Zäta

Nu ska jag strax cykla hem från jobbet.

Nehej, det ska jag inte alls det. Först ska jag cykla till kyrkan och lära mig hur den nya kassaapparaten i Kaffestugen fungerar. Det kan bli spännande. Antingen kommer jag känna mig som ett geni som förstår allting och gör allt rätt direkt, eller som en idiot som är helt blåst och tappad bakom en vagn.

Kanske mest troligt det … första!

Vet ni om att man blir väldigt kissinödig av vattenmelon. Väldigt kissinödig…

Min mest favoritiserade bloggerska (förlåt alla andra, men här handlar det om ren och skär kärlek) är tillbaka.

Nu skriver hon om, och jag citerar: “Barnprat, pinsamma frågor, kladdiga kärleksförklaringar, kloka förklaringar och högklassig humor. Små människor, stora ord.”

Mina damer och herrar, låt mig presentera
Från barn och dårar
skriven av Elin Damberg, tidigare känd som Rana, i alla fall i bloggkretsar.

Jag plockar sniglar i trädgården. Mördarsniglar, sniglar med skal och små gråa snigelklumpar som kanske heter åkersnigel. Alla samlas in i en stor glasburk, döms till döden och får ett snabbt slut när jag häller kokande vatten över dem.

Lilla Svalan är jättearg på mig. Hon kan hysa en viss förståelse för att mördarsniglarna måste vika hädan, men att jag även tar livet av de söta små husbärarna kan hon inte fördra.
Dessutom har hon börjat namnge odjuren. “Plutten, Snäckis, Raketen (!) och andra mer eller mindre passande namn delas friskt ut till de dödsdömda.
-Måste du koka Raketen? Han är så gullig…
-Men han äter på mina blommor, och på äppelträdet.
-Men jag älskar smådjur. Jag är en stor djurvän förstår du.

Några dagar senare berättar lilla Svalan stolt att hon dödat en spindel mitt under tryckande sommarhettan.
-För jag ville att det skulle regna.
-Men du som är en så stor djurvän, säger Förundersökningsledaren förebrående. Var det inte så du sa när mamma ville döda sniglarna?
-Jo, jag är djurvän. Jag älskar alla djur. Utom kryp. Kryp kan man döda. Det gör ingenting.

Inga missöden (eller ormar) på väg till jobbet i dag. Däremot cyklade jag förbi en död liten skogsmus. Jag funderade på om jag skulle stannat och plockat upp den för att använda som distraktion vid eventuellt ormmöte på hemvägen.

Jag har räknat ut att jag kan känna mig ganska säker på att slippa se ormar på mornarna. Förmodligen kommer de inte slingrandes förrän på eftermiddagen när solen värmt upp den asfaltssvarta cykelvägen till en lockande värmekälla.

I går råkade jag sänka garden en liten stund när jag körde om en klunga pensionärer som i gemytligt samspråk upptog hela cykelbanan. Inga hand-i-hand-led där inte. Jag fick klinga med ringklockan en bra stund innan de äntligen skingrade sig som yra hönor och for ut mot kanterna. Förmodligen hörde de inte så bra.

Precis när jag kommit om och börjat få upp farten igen fick jag syn på en stor ståtlig snok som var på väg ut på asfalten. Jag tror att han fick syn på mig i samma stund, för han höjde huvudet och balanserade en stund på buken innan han snabbt snodde runt och försvann tillbaka in i gräset.