Zäta

Jag åt en pizza. Den var god.

Men nu är jag fortfarande rapande eftermätt och magsvullen.
Och så spillde jag sås på tröjan.

Jag har bara med mig en banan till lunch. Det fanns inget annat kul hemma.

Nu känner jag att jag inte kommer nöja mig med en banan. Inte för att jag är så förtvivlat hungrig, men jag har inte varit på topp på förmiddagen och tror definitivt inte att det blir bättre i eftermiddag om jag bara ha en banan i kistan.

Så vad ska jag äta?

Pizza, pizza eller pizza?
Och hur slö och degig blir jag inte sen, om jag äter pizza nu! Borde jag hellre skrämma upp en sallad någonstans ifrån? Eller nöja mig med korv och bröd på Sibylla?

Jag skulle rent hypotetiskt kunna göra en proteindrink men bananen är inte tillräckligt mogen för det. Jag vet att min pulvermix kräver exakt rätt mognad på bananerna för att få rätt smak.

Nej, det får nog bli en pizza, eller…?

Det känns så fantastiskt onödigt.

Det snöar.

Tittade på dokumentären om Emma i går kväll. Emma som förlorade sina två små barn och närpå sig själv när den riksbekanta och svartjuka “Tyskan” försökte få tillbaka sin före detta kille med våldsamma metoder.

Nu funderar jag på att sluta blogga. Emma berättade nämligen att hennes och sambons bloggande och facebookande förmodligen var en bidragande orsak till att “Tyskan” kunde söka upp dem.

Inte för att jag har några ovänner, som jag känner till, men det hade ju inte Emma heller.

Medan jag funderar på om jag ska sluta eller inte så… fortsätter jag nog blogga som vanligt. Bloggandet är en drog, en beroendeframkallande vardagsventil som jag faktiskt inte vet om min mentala hälsa skulle klara sig utan. (Ja, jag vet. Jag är bra på att överdriva…)

I was aiming for the sky, ended up flat on the ground.
But once again the sun is rising, I better keep on walking,
keep on walking.

I have a long road ahead of me.
It’s cloudy and dark, it´s hard to see.
Will I ever get through to the end?
Been down this sling so many times before
and I told myself I would do it no more.
Now I’m back on the same road again.

There’s some twists and turns I’ve gotta clear
but when I’m done the end will soon appear.
I can leave my troubles behind.

I was aiming for the sky, ended up flat on the ground.
But once again the sun is rising, I better keep on walking,
keep on walking.

I never stopped believing.
I know what I should do, just let the light guide me through.

I was aiming for the sky, ended up flat on the ground.
But once again the sun is rising, I better keep on walking,
keep on walking.

Vilken underbar text! Nu hejjar jag också på Salem al Fakir, och inte bara för att han är så söt att jag skulle vilja adoptera honom.