Det var kallt ute. Något smått, smått, smått och vått, vått, vått landade oupphörligt i mitt ansikte, hår och på mina händer.
Jag skyndade över torget och lät blicken snabbsvepa över de olika blomsterhandlarna. Tre eller fyra fanns det där, uppblandade med väskförsäljaren, klockbatteribytaren, popcornsståndet (har jag aldrig sett förrut. Han sålde brända mandlar också.), osten och fisken, kökstillbehören, gardintygerna och alla kläder.
Men det fanns inga orkidéer. Det var bara lysande cyklamen och dova gravdekorationer överallt.
Jag gick en liten promenad till Hemköp istället. Hittade som av en händelse en vitlöksbaguett (testar en ny stavning idag).
På väg tillbaka till jobbet passerade jag torget igen, fast från ett annat håll, och upptäckte då att skrik-och-gap-mannen (hans rop hörs eka över norra Europas största torg varje onsdag och lördag: “Alla blommor tjugo kronor”) sålde några orkidéer.
Jag lyckades hitta en förskrämd, halvt ihjälfrusen vit orkidé med rosa stråk för ynka 35 kr så den fick följa med mig tillbaka till jobbet tillsammans med baguetterna.

Fullmånen lyser som av egen kraft, nej, den gassar från sin plats högt uppe i väster. Jag vet att det bara är damm som reflekterar solen men ljuset är tillräckligt starkt för att ta musten ur stjärnorna och tillräckligt starkt för att kasta långa skuggor från huset och mig själv.