Zäta

Jag får rapport hemifrån just nu. Lilla Svalan har mindre feber och är pigg och glad – men har diarré.

Nu har vi fikarast på jobbet.
Jag har med mig en apelsin och ett äpple till fikarasterna och jag är så oändligt smart att jag tar äpplet nu, eftersom jag vet att jag kommer spilla apelsinsaft på mina kläder och det gäller att se fin ut när kundbesöket kommer.

I natt hade jag två drömmar som jag minns. Den ena var lång och invecklad. Det slutade med att jag var jagad och flydde genom att flyga i väg. Jag visste inte att jag kunde flyga och blev väldigt positivt överraskad. Det var märkligt när känslan av stolthet, framgång och befrielse blandades med hetsen från förföljarna och skräcken över att bli skjuten. Trots att jag kunde flyga så kände jag mig inte ett dugg säker. Jag utgjorde ett lätt mål på himlen.
Som tur var började det mörkna och jag flög in i en skog för att kunna hålla mig skymd bland träden. Jag vaknade innan förföljarna fick korn på mig.

Den andra drömmen var kort och tydlig. Den handlade om att jag tog hål i öronen. Jag använde en knappnål och stack fem hål i högerörat. Jag tyckte att jag var smart som sparade in pengar genom att göra det själv. Men när jag såg mig i spegeln upptäckte jag att jag stuckit väldigt ojämnt och jag var inte särskilt nöjd med mig själv.

Förundersökningsledaren är hemma med lilla Svalan. Jag är på jobbet.
Och i dag får vi ett nytt kundbesök. (Jag har tagit med mig lunchlåda.)

I morse hade jag bara Guldgossen att ta hand om så jag fick gott om tid att göra mig vacker inför kundbesöket. Resultatet kan diskuteras. Epitetet “vacker” kanske inte är helt med sanningen överensstämmande.

Det blev helt enkelt lite för mycket grönt.

Om det inte vore för mitt välutvecklade sinne för humor och förmågan att uppskatta ironi, så skulle jag förmodligen vara ganska deppig just nu.

I morse, när jag smög ner i köket för att njuta mitt nybakade bröd, upptäckte jag att bakmaskinen gått sönder. Förmodligen måste jag ha satt i bakbunken fel för snurrsaken i botten av maskinen var söndertrasad av att inte ha kunnat gripa tag i gängorna utanpå bakbunken. Snurrsaken är av plast så den är väldigt trasig och fullkomligt olagbar. Med tanke på bakmaskinens aktningsvärda ålder så lär det inte gå att köpa någon reservdel heller.

Håll med om att det är drypande ironiskt att jag först skriver ett hyllningsinlägg om min gamla bakmaskin som fortfarande producerar så gott bröd, för att i nästa inlägg konstatera att den är död. “Länge leve…” skrev jag visst också!