Zätas blogg handlar om allt och inget. Den är som en dagbok, fast kanske lite mer anonym. Zäta har bloggat sedan den 9de februari 2008.
Det finns inget vettigt syfte med Zätas blogg, mer än att ge utlopp för verbal inkontinens. Zäta bloggar när hon hinner och har lust. Det kan blir mycket eller lite och mest utan någon som helst ordning.
Du som läser är välkommen att lämna en kommentar. Zäta blir glad när hon läser vad du skrivit, men känn ingen press. Vill du kontakta Zäta lite mindre offentligt kan du maila: blogg@zettervall.se
Jag är tillbaka i vardagen igen.
Jo, jag vet, det är lördag… Men en lördag i Sverige är mer vardag än en torsdag i Italien.
Vad gör man en vardag? Jo, man tvättar.
Jag hänger just upp en ljus 40-tvätt, och upptäcker till min förskräckelse att jag har lyckats tvätta båda mina pyjamasbyxor i samma tvätt. Mina båda ENDA pyjamas byxor.
Nu kommer jag frysa benen av mig i natt!
Nu har jag skrivit ut prickar över alla a och o som egentligen inte var a och o medan jag var i Italien, utan levde under förklädnad eftersom italienska tangentord saknar sådana finesser som å, ä och ö.
Så ni som kanske inte orkat läsa de 17 inläggen jag skrev medan jag var bortomlands kan scrolla ner och läsa ikapp, om ni skulle vilja.
Vill ni veta något konstigt, en anmärkningsvärd upptäckt som jag gjort!
Jag brukar ha ganska mycket snorbusar, men medan jag var i Italien hade jag knappt en enda.
Och nu, efter att ha varit hemma i bara sex timmar, har de återigen flyttat in under mina näsvingars beskydd.
Är inte det märkligt så säg…
Förundersökningsledaren kom och hämtade mig vid flygplatsen, utan rosor eller speciella kläder, men han kom, och jag älskar honom för det. Jag gav honom en stor kyss, eller om det var han som tog den, och han blev alldeles glittrig om läpparna av mitt nya lipgloss som jag köpte på Kiko igår tillsammans med en grön kajalpenna.
Jag ville lägga lite pengar på mig själv och när jag inte hittade så mycket i pärlväg blev det smink i stället.
Sverige är vackert. Det är vackert med en ekdunge som blivit höstbrun och ser ut att leva i sista andetaget innan alla löv trillar till marken. Det är vackert med en plöjd åkers raka fåror. Det är vackert med röda stugor mot allvarsam granskog.
Det var underbart att träffa barnen igen. Jag har längtat mer än de.
Av Guldgossen fick jag en omedelbar slänga-sig-om-halsen-kram medan lilla Svalan var lite mer avvaktande. Sedan ville hon sitta i mitt knä när vi åt, och det fick hon såklart.
Nu är jag ensam hemma med barnen. Förundersökningsledaren har ljudhelg och är i kyrkan för att se till att kvällens allsångskonsert hörs.
Vi blir hemma även i morgon förmiddag, då Förundersökningsledaren “ljudar” igen. Om nu lilla Svalan har svinis är det inte så lämpligt att hon träffar för mycket folk.
Även Guldgossen har feber, upptäckte jag som öm moder när jag varit hemma en stund. 38,4 grader. Är det hans tur att vara sjuk nästa vecka? Jag trodde annars att det var han som smittat lilla Svalan eftersom han var hemma med feber förra veckan.
Det är skönt att vara hemma.
Jag har redan packat upp mina få attiraljer och delat ut presenter till barn och make. Lilla Svalan blev nog lite besviken för att hon fick ett diadem. “Varför får jag allltid kläder” klagade hon. Guldgossen fick en fingerscateboard och var mycket nöjd.
Jag hade gott kunnat köpa något tyngre till henne, men jag tänkte på utryme och vikt när jag valde mina presenter.
Packningen har annars lättat under bortavaron. Jag har slängt två par sockar, en t-shirt, ett par trosor och en BH medan jag var i Italien.
Nu tror jag att jag ska vattna blommorna och sedan ta mig en varm dusch innan jag myser lite med barnen.
