Zäta

…slut för idag. Idag har jag verkligen bloggat loss en massa på bildfronten.

Egentligen tänkte jag baka bullar men eftersom huvudvärken inte gett med sig så har jag struntat i det och bloggat lite i stället.

Det här är i alla fall dagens sista inlägg. Och eftersom det inte blev några bullar i verkligen livet får det bli en virituell tårta istället. Den här tårtan åt vi nog upp på makens födelsedag i juni förra året, om jag inte missminner mig.

Jag har satt en massa jordgubbar i mitt smultrontorn (jodå, det finns plats för smultron också) och den tidigaste sorten hade varit snäll nog att producera några gubbar till gubbens födelsedag. Det var inte många så jag fick skiva dem innan jag satte dem på tårtan, annars hade det sett alldeles för fattigt ut.

Det var så roligt att lägga in bilder så det får bli en bild till.

Här är lapptäcket jag sydde till min systerson. Han bor i Italien och är snart 9 månader. Täcket blev modellen större, för att passa som rejält täcke till spjälsängen.

På en så här liten bild är det svårt att se mönstren på lapparna. Jag ska leta i gömmorna för att se om jag hittar en närbild på de små mittenrutorna. Häng kvar, den kommer strax…

Okej, det tog lite längre tid än jag trodde. Jag fick beskära och skärpa till och räta ut och ljusa upp för att det över huvud taget skulle gå att visa. Men här ser man i alla fall att det är noter på de små lapparna. Sôstra mi är väldigt musikalisk så jag tyckte det passade bra.

Jag befarar att blommorna i rabatten har frusit ihjäl. Tulpanlökarna hade hunnit skicka upp rätt mycket blad och både pionerna och löjtnanthjärtana hade skickat upp sina första trevare. Sen kom snön och la sin kalla hand över nykomlingarna och nu är det nog kört.

Så här såg mina tulpaner ut i fjol.

Och här är bilder på min köldkänsliga Allium som med mycket stor sannorlikhet är avliden nu.

Så här ser rabatten ut när den blommar som bäst.Och här är herr Löjtnantshjärta.

Förhoppningsvis har mina självsående sippor överlevt åtminstone på något ställe i rabatten.

Och Rudbäckian blommar inte förrän till hösten så den borde ha klarat sig.

Mest orolig är jag dock för mina Pioner. De hade hunnit en bit ovan jord innan snöovädret drog över oss och de är ju så känsliga. Man kan nästan förstå att något så vackert är lite extra ömtåligt. Se bara!

Den sista bilden är jag riktigt stolt över. Jag gillar ju att fota och har tagit bilderna själv. Tricket med att ta fina bilder är att ta många. Tar du 70 kort när du är ute i trädgården så vore det ju konstigt om inte ett enda blir bra!

Idag regnar det. Klockan är halv sex på kvällen och det har verkligen regnat hela dagen. Tråkigt tycker jag, men bra att snön regnar bort.

Jag längtar till sommaren. Får vi bara väder ska familjen dra en repa i Dalslands kanal med båten är det tänkt.

När jag tänker på sommaren tänkter jag på bara fötter i solvarm sand.

Det här kortet tog jag på mina tår i somras när vi var och badade på Brommö. Stranden heter “Store Vite Sand” och är ett fantastiskt ställe, men nu får ni nöja er med att kika på mina tår.

Nu var det länge sen jag hade en riktig huvudvärksattack. Jag har klarat mej med hjälp av TNS-apparaten och mammas huskur med sockerbit och ättika. Men idag gick det inte längre.

Redan när jag vaknade kände jag mej inte riktigt hôrker (västgötska och betyder ungefär “kry”). Jag hade lite feber och var förkyld och änna malaser. (Malas betyder trött och är också västgötska).

På förmiddagen tog jag det lugnt och läste lite och satt och stirrade in i väggen. Det var ganska avkopplande.

Sedan for vi och handlade. Vi besökte både leksaksaffären och Willy´s.
Väl hemma igen lagade jag middag. Det blev ris och improviserad kycklinggryta.
Kycklinggrytan blev jättegod. Förrutom kyckling hällde jag i lite mjölk, en burk creme fraich och 2 dl matlagningsgrädde. Jag kryddade med örtsalt, curry och ingefära. Och som utdrygning fick det bli morötter, persikor och purjolök.

Efter maten slog huvudvärken till rejält. Nu sitter jag och bloggar och tar det lugnt igen. I köket väntar disken. Dottern sitter och spelar dataspel, sonen har cyklat till en kompis och maken har åkt till kyrkan för årsmöte. Jag skulle velat följa med men ett årsmöte kan bli en ganska långdragen historia så jag tror att både jag och barnen mår bättre av att hålla oss hemomkring, i alla fall idag.