Just när jag tänkte stänga ner bloggen för idag kommer Förundersökningsledaren upp för trappan (jag sitter och bloggar på Guldgossens dator för den går mycket snabbare att starta igång) och berättar, håll i dig nu Doc, att diskmaskinen ändå inte fungerar.
Han hade laddat den och kört igång den efter att ha ploppat i (ja, man kanske inte ploppar i, men något liknande i alla fall) ett nytt styrkort och den hade startat och allt var frid och fröjd, ända tills den hann komma upp i varv och bli lite varm. Då var det samma fel som det varit hela tiden. Och jag vet inte ens vad det är för fel men den fungerar i alla fall inte.
Och nu står diskmaskinen där nere i köket och hånler åt oss, med magen full av odiskad disk som vi i morgon måste plocka ur och diska för hand. På vilken tid då? För i morgon ska vi bara vara hemma kanske en halvtimma innan vi far vidare på Tillväxtgruppsträff. Och när vi kommer hem kommer jag vara för trött för att orka ställa mig och diska för nu har jag ju suttit här och bloggat om att jag är så glad för att diskmaskinen fungerar igen, så nu är klockan halv elva och jag borde somnat för trekvart sedan.
Och nu kommer det dröja innan jag somnar för Förundersökningsledaren kommer säkert att ligga och diskutera vad det kan vara som är fel. När det nu inte var det som han trodde. Och jag kommer inte kunna bidra någonting till den diskussionen för det är inte jag som är det tekniska snillet i den här familjen. Men jag kommer ändå inte att kunna somna för jag har så ont i halsen.
Och nu förvandlades den här sköna söndagen till en helt vanlig skitdag.
Nej, nu var jag nog lite drastisk. En diskmaskin är faktiskt bara en helt vanlig världslig pryl bland alla andra helt vanliga världsliga prylar. Det är bara det att just den här helt vanliga världsliga prylen är så väldigt bra att ha, särkskilt när man har samlad disk för flera dagar att ta hand om.
Nu duschar Förundersökningsledaren. Då ska jag passa på att gå och lägga mig så kan jag i alla fall sova räv när han kommer.
