Zäta

Min Italiensyster är en omtänksam, snygg, ambitiös, mjuk, snygg, inkännande, hänsynstagande, snygg, noggrann liten italienska.
Skrev jag att hon är snygg förresten?

Hon är inte bara snygg, hon är mamma också!
Här lyckas hon både mata sin yngste son, äta själv, underhålla sina forna landsmän och nuvarande syskon och njuta lite av det fina vädret medan vi satt på en uteservering i Como.
Från den här måltiden minns jag framförallt att Falunsystern var rädd för duvor och jag för getingar. Det fanns en hel del av varje. Fast flest duvor tack och lov.

Nu ämnar jag ta mig tid att lägga ut lite bilder från Italienresan. Det var visserligen nästan en månad sedan jag var iväg, men bilderna har ju inte blivit sämre för att de legat till sig. Eller…

Dessutom har jag kommit på en fördel med att inte vara så snabb på att slänga upp bilder på bloggen. Ju längre man väntar, desto mindre kommer man ihåg av vad man gjorde, och desto mindre skriver man! Det är kanske extra bra när det gäller just min blogg eftersom jag har en förmåga att kunna skriva hur mycket som helst…

Nej, nog svamlat, här är lite bilder!


Det var ju tack vare Falunsyster och hennes urtrevlige pojkvän jag kom iväg till Italien den här gången. Jag frågade så snällt jag kunde om jag fick följa med på deras inplanerade resa, och de sa tack och lov “ja”.
På det här kortet tycker jag de ser ut som ett par folkskygga kändisar, där han nog är mer känd än hon, eftersom han bär stora mörka glasögon och har maskerat sig med munkjacka. Hon är förmodligen inte lika känd, kanske till och med bara ett bihang, eftersom hon vänder sig mot kameran och vågar sig på ett litet leende i förhoppningen att göra sig bra i skvallerpressen.

Att de är kära är inte så mycket att ta fel på.
Här står de på Monte Veccia (som även kan stavas på något annat sätt, vad vet jag…) och njuter av utsikten och varandra.De utgör ett riktigt stiligt par. Hästtjejjen och fotbollskillen.
Det är egentligen inte riktigt klokt att jag kan ha så snygga systrar!

På en parkbänk i Como.

I morgon ska jag till kyrkan på lärjungalördag. Undervisningen kommer handla om “sista tiden”. Det är alltså ett tema om vad Bibeln säger om framtiden, vad som händer innan Jesus kommer tillbaka och hämtar de som tror på Honom.

Lilla Svalan får besök av en kär vän. Jag har skrivit om henne i bloggen tidigare. Det är hon som var lilla Svalans allra bästa kompis under dagistiden, men som sedan blev sjuk i ett medfött hjärtfel och låg på sjukhus i Göteborg och väntade på ett nytt hjärta i nästan ett år. I januari-februari i år opererades hon och efter en del tuffa bakslag under våren är hon nu frisk och kry igen.

Lilla Svalan träffade henne på ett kalas tidigare i höstas och det var verkligen ett kärt återseende.
I kväll ringde flickans mamma och frågade om barnen kan leka i morgon, och vi har för ovanlighetens skull ingenting inbokat som lägger hinder i vägen.

Lilla Svalan blev alldeles lycklig när hon fick veta att hennes vän ska komma hit.
-Åh, tänk att hon har tänkt på mig och kommer ihåg mig och vill leka med mig.
Jag känner mig helt lycklig!

Vad Förundersökningsledaren och Guldgossen ämnar ha för sig i morgon vet jag ingenting om men jag skulle gissa att det kan involvera både skateboardåkning och läxläsning och kanske viss tvätthögshantering.

På kvällen vill jag se Robinson. Jag gillar oftast det programmet, om inte annat så för de härliga sommarbilderna.

Det blev sex pizzor över att lägga i frysen och ta med till jobbet.

Kalaskillarna har precis gått hem. De troppade av en efter en, allt eftersom deras föräldrar kom och hämtade dem.
Vi hade inte satt ut någon slut-tid för festen, och det tyckte de (ja, barnen alltså, inte föräldrarna…) var lite coolt, för då fick de känna sig stora.

Det har varit ett riktigt lyckat kalas. Alla är nöjda, utom möjligen killen som hade tråkigt och gick hem tidigare.
Jag har känt mig som en trevlig, tillåtande mamma. Förundersökningsledaren har varit “en i gänget” och spelat pingis med killarna, och lilla Svalan har varit med på det hon velat och tittat på TV eller hjälpt mig i köket för resten.

Förundersökningsledaren spelade pingis med en spade, för att inte konkurrera ut sina motståndare totalt.

Nu leker killarna dunken. Lilla Svalan får också vara med.
Och Förundersökningsledaren är utkommenderad till att “ta”.

En kille har gått hem för att han tyckte det var tråkigt med pingis. Han gick innan pizzan stackarn!
De andra har ätit pizza av hjärtans lust.

Jag står i köket och kavlar för fullt.
Nu är det dags att ta ut nästa.

Hej på en stund!

Nu har vi ätit tårta.

Receptet (mycket avancerat…)
Tag en styck köpt marängbotten.
Lägg på en och en halv skivad banan.
Skopa över glass i ett inte allt för tjockt lager.
Spruta över chokladsås.
Klen över ett ganska tjockt lager chokladpudding.
Spruta över ännu mer chokladsås.

… kommer en dryg handfull killar för att ha pingiskalas med Guldgossen.

I går kväll var jag på Tupperwareparty. Förrutom att det var väldigt trevligt och mycket gott fika, så upptäckte jag också att jag börjar bli allvarligt intresserad av alla plastpryttlar.

Jag har ett skåp fyllt med dyra burkar hemma. De flesta har jag fått när jag varit värdinna och det är bara ett fåtal jag faktiskt köpt. Jag är inte precis den som känner mig tvingad att köpa något vare sig det är plastparty, klädparty eller ljusparty. (Jag har förresten aldrig varit på ljusparty…)

Hur som helst så har jag nu kommit på att jag skulle tycka det vore ganska kul att själv vara Tupperwareförsäljare. Att få berätta om produkterna och berika människors hem med högkvalitativ plast (och tömma deras plånböcker). Att planera in demonstrationer, skaffa hem demonstrationsmaterial och framför allt få åka hem till folk och fika och ha trevligt.

Just det ja, jag köpte en kavel igår kväll. För 219 kr.

Med risk för att avslöja mitt politiska ointresse måste jag ändå berätta…

Hörde på radion i morses att EU valt, eller om det nu var utsett sin första president.
Han var tysk och hette Rumpböj i efternamn. Det var i alla fall vad de sa på Mix Megapolnyheterna.