Zäta

Nu skulle man kunna tro att jag på grund av titeln till förra inlägget valt just den här kvällsmaten, men det är fel. Det var längtan som var orsaken.

Jag valde ut en vacker tallrik. Grundade med rivna salladsblad och röd paprika. Hyvlade över grova bitar italiensk parmesan. Fortsatte med halverade babyplommontomater, skivade rädisor och några tärningar hårdost. Toppade med svarta oliver, fetaost och ett ägg samt strösslade över solrosfrön. Som dressing dög olivoljan från fetaosten och en halv pressad citron.

Till detta ett glas av det billigaste tänkbara, och ibland enda tänkbara alternativet till riktigt god mat – vatten.

Nu väntar efterrätten. Vaniljglass med nykokt smultronsås. Några jordgubbar kom också med. Tänk att Rebeccan inte gett sig än!

Sprang på en gammal bekant inne på Willys. Vi gick Fritidsledarutbildningen tillsammans. Jag har inte träffat honom på 12 år. Vi kallpratade lite. Ni vet; Var bor du nu för tiden? Vad jobbar du med? Hur många barn har du?

När jag kom hem tittade jag mig i spegeln. Det är inte bara min själ som förändrats på 12 år. Även mitt yttre är annorlunda. Ett ord dansade klart ovanför mitt huvud: blekfet! Jag väger nog ungefär 7 kilo mer nu är jag gjorde då, och jag har ägnat sommaren åt att hålla mig undan från solen så mycket som möjligt. Jag tål inte sol så jättebra nämligen.

Den blekfeta noterade dock två fördelar. Jag hade mina nya sandaler på mig, och jag har rakat benen för tre dagar sen så stubben var inte hårresande lång. Jag tror inte han noterade detta. Däremot såg han att jag hade samma shorts som när vi gick i skolan tillsammans. Det står rätt avslöjande: Fritidsledare, på ena benet. Jag tror inte det var ett plus.

Nu har jag varit på Lidens och tröstshoppat. En bollhortensia och ett amerikanskt blåbär plus 150 liter rhododendronjord. Växterna ska på sällskapa min magnolia. De närmaste dagarna ägnar jag åt att gräva rabatt. Slänger jag på mig bikinin kanske jag inte är så blek längre. Kanske kan jag gräva bort ett överflödskilo också…

Lilla Svalan leder ligan med 101 myggbett. Guldgossen har bara 52.

Igår var det nog årets varmaste dag.

Vi gjorde det enda tänkbara och drog ut med båten. Som sällskap fick vi mina föräldrar och min Italiensyster med make och son. Vi tillbringade tiden i skuggan eller i vattnet.

Termometern inne i båten visade 39 grader, i solen var det 45 och i vattnet 22.

När vi kom hem på kvällen var vi helt slutkörda trots att vi inte gjort något ansträngande under dagen. Jag somnade i soffan medan barnen åt kvällsmat och maken plåstrade om sin stortå. Han råkade snubbla på klipporna och trots sandalen skrapade han loss all hud på ett femkronestort område på stortån. Köttet är helt barlagt och det ser så otäckt ut att han själv får sköta om sin skada. Zyster Zäta har slagit till reträtt. Jag får en ilande känsla i magen och sedan vill jag svimma och kräkas.

Svimma kan man också göra av värmen. I natt var det 22 grader varmt utanför vårt mörklagda fönster fastän klockan visade på tre. Jag sov som en utslagen mellan varven. Varven bestod av att bära barn till sina sängar. Guldgossen ville plötsligt somna i vår säng, och det fick han såklart. Sedan väckte jag honom och skickade iväg honom till hans egen säng när jag upplevde trängseln för stor. Lilla Svalan låg nämligen på min andra sida. Henne bar jag tillbaka. Sedan kom hon en omgång till under natten, och blev tillbakaburen.
En varm natt lyckades bli ännu varmare av barnens heta små kroppar.