Zäta

-Vet du mamma, Jesus är lite som Skalman. Han är smart. En gång pratade han med en liten kille som var rik och då gav killen bort hälften av sina pengar till dom fattiga.
Det var ju smart gjort, eller hur mamma!

Jag är glad. Hälsporren har gjort mindre ont i helgen, trots att jag var ute och gick drygt tre km i fredags.

Vi som ska “springa” Göteborgsvarvet nästa vår tränar tillsammans sista fredagen varje månad. I fredags var det dags för andra gången och vi tog oss till en motionsslinga på 2½ km. Jag gick ett varv i raskt tempo och allt kändes bra så jag påbörjade ett andra varv, men efter en liten stund fick jag ont i hälen så jag genade tillbaka till bilen.

Jag befarade att jag skulle få väldigt ont efter mitt tilltag, men det har faktiskt inte varit så farligt.

Nu har jag hopp för framtiden igen!

I går var familjen Zäta i Göteborg för att övervara barnvälsignelsen av Förundersökningsledarens yngste brors dotter.

“Övervara” är ett rätt dumt ord. Det låter som om man bara är på plats och släpar sig igenom tillställningen, utan något som helst engagemang.
Så var det inte i går.

Efter högtidsstunden i kyrkan bjöds vi på rikligt fika av föräldrarna. De hade bullat upp med piroger, bullar, kakor, morotskaka och tårtor. Och när fikabjudningen var slut och vi städat kvarterslokalen där vi höll till, gick vi raka vägen hem till Förundersökningsledarens bror med familj och fick middagen serverad.

Jag har inte vågat ställa mig på vågen i dag. Jag har förmodligen gått upp två kilo.

Största behållningen av gårdagen var dock inte alla godsaker vi fick stoppa i munnen, utan en alldeles speciell liten godsak som inte lämpar sig för förtäring.

Jag pratar om barnet, om anledningen till allt firande. Om den lilla tjejja som välsignades.
Maken till skimrande solstråle har jag nog aldrig träffat. Hon log och var glad hela tiden, ända från elva på förmiddagen till halv sju på kvällen. Undantagen var när hon sov, men även då lurade ett litet leende i mungiporna.

När hon för femtioelfte gången fyrat av ett helt bedårande, smältande fyrverkerileende mot lilla Svalan suckade lilla Svalan förnöjt och utbrast:
-Hon älskar mig!

I dag har jag på mig en BH som är lite elak. Den sticker mig i vänstersidan så att det gör ont. Jag är ingalunda masochist men har heller inga planer på att lösgöra mig från mitt stöd under dagen.

Jag får härda ut. Det är jag ganska bra på.

Åh nej! Jag börjar bli kärring!

När jag parkerat vid jobbet, gått ur bilen, stängt och låst och klevat iväg… så gick jag tillbaka för att kontrollera om jag verkligen kom ihåg att låsa.