Zäta

Den där BH:n jag lovordade i morses var tyvärr inte så perfekt som jag låtit påskina.
Visst håller den behagen behagligt på plats men axelbanden tenderar att kana ner hela tiden.

Antingen är det fel på BH:n eller så har jag missat någon teknisk inställning som borde stått i instruktionsboken.
För det kan väl inte vara så att jag har flaskformsaxlar?

Eftersom jag bestämde mig för att inte cykla i dag (det här är tredje inlägget i dag som handlar om den där cykeln, börjar ni tröttna?) så fick jag lite extra tid över.

Den tiden ägnade jag åt att gå igenom okända personer i Picasa.
Picasa är ett gratis bildbehandlingsprogram från Google (så vitt jag förstått) och vi använder det hemma. Det är väl framförallt jag som uppskattar det eftersom det är så enkelt. Man kanske inte kan göra några större underverk med bilderna, men man kan beskära, skärpa upp dem och ändra lite i ljuset.

I en nyare version av Picasa så finns det med en funktion för ansiktsigenkänning. Programmet går igenom alla bilder, upptäcker var det finns ansikten, ber en namnge de ansikten den hittar, och söker vidare efter ansikten som liknar de namngivna. Det är riktigt duktigt på att känna igen ansikten. Vi har kort på lilla Svalan som sträcker sig från det hon var nyfödd och fram till nu, och programmet känner i de allra flesta fall igen min dotter, oavsett vilken ålder hon befinner sig i på kortet.

Vid det här laget har Picasa hittat en fasa massa ansikten och känt igen de flesta, och jag satt en stund och hjälpte det på traven i morses.
Fortfarande återstår dock drygt 40.000 ansikten som inte är namngivna eller igenkända.

Jag köpte en ny BH i går. Det är det bästa jag gjort på länge.

Med en kingsize-byst som min är det viktigt med rätt stöd, och mina gamla bysthållare är aningen små. Inte om livet, men själva behagen har en obehaglig förmåga att vilja välla över.

Nu känner jag mig väl omhållen och allt är på plats där det ska. Så trevligt!

Enligt klart.se ska det regna, så jag tar bilen till jobbet. Barnen har sagt att skolavslutningen ska vara utomhus, men jag hoppas att de kan ändra sig i sista stund. Inte barnen alltså, utan skolledningen.

Med en halvtimmas sovmorgon i kroppen sitter jag nu nöjd och glad med min frukostmacka och ett glas juice. Jag ska inte blogga, bara kolla cykelvädret innan jag ger mig av hemifrån.

I dag är det skolavslutning. Förundersökningsledaren har tagit ledigt från sitt jobb på annan ort och ska vara med barnen. Det brukar vara jag som får den äran eftersom Förundersökningsledaren har en bit att åka och inte kan köra fram och tillbaka, men nu har han som sagt var tagit ledigt.
Guldgossen var inte det minsta berörd av att jag inte skulle komma och titta, men lilla Svalan brast ut i klagoljud.
Förmodligen behöver jag vara med på ett kundbesök i dag, annars skulle jag kunnat smita ifrån jobbet en liten stund för att titta och höra på barnen.

Lilla Svalan har gjort en fin present till sin fröken och jag har hjälpt till att slå in den.
Hon gjorde ett kort till också. På framsidan står det “Sommarlov” och när man öppnar kortet ser man bilden på en riktigt sur lilla Svalan. Så har hon skrivit något i stil med att hon kommer sakna den bästa fröknen på jorden och önskar sin lärarinna en skön sommar, och uppmanar henne att dricka mycket.

Jag har hjälpt Förundersökningsledaren på traven genom att lägga fram de kläder barnen ska ha. Jag har också flätat elva små flätor i lilla Svalans hår efter duschen i går kväll och förmanat både henne och Förundersökningsledaren att vänta med att lösa upp dem tills precis innan de går.

Nej, nu måste jag kolla vädret och se om jag ska cykla eller hålla mig till ett mer miljöovänligt alternativ.