Zäta

Jag klagade ju lite över utomhusregnet tidigare i dag.
Mina stackars tålmodiga blommor har länge lidit av brist på inomhusregn.

I kväll ger jag dem därför varsin välbehövlig och efterlängtad skur.

Jag var faktiskt på väg ut på lunchen. I dag bestämde jag mig för att det äntligen var dags att köpa penséer.

Men så fort jag kom utanför dörren upptäckte jag att det regnar. Stora, tunga, blöta droppar som dessutom efterlämnade en allt för kall efterkänsla på huden och i håret.

Jag gick in igen.

Men inget ont som inte har något gott med sig. Såhär framför datorn finns ingen risk att jag blir frestad att äta en munk.

I dag cyklar jag inte. Kändes nästan lite lyxigt att ta bilen till jobbet. Det tyckte lilla Svalan också som utbrast:
-Vad länge sen det var jag åkte bil!

Det ska regna i dag. Därav utebliven cykeltur. Och så har jag bråttom hem. Det är Royaldag och intaget av kvällsmat/middag måste vara avklarad före fem över halv sex. Är svårt om man kommer hem strax efter.

Lilla Svalan hade hål i sockarna. Jag bad henne slänga dem.

Efter en stund kommer flickebarnet in på toaletten med sockarna i handen. Hon lyfter på toalocket och jag skriker:
-Neeeeej!

Lilla Svalan slänger sockarna på golvet i vredesmod, rusar ut från badrummet, slår igen dörren och sedan in i sitt rum där hon också slamrar igen dörren med ett förfärligt brak.

Jag suckar och konstaterar att vi har vår egen lilla vulkan i Zäta-hemmet. Och den får utbrott betydligt oftare än de isländska.