Zäta

Nu har jag skrivit klart protokollet från sammanträdet med Radio PiL från i går. Det är alltid bäst att göra sådant så snabbt som möjligt så att man dels har det i färskt minne och dels inte hinner glömma bort ATT göra det.

Nu när jag strax ska törna in kommer jag på att jag inte besvarat ett SMS från den nyblivna tvåbarnsmodern. Nåja, jag tänker inte väcka upp ett halvt italienskt BB nu bara för att skriva ett grattis.

Klockan 13.00, svensk och italiensk tid, föddes min systerson.
Allt har gått bra.
Han väger 3920 g och är 52 cm lång.

Det är farligt att gå utanför dörren precis efter lunch. Särskilt om man tar plånboken med sig.

Jag bidde så sugen på godis nämligen. Något sött, eller choklad…

Men så mötte jag en mycket överviktig kvinna och suget svalnade något.
Men så lyste solen så gott så jag blev sugen igen – på glass!

Så jag gick till Rörstrands Café för att stilla mitt begär.
Men de hade inte fyllt glassdisken ännu.

Vilken tur! Nu sitter jag här oglassad och ogodisfylld.

Det är sol, sol och åter sol utanför fönstret.

Och SMHI lovar mer sol, sol och sol till helgen. 19 grader varmt på lördag. Tro´t den som vill.

Förundersökningsledaren ska ligga och spika brygga eller vad han nu kommer få för uppgift under arbetsdagen på marinan, och jag tänker plantera näsan i rabatterna hemma. Jag har små söta mörklila pytteirisar som blommar nu, och de vita tulpanerna har smygit upp åtminstone en grönklädd knopp. Snödropparna har tappat kronbladen och nickar tungt ner mot jorden i förhoppning om att kunna föröka sig något till nästa år. Blåsipporna vänder sina utslagna blommor mot solen och vrider sig med jorden från det att solen går upp tills dess den går ner.

Nej, nu ska jag inte sitta här och blogga om vårvädret, utan ut och uppleva det!