Zäta

Har ni sett att det finns Ballerina Pepparkaka numera?
Jag fick se det när jag var och handlade i morses och kände mig sådär tvungen att prova ett paket som man bara göra när man råkar ut för mördande reklam, eller handlar på fastande magen för den delen.

Bild från Göteborgskex´s hemsida.

Vi provade några stycken till eftermiddagsfikat och det var ingen besvikelse.
Tyvärr innehåller de hasselnötter så Guldgossen fick hålla sig till kardemummaskorpor.

Lilla Svalan och jag har blivit lokalkändisar.

I och för sig är det inte så många som vet vilka vi är, men det är många som har sett oss.
Det finns nämligen en bild på oss på kommunens hemsida.
Nej, inte på förstasidan, men under barn- och skolkontorets sida.

Bilden har också synts i tidningen och finns på informationsbroschyrer som gått ut till en massa föräldrar i kommunen, kanske till och med till alla med barn i rätt ålder.

Vi ligger på en rödrutig filt i gröngräset och surfar på en bärbar dator. Jag har på mig en lila sak som mest liknar en städrock, men när man ligger sådär på mage så syns det inte.

I går träffade jag en för mig vilt främmande människa och hon utbrast genast:
-Nämen är det du? Jag har försökt logga in på skolkontorets service-sida tre gånger den senaste veckan, utan att lyckas. Och varje gång har jag sett en bild på dig och din dotter. Och jag har blivit så irriterad över att jag inte kommit in.

Någon har alltså vid upprepade tillfällen tittat på mig och känt sig irriterad.

Hmmm… Det finns visst vissa baksidor med att vara kändis…

Jag har tidigare beskrivit arbetsgången för det lapptäcke jag håller på att sy.

Nu är jag klar med momentet där jag syr ihop remsor till rutor första gången.

Medan barnen tittar på ett avsnitt av julkalendern (Tack, SVT Play!) ska jag stryka rutorna och sedan skära isär dem. Egentligen borde jag ta hand om stryktvätt och fixa i ordning i köket, men det är ju viktigt att man prioriterar!

Eventuellt blir jag hemma med Guldgossen i morgon också. Febern har ökat lite grann.

Jag håller på att sy ett lapptäcke till Italiensysterns yngste son. Jag började innan han föddes, med intentionen att min mamma skulle ta med sig täcket när hon var och hälsade på i Italien i samband med sonens födelse i påskas.

Tyvärr hann jag inte klart som jag hoppats. Men ingen fara skedd. Vi hade ju planerat in en långresa till Italien i somras och jag trodde ett tag att jag faktiskt skulle kunna ta med mig täcket på resan.

Så blev det dock inte. Tiden och ibland orken räckte inte riktigt till för att hinna klart.
Som tur var skulle ju min mamma fara till Italien i början av hösten och vara med på Italiensysterns yngste sons dop. Då borde jag ju ha hunnit klart med täcket och kunna skicka med det som doppresent.
Vid det här laget anar ni säkert att jag inte var klar då heller.

Men så kom ju Italiensystern och hennes barn “hem” till Sverige och hälsade på några veckor efter dopet.
De fick dock inte med sig något täcke tillbaka.

Det gjorde inte så mycket eftersom jag ju skulle till Italien på höstlovet. Inför vecka 44 packade jag min lilla kabinväska och drog iväg. Jag trodde verkligen att jag borde ha hunnit klart med lapptäcket tills dess – men icke sa nicke.

Nu kommer nästa chans när hela Italien-familjen kommer hit efter jul.
Är jag inte färdig med täcket då kommer jag skjuta mig i foten!

Det bidde en VAB-dag i alla fall.

Lilla Svalan bröt ihop fullständigt när hon förstod att hon skulle gå till skolan medan Guldgossen fick lov att stanna hemma. Jag har lovat att hämta henne så fort skolan är slut, men jag misstänker att hon inte kommer vilja följa med mig hem för hon har så roligt på fritids.

Det är inte någon större fara med Guldgossen. En aning feber och vanlig förkylning helt enkelt. Men jag känner mig som en ovanligt bra mamma som ser till att hålla honom hemma. Jag vet ju att det är rätt och det bästa, men det är så lätt att tvinga iväg de små liven till skolan ändå, bara för att man själv hellre jobbar. I alla fall är jag så´n. Det klart att det är skönt att vara hemma en dag, men uttrycket “plikten kallar” är alldeles för djupt inpräntat i mig för att jag ska må riktigt bra när jag inte jobbar.

Jag var förresten en halvtimma på jobbet i morses i alla fall. Bara för att starta igång veckan. Jag vet ju att de klarar sig bra utan mig och det är väl lika delar fåfänga och pliktkänsla som ligger bakom, men i alla fall. En halvtimmas jobb är ju dessutom knappt ens försvarbart ekonomiskt och absolut inte miljömässigt med bilresa fram och tillbaka, men jag kompenserade det med att handla på vägen hem.

Guldgossen är så pass stor att han klarar sig själv ett tag nu, men jag ringde ändå hem två gånger under de två timmar jag var borta. Och när jag kom hem tyckte han att jag varit borta onödigt länge.

Nu ska jag försöka att låta bli att blogga bort den här dagen.
Planen är att spela spel med Guldgossen, sy på ett lapptäcke (mer om det i nästa inlägg) och att ta hand om tvätt.

I kväll ska jag öva med kvartetten inför julottan. Vi ska träffas halv sex.
Klockan sex är det familjekväll för alla som hör ihop med någon i lilla Svalans klass. Förundersökningsledaren ska ta med sig barnen dit.
Klockan sju ska han vara på Tillväxtgruppssamling för killarna och jag får sluta övningen halv sju och åka till familjekvällen och byta av honom.
Det är för väl att vi har råd med två bilar!

Hur dum får man bli på en skala?

Istället för att lägga sig i tid satte jag på filmen “Enemy of the State” klockan nio i går kväll. Jag skulle bara se efter om jag sett den förrut.
Det hade jag. Men jag kom inte ihåg riktigt hur den var, så jag tittade lite till, och lite till… och plötsligt hade jag sett hela filmen och klockan var halv tolv.

Och då var Zäta inte zömnig så jag la mig och läste en stund.
Jag håller på med Michael Conellys sjätte bok om Harry Bosch. Böckerna är inte strålande bra men har en uttalad handling som driver en frammåt i läsningen.

Och ett tu tre var klockan halv ett.

Sex timmar senare var det dags att kliva upp.

Lilla Svalan har inte feber nu på morgonen. Guldgossen kan jag inte kolla förrän det är dags att väcka honom. Han har inte lilla Svalans välsignade förmåga att somna om lika snabbt som man släcker ett ljus.