Blog Image

Zäta

Vad handlar Zätas blogg om?

Zätas blogg handlar om allt och inget. Den är som en dagbok, fast kanske lite mer anonym. Zäta har bloggat sedan den 9de februari 2008.
Det finns inget vettigt syfte med Zätas blogg, mer än att ge utlopp för verbal inkontinens. Zäta bloggar när hon hinner och har lust. Det kan blir mycket eller lite och mest utan någon som helst ordning.
Du som läser är välkommen att lämna en kommentar. Zäta blir glad när hon läser vad du skrivit, men känn ingen press. Vill du kontakta Zäta lite mindre offentligt kan du maila: blogg@zettervall.se

Stressad avslutning på helgen

På agendan Posted on Mon, May 31, 2010 15:03

När jag kom hem i går kväll tyckte jag att jag haft en riktigt lugn och skön söndag. Enda pulshöjaren var när jag räknade kassan efter Kaffestugan samtidigt som både mina barn och andras ungar stojade runt och saktade ner min mattematiska förmåga.
Just det, jag tog en promenad tillsammans med min familj och min mamma senare på eftermiddagen, men det var en positiv pulshöjare bland chockgula oljeväxter, nygröna granskott och myllrande myror och med det blommande berget i fonden.

Morgonen började med att Förundersökningsledaren och barnen försökte överraska mig med mors dags-frukost på sängen. Tyvärr hade jag märkligt nog lyckats glömma bort att det var mors dag, trots att jag ”påmint” man och barn titt som tätt under två veckor. Så när de i samlad tropp kom smygandes mot sovrummet satt jag i godan ro på toaletten och skötte magen. Jag blev i alla fall både glad och överraskad. Förundersökningsledaren serverade te och äggmacka, lilla Svalan gav mig ett fint kort som hon ritat och skrivit och Guldgossen hade hittat på att gömma en strykbräda under täcket.

Man skulle kunna tro att en strykbräda är rena förolämpningen som mors dags-present men det var faktiskt precis det jag önskat mig.

På förmiddagen spelade lilla Svalan en gruppslutspelsmatch. Klassen förlorade med 0-8 men Förundersökningsledaren och jag har tydligen lyckats inpränta vikten av att kämpa väl och vara nöjd med att göra sitt bästa. Hur jag kunnat lära ut det (som själv helst vill vara bäst) är en gåta. Lilla Svalan deppade hur som helst inte allt för mycket.
Guldgossen, som var med och förlorade alla lördagens matcher, hängde inte heller läpp. Tvärtom var han rätt nöjd med att slippa ytterligare en fotbollsdag och i stället få jobba med mig i Kaffestugan.

Guldgossen var jätteduktig. Han smörade mackor, plockade fram dricka och stod i kassan (under mitt överinseende). Gästerna gav honom så mycket välbehövligt beröm att han växte flera centimeter.

För första gången på minst ett årtionde tyckte jag att gudstjänsten var tråkig. Jag minns inte mycket av predikan, mer än att predikanten hade en rosa batikslips. Sångarskaran tillhörde det äldre gardet och framförde så kallade läsarsånger till dragspelsackompanjemang. De sjöng inte på något sätt illa men det var helt enkelt tråkigt.
Extra tråkigt var det med de ganska uppenbara gliringar som de äldre med jämna mellanrum levererade mot ungdomar i allmänhet och ungdomarnas musikstil i synnerhet. Så här lät det bland annat:
-Jag är så tacksam att jag fick växa upp på den tiden då Einar Ekberg och hans gelikar var i ropet. Då fick vi lära oss fina sånger med många versar. Nu för tiden ska det tydligen sjungas en och samma strof många gånger i stället.

-Jag ska spela en marsch som jag skrivit själv. Det är ju så härligt med dragspelsmusik. Med en riktig melodi och inte bara en massa toner som går om och om.

Jag kan nästa lova att om det varit tvärtom, om ett gäng ungdomar stått på estraden och öppet förkastat den äldre generationens musikstil, så hade det blivit ramaskri. Ungdomar är enligt min erfarenhet betydligt mer toleranta och ”open-minded” än 60-plusare.

Efter möte och Kaffestuga lämnade jag min bil vid kyrkan och så for familjen Zäta hem till mina föräldrar och blev bjudna på en finfin mors dags-middag med lax och potatis. Till efterrätt fick vi engelsk ostkake-glass med stora röda vinbär. Mumma för sugna magar!

Ett antal kattungeklappningar och en promenad senare avslutade vi vistelsen med fika. Man kan alltid lita på att slippa gå hungrig från min mamma.

När vi kom hem började vi packa ur bilen. Eftersom Förundersökningsledaren haft med sig båtkärran till mina föräldrar så var kofferten inte bara belamrad med kamera (för att fota kattungar), jackor (ifall det skulle bli dåligt väder) och diverse kassar utan även lösa delar från båtkärran. Trots det gick urpackningen väldigt fort och bra. Det var så fritt och gott om plats i garaget.
Inte förrän efter en stund kom vi på varför det var så rymligt i garaget.
Det saknades en bil!
Vi hade glömt att hämta upp min bil som stod kvar vid kyrkan.

Så medan jag stoppade barnen i duschen snörade Förundersökningsledaren på sig sina inlines och skejtade ner till kyrkan för att hämta bilen.

Det var ungefär nu som känslan av en riktigt lugn och skön söndag började lämna mig.

Jag upptäckte att jag MÅSTE vattna blommorna som stått torra 14 dagar. Det gick väl an, samtidigt som barnen duschade. Men sen upptäckte jag också att lilla Svalan skulle lämna in läsläxan i dag så trots att klockan närmade sig nio var vi tvungna att sätta oss en stund med den. Och sedan var hon hungrig och ville äta något och då var naturligtvis även Guldgossen hungrig.
Klockan gick och jag började känna mig stressad över att barnen inte kom i säng i tid.

Och sedan kom jag på att tjejerna i Tillväxtgruppen kommer hem till mig i dag. En liten del av min värld rasade samman när jag insåg att jag varken hade förberett någonting inför samlingen, eller städat någonting i huset.
Valet stod mellan att dela ut skygglappar och lotsa dem genom det till synes bombbriserade huset ut till altanen, eller att städa.

Jag valde ett mellanting. Genom att plocka undan den mest uppenbara röran av kläder men lämna till exempel symaskinen framme, och samtidigt planera för en promenad tillsammans med tjejerna, så hoppades jag på att överleva med hedern i behåll.
Just nu känner jag mig tveksam. Ett hem i fullt solljus ser inte lika tilltalande ut med dammråttor i hörnen och smulknaster under bordet som ett hem försänkt i dunkelt kvällssken. Och tyvärr är sommaren här med sina ljusa kvällar så jag kan inte hoppas på så mycket nåd från solen heller.

När jag plockat och röjt en liten stund gav jag upp, och gick och la mig.
Och nu är det eftermiddag en helt ny dag och jag struntar för tillfället i hur det ser ut där hemma för jag sitter på jobbet och har helt andra och faktiskt viktigare saker att tänka på.



Kullerstenar

Med glimten i ögat Posted on Mon, May 31, 2010 15:03

Kullersten är ett trevligt inslag i stadsmiljön.
Det är inte lika trevligt att cykla på.

På väg till Hemköp för att köpa mjölk råkade jag skaka ut alla kvitton ur plånboken som jag så obetänksamt placerat i cykelkorgen. Tack och lov att det bara var kvittona, och inte alla mina obefintliga tusenlappar som flög iväg.



Är det någon som tror att det räcker om jag klipper naglarna?

Vardagsnära Posted on Mon, May 31, 2010 10:05

Jag behöver klippa naglarna. De är långa, snygga, välformade och… hårda.
Och på nätterna gräver de sig djupt in i mina handflator.

Det är inte så konstigt att jag vaknar med huvudvärk när jag ägnar nätterna åt att knyta nävarna. Jag vet inte vad jag sysslar med. Drömmarna handlar om meningslösheter på jobbet och är inte det minsta spännande, upphetsande eller aggressiva. Likväl vaknar jag med spända axlar, en fiolsträngad nacke och halvmåneformade avtryck i handflatorna.



Min matchhjältinna

Barna Posted on Mon, May 31, 2010 10:03

Lilla Svalan gjorde en fin insats under klassfotbollen i lördags. Ja, eftersom jag inte såg alla hennes matcher kan hon naturligtvis gjort fler, men det är särskilt ett tillfälle som etsat sig fast i mitt minne.

På något sätt lyckades hon sno åt sig bollen från motståndarlaget och kom fri för att dribbla mot mål. Hon körde solkvist över mer än halva plan, höll god fart och lämnade de förföljande motståndarna bakom sig.
När hon närmade sig målet gick målvakten ut för att möta upp men lämnade samtidigt målet obevakat. Det var bara för lilla Svalan att sikta och sparka hårt.

Tror ni hon gjorde det?

Inte min lilla Svala inte!
När hon såg målvakten närma sig stannade hon upp. Hon tittade på målvakten, tittade på bollen, och insåg att om hon satsade på en spark så riskerade hon att inte bara träffa bollen, utan även den lille killen som vaktade målet.
Eftersom lilla Svalan är mer ömsint, omtänksam medmänniska än vinnarskalleutrustad fotbollsspelare så backade hon undan likt sinnebilden av en artig japan och lät målvakten ta hand om bollen.

Jag erkänner att jag svällt av stolthet om min dotter gjort mål, men jag sprack nästan när jag såg hennes omtänksamma handling.



Sommaren har tjuvstartat

Väder och vind Posted on Mon, May 31, 2010 07:59

Enligt almanackan börjar sommaren i morgon. Men jag tror minsann att den har tjuvstartat redan i dag.

På cykeln till jobbet kände jag sommaren. Plötsligt drog en mättad doft av syren genom kvarteren och fyllde mina näsborrar och lungor till bredden med sin arom. Solen slösade av sin livgivande energi och livet och benen kändes lätta.

När jag lämnade bostadsområdena bakom mig och närmade mig Kronocampingen häpnade jag över all grönska. Löv och gräs tävlade med sina olika intensiva nyanser. Var det verkligen bara en vecka sedan vitsippsdrivorna var den enda ögonfägringen? Nu har redan maskrosorna bildat luddiga fröbollar av framtidsplanering.

Närmare Framnäs fick jag en glimt av Vänerns glittrande vågskvalp. Varenda liten bölja kröntes av blänkande solkatter som fick mig att vara tacksam över solglasögonen.

Det är gôtt att vara Lidköpingsbo om våren.