Zäta

Ojojoj. Nu har jag sportat så mycket att jag till och med imponerat på mig själv, och det är inte lätt ska jag säga.

Först var jag med arbetskamraterna i Rådaskogen och “sprang” 5:an. Det tog 50 minuter så var och kan säkert räkna ut att jag gick mer än jag joggade, men jag fick upp flåset ordentligt. Pulsen också. Jag har helt enkelt en fruktansvärt dålig kondition.

Direkt efter rundturen for jag till badhuset och träffade övriga familjen. Den här gången simmade jag nästan bara. Barnen fick leka med Förundersökningsledaren. Han var riktigt fantasifull och hittade på massa lekar och visade barnen hur man hoppar idioten från trean.
Jag simmade nästan precis en timma och hann 1500 m. De sista femhunda metrarna satte jag lite högre fart och klämde dem på en kvart.

Förundersökningsledaren var jättehungrig efter badet. Det borde jag också varit. Jag har bara ätit två knäckemackor till frukost och en halv kycklingfilé till lunch plus tre skivor gurka och en morot. Men jag var faktiskt inte ett dugg hungrig. Helt ärligt kan jag säga att jag skulle kunnat gå och lägga mig utan att äta något mer i dag. Det hade inte varit bra för kroppen men jag hade inte mått dåligt och säkerligen somnat gott.

Nu blev det inte så. Det klart att vi har ätit kvällsmat. Förundersökningsledaren och Guldgossen tog vägen förbi Donken på vägen hem. Jag har ätit specialhamburgaren M. Den var riktigt god. Och ganska stor. Jag var förmodligen ganska hungrig ändå, för när jag väl satte tändera i den svällande burgaren tog det inte lång tid att äta upp den.
Nu är jag mätt och nöjd.
Jag är också stel som ett kylskåp och har ont i låren.

Jag har lånat en av Förundersökningsledarens talböcker. “Levande begravd” heter den. Jag började lyssna redan när vi var på semester men jag är inte klar än. Det är inte så lätt att hitta tillfällen då man kan koncentrera sig på en ljudbok.
Mina vanliga lässtunder brukar jag ta i sängen på kvällen och senaste tiden har jag tagit med mig lurarna till sängkammaren i stället, men det blir liksom inte samma sak som att läsa en riktig bok.

Jag irriterar mig på att jag inte helt kan stänga ute intrycken från omvärlden och därför missar detaljer som namn och platser. Jag irriterar mig på att uppläsaren inte uttalar orden rätt. Jag irriterar mig på att uppläsaren andas in på ett så flåsande sätt innan varje mening. Jag stör mig väldigt mycket på att mitt intryck av karaktärerna, händelseförloppet, ja -hela boken, präglas i så hög grad av hur uppläsaren väljer att betona, frasera och framföra. Jag kommer på mig själv med att fundera på hur jag skulle upplevt huvudpersonerna om jag fått läsa själv.

Jag tror jag är gjord för att läsa med ögonen, inte öronen.

I dag blir det nog en träningsdag. Jag ska ut i spåret i eftermiddag. Jag misstänker att jag inte vågar mig på någon jogging med tanke på hur ont jag haft i den förpillade hälsporren sista veckan, men jag kan ju alltid gå.

Lite senare på dagen drar jag till badhuset med familjen. Då ska här simmas. Det blev ju 1500 m förra fredan så jag borde kunna klämma 2000 m i dag. I alla fall om jag struntar i att leka med barnen. Det uppskattar de säkert – not!

Lilla Svalan har börjat samla till kilometermärket. Hon är uppe i 750 m sedan förra fredagen. I bilen i morses räknade hon självmant ut att hon bara behöver simma 10 längder i kväll för att komma upp i en kilometer. Hon är alltså inte bara en engagerad simmerska utan bra på matte också!
Dessutom lyckades hon entuiasmera Guldgossen som också bestämt sig för att satsa på kilometermärket nu.