Zäta

Idag har Viola namsdag.

Grattis alla små violer!

Idag har jag och Förundersökningsledaren varit tillsammans i 19 år.

Det var en fredagkväll. Vi hade båda, fast var för sig, varit på ett ungdomscafé i Lidköping. Min bästa kompis fixade till det så att jag skulle skjutsa hem Förundersökningsledaren.
När det var dags att släppa av honom hemma vid hans hus satt han kvar i bilen. Vi satt och pratade om allt möjligt hela natten. Några dagar senare ringde han och sa lite kryptiskt:
-Det kan kanske vara bra att ha ett datum…

Efter ett tag förstod min, av förälskelsens rosa dimma förvirrade hjärna vad han menade.

Nitton år sedan. Jag minns hur mina ben skakade okontrollerat för att det var så spännande att sitta där och prata med sitt hjärtas utvalda.

Jag erkänner att det inte är fullt så spännande idag. Men nu längar jag tills han kommer hem i kväll. Jag har köpt tio rosor att överraska honom med.

Nu är jag lite ledsen.

Först kom föräldralediga kollegan instudsande på förmiddagen för att jag skulle fota henne till vår nya hemsida. Tyvärr har jag inte kameran med mig idag.
Det var en missuppfattning. Jag hade mailat och bett henne komma in någon gång under veckan, helst torsdag (för då har jag ändå kameran med mig) och hon svarade att hon skulle försöka. Jag tolkade det som att hon skulle försöka komma torsdag och hon tolkade det som att hon kunde komma när som helt under veckan.
Naturligtvis blev hon lite putt på att jag inte hade kameran med mig. Det är ju ett litet företag att plocka med sig två barn och ta sig in till jobbet. Hon sa inget och var inte arg på mig men jag tror att hon nog blev lite sur, jag skulle själv ha blivit det.

Sen ringde käre Förundersökningsledaren när jag satt på toa på lunchen. Han hade väntat att jag skulle ringa på förmiddagen, för det bestämde vi när vi pratades vid igår. Jag har tyvärr inte tänkt på min man på hela förmiddagen för jag har haft fullt upp med att koncentrera mig på våra kunder på jobbet.
Nu fick jag dåligt samvete för att jag glömt bort honom.

Så nu är jag lite ledsen. Fast inte så farligt. Lite ljusgrå i själen bara.

Lilla Svalan hade besök av den imaginära tandfén i natt. Tio enkronor lämnade hon i vattenglaset i utbyte mot den åtråvärda tanden.

När lilla Svalan vaknade studsade hon genast upp ur sängen och kontrollerade glaset. Trots att hon nu vet att det bara är jag som är i farten blev hon så glad och gick och väckte sin bror och visade pengarna.

När jag lämnade barnen på skolan idag gick det jättebra. Lilla Svalan var fortfarande glad och visade upp sin tandglugg för alla som råkade komma i närheten. Hon gav också ljudprov på sina s, f, x och z för nu läspar hon och det låter faktiskt jätteroligt.

Här kommer dagens rapport av intagen föda.

Frukost
Idag åt vi frukost gemensamt på jobbet. Därför tog jag bara en kopp te hemma på morgonen. På jobbet körde vi knytis med yoghurt, flingor, nybakat bröd och andra läckerheter.
Jag drack en kopp grönt te (hua) och ett glas apelsinjuice. Jag åt ett hårdkokt ägg med kaviar och tre smörgåsar med diverse pålägg (ost, skinka, tomat, sallad) samt en bit vattenmelon och en bit färsk annanas.
Rena hotellfrukosten alltså!

Förmiddagsfika
Den posten utgick på grund av den rikliga frukosten.

Lunch
Två indiska järpar (som ju hette nåt annat) och lite raita. (Hade kanske uppskattat lite rajtan tajtan istället…)

Synd
Ett chokladägg.
Vet ni att ordet “synd” betyder “att missa målet”. Om målet är att gå ner i vikt är det faktiskt synd att sätta i sig något man inte behöver.

Eftermiddagsfika
Ett äpple. Ett knäckebröd med smör och ost.

Middag
Makaronilåda med ärtor, spenat och lax. Ett glas mjölk.

Kvällsmat
Ett glas yoghurt.