Zäta

I går eftermiddag var lilla Svalan och jag “modeller
för en dag”. Göteborgsbaserade Model Lab hade fått tips om mitt namn av en väninna och ringde upp mig i början av veckan för att höra om jag var sugen på att bli sminkad och fotad av proffs. Allt var gratis och enda haken var att bilderna kostar mycket pengar om man vill köpa dem. Men inget köptvång försäkrade mig den trevliga tösen som ringde upp.

I går förmiddags stod jag framför spegeln och provade olika kläder.
Viktor stod bredvid och vek tvätt. När jag nöjd betraktade resultatet i
min variant av “den lilla svarta” kommenterade Viktor:
-Du ser ut som en städtant.
Och han hade rätt. Jag såg precis ut som en av de prydliga städerskorna på hotellet i Kos där vi var för några veckor sedan. Enda skillnaden var att jag var svartklädd medan de bar bruna “uniformer”.
Eftersom tösen i telefonen sagt att vi själva skulle ta med oss kläder och asseccoarer packade jag, bredvid den lilla svarta, även ned två par örhängen, några halsband, armband och ringar, min snälla svarta kurviga kofta, en vågad svart omlottskjorta och en roströd tröja med vid polokrage.

Lilla Svalan tog med ett par jeans, ett par tights, ett vitt linne, en svart tröja, en guldtröja och en gulhatt som hon just fått av sin Skövdekompis.

Vi fick en en riktigt rolig tjejeftermiddag-kväll.
Jag är
dock inte odelat positiv till Model Labs arbete.
Fotografen (ung
trevlig flicka som gav precisa dirigeringar om hur vi skulle stå och som
dessutom både var snabb och tog mycket bra foton) var vi mycket nöjda
med och killen som visade oss fotona, förklarade prislistan och sedan
inte gjorde minsta lilla försök att sälja på oss några bilder eller ens sa något i stil med:
-Men den där bilder är du ju jättefin på! tyckte jag
också var proffsig och sympatisk.

Däremot blev jag missnöjd med
sminkningen.
Även om jag inte sminkar mej alls ofta tror jag nog jag
skulle gjort det bättre själv. Det var bara standardformulär 1A med
foundation, puder, rouge, tre ögonskuggor, fyllda ögonbryn, kajal under
ögat och maskara på fransarna. Och inga sminktips som utlovat. Jag
försökte få igång henne lite med att säga att jag själv nästan alltid
lägger en riktigt ljus skugga längst in i ögonvrån eftersom jag har tätt
sittande ögon men hon kommenterade bara med:
-Ja, det är kanske inte så
dumt.

Bilderna blev fantastiskt bra.
Vi satt länge efteråt och gick igenom de 131 korten. Vi rensade bort några stycken där jag antingen blundade, lilla Svalan gjorde en konstig min eller jag såg för tjock ut, men på det stora hela så var nästan varenda kort ett idolfoto som jag gärna skulle sett i förstoring på väggen.

Men så var det ju det här med pengarna.
En singelbild kostade 550 kr. En gruppbild (på både mig och lilla Svalan) kostade 900 kr. 10 valfria bilder kostade 3700 kr och ville vi ha alla 131 bilderna skulle det kosta 4200 kr.

Det var fantastiskt lockande att köpa alla bilder. Lilla Svalan och jag försökte rättfärdiga ett köp med att vi ju kunde ge varandra det i julklapp, men argumentet höll inte riktigt.
Så reducerade vi det hela till att köpa en bild på oss var och en på oss tillsammans. Det skulle kosta 2000 kr. Även om jag förstår att all personal och utrustning Model Lab lagt ner på eftermiddagen enkelt betingar sådana priser så är det ändå mycket pengar för mig som individ.
Så vi tänkte om och kom fram till att vi kanske kunde köpa en enda bild, på oss tillsammans.
Och sen tänkte jag om igen och försökte besinna mig. Förundersökningsledaren är ju en duktig fotograf, och jag en duktig sminkös (harkel, harkel) och med ett vitt lakan som bakgrund och svarvita kort så borde vi ju kunna åstadkomma något liknande hemma.

Det slutade med att jag köpte ett enda foto på lilla Svalan.
Och det fotot får ni se någon annan gång.

Söndag morgon.
Som vanligt blir det alltid ont om tid när en hel familj ska vakna, äta frukost, klä sig och göra sig klara inför gudstjänsten.

Jag fick skippa duschen och istället svabba av mig med tvål och vatten under armarna. Jag kände mig inte helt säker på resultatet och bad därför lilla Svalan göra en doftkontroll. Domen var hård:
-Du luktar köttfärs!

Jag hör till den kategorin människor som gärna doftar i lite vaniljsocker när jag bakar, även om det egentligen inte ingår i receptet. Både pannkakor och sockerkaka blir godare med någon tesked vaniljsocker.

Vissa recept tarvar dock färsk vanilj. Tareq Taylers mascarponekräm med rabarbertrifle till exempel, och min egen rabarberkompott.

Nu är rabarberna i trädgården för slöa för att duga till annat än kompostmat, och jag har inte varit förståndig nog att frysa ner något inför vintern. Annars hade jag gjort en laddning kompott och serverat varm till vaniljglass.

Här är receptet, i sann “på-en-höft-anda”.

Skölj och ansa några stjälkar rabarber. 5-10 beroende på storlek.
Skiva dem i så tunna slantar du orkar.
Lägg rabarbern i en tjockbottnad kastrull och häll på socker efter behag.
Sätt kastrullen på plattan på svag värme och låt rabarbern och sockret sakta smälta samman. Rör runt lite då och då.
Lägg i en kort kanelstång (5-7 cm) och låt den koka med.
Snitta upp en vaniljstång och skrapa ur fröna. Lägg i fröna och vaniljstången och låt alltsammans sakta puttra tills rabarberkompotten antagit en angenäm, lite tjockare konsistens.
Fiska då upp vanilj- och kanelstängerna och släng dem i komposten.
Avnjut kompotten till en skål glass.

Äkta vanilj är ju ganska dyrt att köpa, men jag har hittat ett ställe på nätet (klicka på länken) som säljer ekologiskt odlad bourbonvanilj från Madagaskar, till ett överkomligt pris. Det handlar inte om att köpa en vaniljstång i taget men om man förvarar sina vaniljstänger tätt inrullade i gladpack så håller de faktiskt riktigt länge.

Då kan man lyxa till det med lite äkta vanilj i både kakor och glass och kanske till och med i pannkakorna!