Zäta

Jag började läsa Thomas Bodströms “Rymmaren” i går eftermiddag och läste ut den på förmiddagen idag. Den var rätt bra.

Det enda jag reflekterade över var att karaktärerna var väldigt okomplicerade, nästan… hur ska jag säga… svart-vita. Det var antingen gott eller ont i personbeskrivningen. Men det är okej, jag kan köpa det. Som kristen är man ju också ganska svart-vit i sitt tankesätt. I alla fall i högre grad än vad som är normalt skulle jag tro. Eller är jag fördomsfull?

Hur som helst så läser jag gärna den nya boken han skrivit. Vad heter den, och är det en uppföljare? Avslutningen av Rymmaren ger ju ganska mycket utrymme för en fortsättning.

http://jeskommunikation.blogspot.com/

Eftersom det krångelikrånglar hos min bloggutrymmesleverantör för tillfället så lägger jag en påminnelse till mig själv om att lägga in den här levnadsglada bloggerskan i min blogglista så fort det går.

Nu har jag varit och hämtat hem Guldgossen. Förundersökningsledaren fick jag inte med mig eftersom han var tvungen att stanna kvar en stund extra och packa ner allt och riva tält och städa och allt tråkigt som lägerledarna brukar få göra.

Guldgossen och lilla Svalan sitter och tittar på Emil i Lönneberga.
Jag har ägnat en stund åt att försöka skriva en med sanningen överensstämmande vägbeskrivning till Rana med familj som kommer hit i morgon. Jag är inte vida berömd för mina korrekta vägbeskrivningar så det kan hända att de inte kommer förrän på tisdag…

Det är skönt att få hem Guldgossen, och så småningom även Förundersökningsledaren igen. Jag har saknat dem.
Nu kan jag ägna mig åt att längta efter Rana i stället.

Lilla Svalan önskar sig makaroner med pasta till lunch.

Hmm…