka med gräsklipp. Jag har använt hans råd till två av raderna men med den tredje så kupade jag även över lite jord.

Nu är det bara att vänta och se. Med mycket vatten och lite tur så kanske vi kan äta av egen färskpotatis i mitten av juli.

Jag cyklade till och från jobbet i går och gör så även i dag.
Men i går gick det betydligt snabbare på morgonen. Klockan stannade på 16.19. Är det månne säsongsbästa?

Förklaringen till att det gick så snabbt är att jag inte lämnade av lilla Svalan vid skolan. När jag cyklar tillsammans med henne en bit håller jag ju nere tempot och sedan tar det en stund att krama hejdå.

I dag tog cykelturen 18.19.
Och det känns i stjärtamentet att jag satt på sadeln även i går.

Nu är det sommar!
Förmodligen till och med mer sommar än det kommer bli… i sommar.

I går morses var det 18 grader varmt klockan sju på morgonen och 21 grader varmt när vi gick och la oss vid halv elva.

Lokaltidningen NLT kände sig väl lite osäker på vädret och angav temperaturen till 13-24 grader. De passade också på att utlova molnigt men uppehåll.
Och med hjälp av den vaga prognosen lyckades de ju pricka in nästan alla rätt. Enda avvikelsen var att det var strålande sol från klarblå himmel utan minsta moln i sikte.

Jag har inte brytt mig om att kontrollera morgontemperaturen i dag, men det kändes skönt när jag cyklade till jobbet.

I natt drömde jag att jag var på skidresa med jobbet. Det var ingen av de kollegor jag känner i vaket tillstånd som var med, men däremot var Guldgossen med mig på resan.

När det var dags att åka hem missade jag anslutningsbussen från backen till vårt logiment. Tiden började bli knapp och jag sprang från skidbackarna till den gamla skola där vi bott under resan.
Min stora oro var att Guldgossen skulle vänta in mig och därmed också missa bussen hem. Jag skulle mycket hellre vilja ha bara mig själv att betala extraresa för.

När jag kom fram till skolan hade alla i mitt resesällskap åkt, inklusive Guldgossen. Jag blev egentligen frustrerad över hur jag kunde vara så klantig att jag missade bussen men lättnaden över att Guldgossen kommit iväg tog överhanden.

Jag talade med föreståndarinnan på skolan. Hon menade att med lite tur kanske jag kunde få åka med någon av de andra sällskapen hem. Den här dagen var resedag för alla och det gick nya bussar med jämna mellanrum.

När nästa buss kom pratade jag med chauffören och han lovade ta med mig hem utan kostnad. Jag tror han blev lite förtjust i mig.
Jag gick in för att packa min väska (varför hade jag inte gjort det tidigare?) och hittade min nya röd-vit-blåa scarf som jag köpte i Venedig tillsammans med en skön tröja och min bästa mössa uppe på en hatthylla. Jag tryckte ner alltsammans i en liten ryggsäck och gick ut till bussen.
-Ska du inte ha med dig skidorna då? undrade busschauffören.

Jag blev tvungen att tänka efter i flera minuter för att kunna komma fram till om jag hyrt skidor eller haft med mig egna. Till slut kom jag fram till att jag faktiskt köpt nya skidor, stavar och hjälm infr resan och att Förundersökningsledaren nog skulle bli väldigt förargad om jag kom hem utan dem.

Chauffören lovade följa med mig till backen och leta och jag sa inte ett knyst om att min man skulle bli arg om jag struntade i skidorna. I stället ämnade jag utnyttja det faktum att chauffören verkade lite svag för mig.

Och sedan vaknade jag. Om vi hittade skidorna eller inte förtäljer inte historien och inte huruvida jag verkligen fick åka med hem. I vaket tillstånd har jag också reflekterat över det underliga i att jag kunde ta första bästa buss hem. Bussarna borde ju rimligtvis åka till olika platser i landet.