Zäta

Under eftermiddagen fick lilla Svalan feber.

Det stör mig att personalen i skolan kunde avgöra den antågande febern bättre än jag själv. Borde jag inte sett det redan på morgon? Borde jag i alla fall inte tyckt att hon var hängig när jag hämtade henne från skolan?

Min yrkesstolthet som mamma har fått sig en knäck.

Nu är det riktigt spännande. Jag har för första gången gjort ett smycke med avsikt att försöka sälja det, utan att ha fått en beställning innan.

Jag har funderat en del på att starta en hemsida med smyckesförsäljning, men det får nog anstå ett tag. Jag har helt enkelt för mycket annat att göra för att hinna lägga upp en sida. Det är ju inte heller så att jag massproducerar smycken direkt. Det är betydligt roligare att få beställningar på smycken och veta att jag gör något som användaren verkligen efterfrågat.

Ingen hemsida, men väl en blogg! I väntan (den flera år långa väntan) på en speciell smyckessida tänker jag använda bloggen till att lägga ut eventuella “till salu-smycken”.

Det första smycket kallar jag “Kära hjärtanes”.

Det är ett halsband med ett rosa glashjärta, silverfolierat med svarta tunna streck. Halsbandet är 23 cm långt från låset ner till hjärtat. Om du vill mäta hur långt det är så klipp av ett 23 cm långt snöre och mät från mitten av nacken ner på halsen.

Förutom hjärtat består halsbandet av några rosa glaspärlor och facetterade rosaline glaspärlor. Plus fyra hängen av silverfärgad kedja och 770 st petitpärlor i nyansen “Dark Orchid”. Låset är ett silverfärgat karbinlås och det är trätt på nylontråd.

Alla detaljer är nickelfria.
Silverfolierat betyder att det finns ett stråk av silver längst inne i pärlan.
Rosaline betyder att det ligger en rosa färg innanför den transparenta i glaspärlan.

Färgåtergivningen på skärmen är ganska rätt, men färgerna är en aning mildare och hjärtat drar inte åt rött utan är bara rosa.

Halsbandet kostar 160 kronor. 26 kronor tillkommer för att få det skickat på posten. Jag använder postens vadderade kuvert för att smycket inte ska skadas under transporten. Bor du i närheten behöver jag naturligtvis inte skicka det.

Är du intresserad av att köpa “Kära hjärtanes” mailar du mig på
smycke@zettervall.se

Du kommer få ett kontonummer att sätta in pengar på och jag skickar halsbandet så fort jag sett din betalning. Glöm inte skicka med din adress så jag vet vart smycket ska skickas.
*

*

*

Kära hjärtanes är inte längre till salu. Istället har det lottats ut i Zätas tipzpromenad.

Nu har jag lagt till lite bilder i ett gammalt inlägg.

För den nyfikne är det inlägg 636, om Ludvikaresan tidigare i höstas.

http://blogg.zettervall.se/#post636

I fredags levererade jag ett armband till en kollega. Hon hade beställt ett rosa berlockarmband och den här gången fläskade jag på med ganska mycket berlocker.

Nu fläskar jag på med ganska mycket bilder av armbandet också.
Eftersom jag (ännu) inte är en fena på det här med bildredigering (även om jag gärna vill tro det) så blir det olika temperatur och färg i bilderna, vilket ju kan upplevas som lite förvillande, men det är smällar man får ta.

Idag blev det en kort arbetsdag.

Lilla Svalans fröken ringde strax före halv tio och berättade att lilla Svalan var hängig och bara grät hela tiden. Kunde jag komma och hämta henne?
Såklart att jag kunde! Under samtalet glömde jag helt bort att jag ju cyklar idag och att det tar en halvtimma att ta mig från jobbet till skolan.

Turligt nog skulle en kollega med barn på samma skola åka och hämta sin dotter för vidare färd till tandläkaren så både jag och cykeln fick skjuts av henne. Sen har jag cyklat hem med lilla Svalan på pakethållaren, noga förmanad att hålla hårt i mamma och hålla ut fötterna.

När jag var liten fick jag åka med min mamma på pakethållaren ibland, och en gång tänkte jag mig inte för utan råkade sticka in ena foten i de spinnande ekrarna. Det kändes som om foten skulle gå av och smärtan parat med all skäll jag fick av mamma sitter fortfarande i.

Nu sitter i alla fall lilla Svalan framför TV:n och softar. Hon har ingen feber. Vi får väl se vart det barkar hän.

Idag cyklade jag till jobbet. Väderprognosen löd: “Molnigt men inget regn.”

Nu har klockan nyss passerat nio. Det regnar redan.

Igår var hela Zäta-familjen ute och gick uppe på Kinne-Kulle. Det var vackert väder och lövprassel på stigen. Vi stannade för att grilla hamburgare och allt hade varit en sinnebild av lycka om inte lilla Svalan råkat köra upp sin vandringsstav i munnen och trycka till en tand som blödde och gjorde så ont att hon inte kunde äta.

Men innan detta hände berättade hon för mig om en annan gång hon var ute och gick. Då hade hon trillat. Hon hade råkat göra “knullben” på sig själv. Förundersökningsledaren förstod nog bättre än jag vad hon menade och korrigerade snabbt:
-Det heter krokben!

Igår var hela familjen Zäta också hemma hos Förundersökningsledarens barndomshem och träffade han föräldrar och syskon med respektive och barn. Vi gjorde det traditionella julklappslotteriet där vi lottar ut vem som ska köpa julklapp till vet. Det här året drog vi familjevis och bestämde en lite högre summa att handla för. Lotteriet är hemligt så vi vet inte vilka som köper till oss och de vi köper till vet naturligtvis inte om att det är just vi som köper till just dem.

På vägen hem från Lundsbrunn lekte jag och lilla Svalan “gissa djuret”. Det är en perfekt billek som vi ofta tar till när det blir för tråkigt att bara sitta tyst. Lilla Svalan fick börja tänka ut ett djur och jag ställde frågorna.
– Har det fyra ben?
– Nej.
– Kan det flyga?
– Ja.
– Har det två ben?
– Nej.
– Är det en insekt?
– Nej.

Vad i all sin dar kan det vara för djur som kan flyga men varken är en fågel (för alla fåglar har väl två ben, eller…) eller en insekt?
– Är det en så´n där flygande hund?
– fniss, fniss Nej!
– Är det ett djur som finns på riktigt?
– Ja, det tror jag nog.

Jag fick ge upp. Jag kunde inte för mitt liv komma på ett flygande djur som varken var fågel eller insekt.
Triumferande avslöjade lilla Svalan:
– Det är en flygfisk!