Zäta

Nu är första vågen över oss, första anfallet! Små gröna har tagit över och kryllar överallt!

Nej, jag pratar inte om rymdvarelser, eller är det det de är? Jag har aldrig riktigt fått klart för mig vad de håller på med så kanske…

Jag har hur som helst tagit upp kampen mot dem. Beväpnad med en liten vattenspruta fylld med såpvatten har jag under kvällningen gått loss på hallon, bigarå- och plommonträd. Nu ska här utrotas!
Nu kan de bida sin tid, slicka sina sår om de nu har några tungor. Om några kvällar är jag tillbaka igen. Nåde den som då vågar visa sig. Då ska jag personligen mosa dem mellan tummen och pekfingret. Jag börjar ju bli bra på det.

Usch för löss!

Jippie!

Äntligen är det någon vettig människa som har förstått min storhet.
Äntligen har någon uppkallat någonting efter mig.
Bara en gång tidigare har någon gett mitt namn till någonting annat, och den gången gällde det en katt.

Nu finns en hel liten möbelserie man kan köpa, som bär mitt namn. Det är ju fantastiskt att någon förstått…

Nu är bara frågan hur jag ska gå till väga för att få min beskärda del av vinsten? Royalties heter det va?

De kunde gott ha tagit lite mer rejält betalt, tycker ni inte!

Det blir inget grävt idag inte. Jag har lyssnat på Rana och insett att man kan få ont i ryggen av dylika äventyr, så jag tror jag vilar mig i form i stället.

Men jag har i alla fall tagit en liten sväng i trädgården och hittat knoppar, blommor och bär.
Se bara här!Hallonen som jag grävt upp hos mamma (okej, det var mamma som grävde) och planterade i fjol, har överlevt vintern i hinkar och bär nu lovande knoppar. Om jag slår på stort och ger dem lite näring kan hända det blir hallon om några månader.Bigarråträdet har faktiskt blommat över nu men så här fint var det för bara en vecka sedan. Man kan se att blommorna börjar bli bruna och snart tänker fälla sina kronblad för vinden.De vita smultronen bär bär. De är söta och goda. Smultron smakar sol tycker jag.

Jag är inge vidare på att sminka mej. Gör det alldeles för sällan för att jag ska hinna få till de rätta penseldragen. Men jag har i alla fall skaffat en pensel för det har jag lät ska göra underverk. Jag har köpt en long lash, stretch and curl and thickening maskara också för jag har så tunna korta ögonfransar i mig själv.

I lördags försökte jag mig på att använda både maskara, pensel och kajal men jag vet inte om resultatet blev helt lyckat. Ni får själva avgöra. Ljuset i bilderna blev lite olika men det kanske bara är bra för jag vistas ju inte i precis samma ljus hela tiden heller.

Lite läskigt att se bara ett öga sådär, eller två. Skärpan ligger inte i pupillen för jag har tagit korten själv och fick köra på måfå, så jag ser lite suddig ut. Men jag är nykterist så få inte för er några dumheter :-))

Jag lyckades inkassera höga poäng för min matlagning idag igen. Det är inte klokt egentligen! Två dagar i rad!

Så här glad blev dottern…när hon fick se vad jag plockade fram ur ugnen…

Det här är mat som går hem. Vi bjöd även sonens kompis som var på besök, men honom får ni inte se bild på.

Titeln på det här inlägget är fövillande likt titeln på en av Lisa Marklunds böcker, och faktiskt har det här också att göra med barn som far illa.
Nej, nu överdrev jag nog lite. SÅ farligt är det inte.

Innan sonen cyklade iväg för att leka med en av sina vänner så gav jag honom följande instruktioner:

Jag: -Du ska cykla hem klockan ett.
Sonen: -Okej.
Jag: -Och jag kanske inte är hemma när du kommer hem får då hämtar jag kanske dottern, men om jag inte är hemma så kan du gå in här i uterummet och vänta. Jag ställer dörren lite på glänt här, ser du…?
Sonen: -Ja, jag ser. Är det öppet in sen då, så jag kommer in?
Jag: -Nej. Det kan inte var öppet in för då kan ju någon obehörig ta sig in.
Sonen: -Obehörig?
Jag: -Nån som inte ska vara här.
Sonen: -Menar du en tjuv?
Jag: -Ja…
Sonen: -Så när jag kommer hem och du inte är hemma så får jag sitta här ute i uterummet och vänta!
Jag: -Precis!
Sonen: -Men kommer du och tittar här då, när du kommit hem, och ser om jag sitter här?

Sonens oro att bli bortglömd är tyvärr inte helt obefogad. Jag kanske har berättat det förrut, men hur som helst så råkade maken låsa ute vår dotter en gång när vi hade gäster, och glömde bort henne ett tag, tills någon av gästerna försynt undrade var dottern befann sig.

Själv är jag icke utan synd och kan inte kasta den första stenen. Det har nämligen inträffat, mer än en gång, att mina kollegor varit tvugna att påminna mej om att jag måste sluta jobba och åka och hämta barnen på skola och dagis. Men jag har aldrig kommit sådär jätteförsent i alla fall…

Jag tycker det börjar bli lite tråkigt att skriva om alla dessa bekännelser. Kan bara gissa hur tråkigt det är att läsa dem, men lovat är lovat. Det är bara synd att jag lovat mej själv för då kan jag inte skylla på nån annan…

Igår var det makens tur att shoppa lite. Han köpte en polermaskin för att kunna lägga lite skrytyta på båten (och bilen om det vill sig väl) och sedan fyndade han på Ö&B. Bland annat köpte han couscous som rann ut i hela bagaget på bilen och även lyckades sprida sig i köket under upppackningen.

Efter middagen som jag lyckosamt komponerat av korv och bröd (alla åt, alla var glada) så trollade maken fram var sin GB Sandwich Pepparkaka. Det var verkligen precis vad jag behövde. Jättegott! Smakade som glass med pepparkaksdeg. (Det lät inte så kul märker jag, men det var faktiskt gôrgôtt!)

Idag tänker jag helt omotiverat muta barnen med glass till ugnspannkakan igen. För jag tänker aldrig någonsin erkänna att det är jag som tycker det är så gott med kombinationen pannkaka och glass.

FF sa man ju när man var ung och hade huset för sig själv och föräldrarna var borta. Föräldrafritt…

Nu har jag barnfritt. Både dottern och sonen har gett sig av, var och en på sitt håll, för att tillbringa förmiddagen med vänner. Jag har kommenderat hem dem till ett då vi ska äta lunch. Jag tänkte reprisera den uppskattade ungspannkakan.

Nu ska jag dammsuga och städa toaletterna innan jag tar ett litet strög i trädgården och tittar ut platserna för vinbär och rabarber och blåbär. När jag tittade i en av mina trädgårdsböcker igår kom jag nämligen på att jag alltid önskat mej amerikanska blåbär också.

Det är hur lyxigt som helst! Jag har sovit förhållandevis bra, trots viss oro för förnyad panikångest, och vaknade inte på riktigt förrän kvart över åtta.
Nu har jag och barnen ätit en slow frukost och jag har satt dem till att städa sina rum så att det inte försvinner en massa småsaker när jag drar fram med dammsugaren.

När de är klara har jag lovat att de ska få ringa sina kompisar och kolla om det är någon som är leksugen så att jag får städa ostört. Trädgårdsplanerna tar jag inte för allvarligt på idag, huvudsaken är att det blir presentabelt här inne för ikväll kommer Tillväxtgruppen hit och vi ska för första gången få träffa en av våra medlemmars flickvän. Det ska bli riktigt roligt!

Nu kommer sonen och ber att vi ska spela ett sällskapsspel för nu är han klar med sitt rum. Det går ju inte att säga nej till, så jag tar villigt ytterligare en paus i min pausdag.