Zäta

Berättade jag vad jag kläckte ur mig på jobbet häromdagen?

Det började egentligen med att kollegan intervjuade en man. Det var en lång intervju och kollegan hade låtit munlädret gå nästan som på tomgång ett bra tag. I avslutningen av utfrågningen skulle hon ta redan på intervjuoffrets efternamn. Och säger:
-Och hur var ditt kära lilla efternamn!

Det är något märkligt med mitt jobb.
Vi sitter tio damer/tjejer/kvinnor inom hörhåll för varandra och jobbar för det mesta ostört och hör inte vad de andra pratar om, utom vid de få tillfällen någon säger något galet. Det är som om hela rummet stannar upp en tiondels sekund innan fadäsen och alla lystrar.

Alltså hörde vi alla (med kanske något undantag) tydligt vad kollegan råkade säga. Hon märkte det inte själv men vi hade hjärtligt roligt.

En stund senare var det min tur.
Jag brukar försöka vara mig själv och inte låta för monoton och tråkig i mina samtal. Det går oftast hem, men ibland tänker jag mig inte för.
Den här gången talade jag med en man som hette Tits i efternamn.
Följ konversationen:
Zäta: -Tits (förvånat)! Betyder inte det något snuskigt på engelska!
Herr Tits: -Nej. Jag stavar T-H-I-T-H-S.

Tog en extremt kort cykeltur nu i kvällningen. Bara fram till närmaste fläderbuske och tillbaka.

Rabarbersaften blev inte så tokig ändå, nu när jag smakat av den så här i efterhand. Kryddnejlikorna, de små och få, gjorde nog hela skillnaden känner jag.
Och nu har jag fått mersmak för safttillverkning så nu väntar 66 klasar fläderblommor på köksbänken för att förvandlas till saft. Det står visserligen 55 i receptet men några var så små så jag tyckte det var bäst att klippa mig några extra.

Cykla en sommarkväll måste jag göra fler gånger. Det var jätteskönt!

Vi planerar vår resa. Varje dag pratar vi packning, kläder, mat, elektronisk utrustning som bör tas med eller inte bör tas med, växlekurser, pass…

Vid ett av dessa oändliga samtal kläckte Förundersökningsledaren ur sig att det vore trevligt att få se sin fru i klänning under semesterresan. Som lite omväxling till sletna byxor och en gammal t-shirt.

På väg hem från jobbet igår tog jag en paus vid Kappahl för att leta efter tunna sommarbyxor till Guldgossen. Byxor hittade jag inga men istället råkade jag springa in i ett ställ med reavaror. Och där hängde en klänning som jag fick för mig att jag skulle prova. Den var egentligen inte särskilt sommaraktig, snarare som en tunika som växt lite extra på längden. Den hade trekvartsärm, lite volang nertill, skönt mjukt material, bröstlapp med fyra klädda knappar, nåt slagts förvuxet ok över ryggen, lagom urringning och mjuka kantband överallt utom längst ner på kjolen. Färgen var övervägande grå (usch vad mycket grått jag redan har i min garderob) med rutor på vit botten.

Nu är ju jag, som de flesta säkert känner till, lite svag för reapriser, och den här klänningssaken var nedsatt till 149 kr.
Så när jag gick ut ur affären låg den i en kassa som hängde från min hand, tillsammans med en mellanblå tunika som bara kostade 49 kr.

I morses tog jag på mig klänningen.
Det gav önskad effekt. Ögon som tindrar, läppar som ler…

Klänningen har fått följa med kroppen till jobbet också. Hade det inte varit för att jag har en riktigt dålig hårdag så hade jag nog känt mig lite fin.

Eller som jag sa till kollegan:
– Jag har en så hålig dårdag!

Nu har värmen kommit.

När jag var ute och hämtade posten i morses, tio över sex, så var det redan behagligt varmt.

Igår satt jag och gottade mig med en pinnglass i kvällssolen. Det var så skönt och varmt och kändes så lyxigt att jag blev kvar en lång stund. Förundersökningsledaren gjorde mig sällskap och jag påtalade lyxkänslan.

-Så här skulle man ha det på semestern, kläckte jag ur mig. Bara sitta i sin egen trädgård och njuta. Jag har faktiskt aldrig suttit så här länge och bara haft det skönt, hemma, tidigare.

Förundersökningsledaren kontrade med att jag faktiskt bara suttit där i fem minuter!

Men det är sant. Jag har under de fem och ett halvt åren vi bott i huset inte suttit ens fem minuter i en trädgårdsstol och bara slappat. Jo, jag har suttit där och ätit, eller fört samtal med gäster, men inte bara suttit och slappnat av.

Nu ska det bli ändring på det. Det är dags för en ny, skön, brun, avslappnad Zäta att ta form!
Eller förresten, jag hinner nog inte. Dessutom mår jag inte så bra av värmen, och nu är det ju värmebölja.